Gott Nytt År!

Mitt nyårsfirande måste alltid ha ett inslag av Danmark- och välkomnandet av 2013 är inget undantag.

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla och envar!

Väl mött nästa år!

Books of the Year- Irish Times- facklitteratur

Eileen Battersby från Irish Times har valt ut en del favoriter bland facklitteratur (anno 2012) också. Nog blir man lysten att läsa om romantikens store målare Caspar David Friedrich? Johannes Grave har författat (och boken finns på både tyska och engelska).

"Readable, insightful, and copiously illustrated in a deluxe volume, this compelling new perspective sheds crucial light on Friedrich's celebrated body of work. "

Show More

Show Less

Cees Nooteboms berättelser/essayer om Berlin är säkert mycket läsvärda. Den här boken känns lite som ett måste för mig....

Bortglömda platser- platser som en gång fanns på kartan men som idag har ätits upp av historien... en resa till Kurland i Lettland tar Jean-Paul Kauffmann oss med på. Boken har fått lite blandad kritik men jag är väldigt nyfiken på den- trots allt.....

Hela 40 porträtt av vetenskapsmän inom olika fack... kända som mindre kända. På omslagsbilden den kanske en av de mest fascinerande av dem alla : Marie Curie. Mycket lockande läsning....

Ett brev i gullregnens månad

Fotot är lånat

Under sommaren som gick fick jag över 100 gamla brev som hittats på en vind (tillhörig en avliden släkting). Så gott som alla breven var skrivna av familjemedlemmar till mig och jag har sorterat och lagt i olika högar efter person och tid. Så småningom ska jag försöka sätta ihop allt till något "vettigt".

Jag har bland annat hittat ett brev från min moster - hon sändes iväg till Haraldsborgs Husholdningsskole utanför Roskilde i början av 30-talet. Jag vill lägga upp valda delar  här på bloggen för jag tycker att det har ett historiskt intresse.

Haraldsborgs husholdningsskole var en av flera stora skolor som skulle utbilda unga kvinnor i att sköta hus och hem- och den styrdes (säkert mycket diktatoriskt) av Anna Bransager Nielsen (1876-1969).  År 1910 lät Anna Bransager (som själv hade utbildat sig till hushållslärare) och hennes man bygga  skolan strax utanför Roskilde och nära fjorden.

"Det var tänkt att det skulle vara en skola inom både jordbruk och hushåll, men blev 1911 en renodlad hushållsskola. Skolans målgrupp blev därmed blivande husmödrar och medhjälpare. Framgångarna och populariteten lät inte vänta på sig, då skolan från starten hade många sökande och efterhand blev en av de största hushållsskolorna i Danmark. . Anna Bransager Nielsen drev skolan fram till 1954." (källa: Wikipedia).

Anna Bransager var också mycket politiskt aktiv och  hennes hjärteämne var just hushållens skötsel. Hon var bland annat av den åsikten att "alla kvinnor skulle vara förpliktigade att genomgå huslig utbildning".

Så här skriver min moster den 5 juni år 1932 från Roskilde (jag har översatt danskan):

"Den här veckan har jag varit städerska/uppasserska och gjort rent på flera ställen. Föreståndarinnan är petig och hon kan se minsta smula- man tror också att hon kan se rakt igenom en- det kanske hon också kan.....----

Jag serverade vid den fina middagen i torsdags. Jag var fruktansvärt nervös över hur det skulle gå- man får ju helst inte göra några fel. Vi fick fyra rätter mat på serveringen det var ju invecklat med alla tallrikar och assietter och så ska man ta allt så korrekt, fat etc.... Vi fick spenatsoppa med ägghalvor, pastej med hummer och fiskbullar med sursöt hummersås. Kalvstek och gurksallad. Fruktsallad i skålar, glass, vanilj och nougat med maräng- kaffe i små koppar. Hela middagen varade i nästan en timma så jag blev riktigt hungrig till sist av att se alla andra äta. Vi var två som serverade. Bordet var vackert dekorerat med gullregn och syrener och servetter med mönster som vi själva hade måst göra. Det fanns ju lyckligtvis gott om tallrikar, det går ju mycket porslin åt och det blir mycket disk efteråt. B. sa att jag hade klarat det hela riktigt bra och det var ju väl. "

" På det hela taget är man mycket bunden här- det ska alltid frågas högtidligt om att få ledigt och berätta vem vi ska besöka och var- tala om ifall man ska gå på bio.--- På måndag kommer en husmorsförening till skolan här för att hålla möte. Vi ska baka kakor - de ska serveras kaffe - de blir 80 och vi är ju cirka 30 så det går ju åt en hel del av diverse. I kväll, lördag, ska vi ha förfriskning- Gud vet vad det blir. Vi sjunger alltid aftonsång klockan halv tio."---

"Våren/sommaren har redan kommit så långt här kärsbären är redan stora och gröna- gullregn och syrener står så vackert. Roskilde är en vacker stad tycker vi alla- det är så rent och vackert över allt. Alla landsvägar är asfalterade det är behagligt att cykla på.

