Sand och hav och drama

(Lånat foto)

Bland sanddyner på det kuriska näset (som idag ligger både i Litauen och Ryssland) utspelar sig en stor del av handlingen i Eduard von Keyserlings roman "Wellen" (Vågorna). Det är sommar och det är varmt; generalsänkan fru von Palikow och hennes sällskapsdam fröken Malwine Bork väntar på att återstoden av familjen ska dyka upp. Baronessan von Buttlär (fru von Palkows dotter) och hennes tre barn Lulu, Nini och Wedig har redan anlänt. Lulu är förlovad med Hilmar som är löjtnant vid Braunschweighusarerna.

De två äldre damerna pratar om en societetsskandal- om hur den unga, vackra grevinnan Duralice har lämnat sin mycket äldre make och förlupit hemmet med en konstnär- Hans Grill. Det sägs att paret har gift sig i London- men säker kan man ju inte vara. Duralice och Hans har nu hyrt ett hus alldeles i närheten.

Fiskebåtar från Kuriska näset- bilden är från förra sekelskiftet. (lånad).

Till berättelsen fogas också en äldre gentleman Geheimrat Knospelius- som går omkring och vill vara sällskaplig.

Så tar dramat sin början- vad som från början varit stor passion och blixtrande kärlek från ovan byts undan för undan ut mot vardagens grå tristess- Hans behöver inspiration för att kunna måla- och han beger sig ut på långa vandringar och båtturer- Doralice lämnas allt mera ensam och hon lider i tysthet. Havet verkar ha tagit Hans i besittning- han fascineras av vågornas utseende, av stormar och oväder.

I det andra huset- styrt av fru von Palikow- råder också många spänningar under ytan. Ett olyckligt äktenskap- en förlovning som man anar är ett resonemangsparti och så en fest anordnad av herr Knospelius där fröet till olycka sås. Den unge husaren blir blixt förälskad i den vackra Doralice- med oanade följder.

Fru von Palikow tar till orda (det är Doralice hon talar till):" Ja,ja ni har sprungit ifrån er gamle greve. Så får man inte göra - det är inte god moral, men det var ett dumt giftermål och så har ni låtit er bli bortförd av den där konstnären, nå väl. Men nu är det så, kära ni, att nu får det vara nog. Man kan inte hela tiden låta sig enlevereras- så kan man inte leva. " (Översättningen är min egen).

Bokens titel är mycket passande för egentligen är det havet som är huvudpersonen i berättelsen och det omsluter alla från början till slut- och i synnerhet då Hans Grill och hans Doralice. Jag tyckte väldigt mycket om den är romanen- för de fina människoporträtten framför allt- och slutet är om inte oväntat så dock så skickligt uträknat. Mina tankar går till de här kända raderna:

Ich glaube, die Wellen verschlingen

Am Ende Schiffer und Kahn,

Und das hat mit ihrem Singen,

Die Loreley getan.

(Heinrich Heine)

Jag kommer absolut att läsa flera böcker av von Keyserling. Det är otroligt att denne författare blivit så bortglömd.

Här är de titlar som finns i svensk översättning. De flesta är av äldre datum och de finns i väldigt få titlar på biblioteken (här har det gallrats hejvilt). Om man vill och kan läsa på tyska finns det flera moderna utgåvor att välja bland.

Vilsna hjärtan : Två noveller 1921

Furstinnor : berättelse / E. von Keyserling ; 1918

Kvafva dagar : noveller /1912

Vågor : roman / 1920

Beate och Mareile / [1951

Dumala : roman