Nu längtar jag så efter brev. Bara jag kunde vara på Marielund i morgon.....jag får aldrig tid att läsa något vidare här.....

Hälsningar från Inger

Robert Walser

Robert Walser (1878-1956) var en schweizisk författare som blev mycket populär i början av förra seklet. Dikter, romaner och kanske främst "prosaskisser" hörde till repertoaren. Den unge mannen som älskade friheten och som så ofta var ute på vandring både i stad och på land fick dock sorgligt nog framleva sin tillvaro mycket instängd under större delen av sitt liv- han drabbades tidigt av själslig sjukdom och vistades av och till på mentalsjukus.

Hans många verk har översatts till flera språk (och ja, det finns en del på svenska också) - jag har fått tag på en engelsk översättning av hans Berlinskisser "Berlin Stories" som har getts ut av New York Review of Books - i den här boken är det den ständigt iakttagande flanören som delar med sig av sina intryck från promenader och "sittningar" i den stora staden Berlin.

I en sådan berättelse hamnar läsaren mitt i balettens värld....

Anna Pavlova (1881-1931)

"Relating how beautifully she danced, this great artist Anna Pavlova is beyond me. She inspires the poet to write poems, the painter to sketch out paintings, the musician to envision new musical works. She is at once delicate and audacious, grand and humble, beautiful and significant".

Både Pavlova och hennes landsmaninna Eugenia Eduardova tillhörde den kända Mariinskijbaletten som hörde hemma i St Petersburg. (Den blev så småningom omdöpt till Kirovbaletten men har nu igen återtagit sitt gamla namn).

Eugenia Eduardova (1882-1980)

---" And then this beautiful wildness ennobled by discipline and tact. It's enchanting, and here the dancer Eduardova must be mentioned. She represents sensual beauty, while Pavlova stands for spiritual enchantment."

Mariinskijteatern i början av förra seklet

Tänk att stå på den här scenen och blicka ut... en mäktig syn.... (fotot är från vårt århundrade och lånat).

Jag har blivit rejält nyfiken på Robert Walser och ska försöka få tag på flera böcker av honom.

Bokrekommendationer (Årets böcker) från Irish Times

Eileen Battersby, journalist vid Irish Times har skrivit om sina favoriter bland 2012 års bokutgivningar.

Jag har sållat ut några böcker som jag hoppas kunna läsa så småningom. Först ut blir en fransk bok i engelsk översättning: Where I Left my Soul av Jérôme Ferrari. Här tas vi med till det algeriska självständighetskriget, ett krig som rasade mellan 1954 och 1962- och det slutade med att Algeriet vann sin självständighet. Jag citerar Steven Pole i The Guardian:

"This blackly brilliant work does not insist overtly on its parallels with the recent history of Abu Ghraib and the still-operational Guantánamo Bay, but it hardly needs to in an age where torture, "rendition", and indefinite "detention" are still business as usual in so much of the allegedly civilised world."

"Secrets and lies" kanske man kan sammanfatta handlingen med- här handlar det om AIDS och boken har recenserats av Johanna Lindbäck - läs här. Jag kan tänka mig att det kommer en svensk översättning så småningom.

Här ett lovprisat debutverk. Donal Ryan har skrivit om olika människoöden i skuggan av den irländska ekonomiska kollapsen (när den keltiska tigern slutade att ryta....).Lilliput press har gett ut och här kan man läsa en recension.

En intressant trio- jag har lagt upp titlarna på önskelistan- så får vi se....

Absint, konst och biografi(er)

Inte kunde jag motstå den här tavlan av van Gogh "Stilleben med absint". "Den gröna fén" står uppdukad på bordet redo att  avnjutas.

Så erinrade jag mig en biografi (romantisk biografi kan man nog kalla det för- och kanske mer "påhitt" än verklig biografi- men dock) av Irving Stone "Han som älskade livet" och det är väl en av de mera kända böckerna om van Goghs stormiga liv.

Irving Stone (1903-1989) var en amerikansk författare som skrev många så kallade romantiska biografier- ett par av dem är översatta till svenska  till exempel "Passionerna" (som handlar om Freud) och "Han som skapade en värld"  om Michelangelo.

Vill man läsa något mera "verklighetstroget" tror jag att "De sista sjuttio dagarna" kan var något att fundera på. Det är Bakhåll förlag som har gett ut en samling brev som van Gogh skrev under sin sista tid- det var en tid av hög aktivitet för honom och han målade under dessa sista sjuttio dagar också sjuttio tavlor. Den 29 juli 1890 tog så konstnären sitt eget liv med hjälp av en revolver.

Friedrichstraße

Friedrichstrasse- i början av förra århundradet

"Up above is a narrow strip of sky, and the smooth, dark ground below looks as if it's been polished by human destinies. The buildings to either side rise boldly, daintily, and fantastically into architectural heights. The air quivers and startles with worldly life. All the way up to the rooftops, and even above, advertisements float and hang. The large lettering is quite conspicuous. And always people are walking here. Never in all the time this street has existed has life stopped circulating here. This is the very heart, the ceaselessly respiring breast of metropolitan life. It is a place of deep inhalations and mighty exhalations, as if life itself felt disagreeably constricted by its own pace and course."

(Skrivet 1907).
Från "Berlin Stories" av Robert Walser (översättningen är gjord av Susan Bernofsky). Mera om Robert Walser så småningom.

Levande svensk litteratur:6

Det kan tyckas lite knäppt att lägga upp en vårsång en dag som denna- en dag med en blygrå himmel och en termometer som visar en eller två minusgrader- men- tiden står som bekant inte stilla och snart är vi där....

Anledningen är författaren till den här vackra sången- Carl Wilhelm Böttiger- (1807-1878). Han är tämligen bortglömd idag men en gång satt han på stol nummer 8 i Svenska Akademien (hans företrädare var ingen mindre än Esaias Tegnér som också var hans svärfar (!). ) Man får mestadels gräva djupt i magasinen för att hitta något av Böttiger numera men han finns faktiskt representerad i "Röster i Västmanland" (En bok för alla 1996).

I "Levande svensk litteratur" beskrivs Böttiger som en av nyromantikens främsta efterföljare "i hans rika produktion återfinner man såväl idylliska och fosterländska som elegiskt erotiska och religiösa motiv". Han representeras av ett antal dikter och ett par självbiografiska anteckningar. I en av dessa porträtterar han den kände Per Daniel Amadeus Atterbom på ett inte helt snällt sätt.....

Men: jag fastnar mest för en satir "Boggianos begravning"-

"Här dog för ett par veckor sedan en äldre man vid namn Boggiano, en hjärtans beskedlig karl, tjänstaktig och välvillig. Han hade i yngre dagar haft någon handel men gjort konkurs, och levde sedan här som auktionator och ångbåtskommissionär. Det var en nobisgubbe så fet och däst, att han med möda kunde gå, för övrigt ungkarl med barn. En av mödrarna till dessa var känd under namnet jungfru Maria, som ej passade så illa, då mannen var katolik och i många år dyrkade henne ivrigt, ehuru kroppskonstitutionen var till hinders för knäfall. Efter att i många år ha skrivit ut ångbåtsbiljetter och ropat ut diverse lösegendom, dog han, som sagt, av gulsot med någon tillsats av delirium."----

Böttigers slutkläm till den här berättelsen är värd att återge:

" Vad bör man göra, frågade jag mig, för att vid sin bortgång bliva av en hel kommun så firad, så erkänd, så uppburen och saknad? Svaret blev:

1. Man bör aldrig skriva annat än ångbåtsbiljetter och auktionsprotokoll.

2. Man bör icke vara gift, men väl ha barn, ju flera dess bättre.

3. Man bör, minst en gång, ha gjort cession.

4. Man bör kunna äta som en varg, dricka som en häst, och framför allt, tuta besatt.

5. Man bör minst 2 à 3 gånger ha trakterat folkskolebarn med dricka och sirap samt givit dem vid hemgåendet två skorpor och en pepparkaka vardera."

Carl Wilhelm Böttiger

En magisk novellsamling: The Shelter of Neighbours av Éilís Ní Dhuibhne

Fjorton noveller blev en stor del av min julläsning. Precis i sista minuten (för att hinna läsa till jul) anlände den här hett efterlängtade boken- Ní Dhuibhnes sjätte novellsamling "The Shelter of Neighbours". Titeln anspelar på ett irländskt ordspråk " Ar Scath a Cheile a Mhaireann na Daoine" (lite löst översatt " vi är alla beroende av varandra".)

Det är en svår konst att skriva noveller- och det är ganska få författare förunnat att behärska den. Éilís Ní Dhuibhne gör det- till fulländning tycker jag. Det här var boken jag inte kunde släppa ifrån mig och det var med stor saknad jag lade den här samlingen till hyllan.

Fjorton noveller, som sagt. Först ut är en berättelse om en författare, Finn O'Keefe, som har tänkt sig en härlig och avkopplande semestervistelse i "bella Kerry". Så far han och hustrun iväg- de lämnar sin katt Pangur Bán i god vård (tror de) - men det blir en massa stressfyllda veckor i stället och Finn drabbas av "writer's block". Humor och svärta om vartannat- underbart berättat.

Novellen om författarmötet - "A literary lunch" är en elak studie i hur det kan fungera i "övre litterära världen" dvs den värld som bestämmer över de andras väl och ve (i form av stipendier)- och här om den förhoppninsfulle Francies sorgliga öde.

" The love affair of the London houses and the German houses and the Italian and the Japanese with Irish literature was over. So everyone said. Once Seamus Heaney got the Nobel, the interest abated. Enough's enough. On to the next country. Bosnia or Latvia or God knows what. Slovenia."

Magiskt och vackert och lite övernaturligt blir det i "Illumination"- sagolikt och svindlande om vartannat....

En favorit i samlingen är  "Trespasses" en kuslig berättelse om galenskap, rädsla och felaktiga val. Om Clara som just ska resa till USA för att hälsa på sin son men som blir indragen i något som hon inte kan kontrollera...

"Just as the bin lorry turns the corner and drives out of the estate Clara reaches the footpath. Now her rubbish will be festering in her bin for a month because she's going abroad the day after tomorrow and she doesn't feel brave enough to ask her neighbour Martha, to take it out next week."---C'est la fucking vie".

Flera av novellerna handlar om det förflutnas makt - om ögonblick som inte togs till vara och om tidens obevekliga gång. Ingen återvändo ...  vi tas med till Ikea i Belfast och Ingrid som vandrar runt och ser tillbaka på sitt liv med en hopplös längtan till något som aldrig kan bli av.

"The Shelter of Neighbours" är så innehållsrik, så färgstark- så vemodig, så rolig, så sorglig och framför allt så oförglömlig - den borde vara ett måste att översätta till svenska.

Några bokrekommendationer

Det är alltid spännande att läsa om "årets böcker" speciellt de som det skrivs om utanför Sveriges gränser. Jag har roat mig med att sno runt bland en del utländska tidskrifter/tidningar och har letat fram en del som jag tror är mycket läsvärt. De läggs härmed upp på min numera ganska stora "vill-läsa-lista".

Delphine de Vigan är säkert mycket bekant för svenska läsare- Sekwa förlag har översatt flera av hennes böcker och nu kommer ännu en- en roman som kanske har många drag av biografi över sig och som fått mycket uppmärksamhet (och många priser) i Frankrike. "Rien ne s'oppose à la nuit" är originaltiteln och under det kommande året kan vi (tack vare just Sekwa förlag) få ta del av den här boken på svenska.

Charles Rosens penna har för alltid slutat skriva- Rosen (1927-2012) gick bort för bara några veckor sedan i New York.  Förutom att vara en mycket lovordad konsertpianist författade han också åtskilliga böcker och han skrev regelbundet artiklar i the New York Review of Books. "Freedom and the Arts" är en essaysamling (28 essayer i allt) och den kom att bli den sista i raden av hans verk.

"Of all the arts, music works most directly on the nerves, seemingly unfiltered through a system of meaning."

Många av essayerna handlar om musik men här finns också flera nedslag i den klassiska litteraturen.

Jacqueline de Romilly (1913-2010) var en fransk filolog, författarinna- och specialist på antikens Grekland. Ett långt liv fick hon- och därför tror jag att hennes biografi "Les Roses de la solitude" är något alldeles extra. Tyvärr är det nog dåligt med översättningarna. Själv var hon inte nöjd med hur tillvaron hade gestaltat sig för henne- de Romilly var av judisk börd och 1940-talet måste ha varit en mycket svår prövning för henne- så här säger hon i en av sina böcker: "« Avoir été juive sous l'Occupation, finir seule, presque aveugle, sans enfants et sans famille, est-ce vraiment sensationnel ?

(Att ha varit judisk under den tyska ockupationen, sluta sitt liv ensam, nästan blind, utan barn och familj, är det verkligen så fantastiskt? -(min översättning)

Jacqueline de Romilly var den andra kvinnan att väljas in i Académie Française. Hon undervisade under många år vid Sorbonneuniversitetet och år 1995 blev hon grekisk medborgare. Jag "hittade" henne i tidskriften "Le Point".

God Jul!

Med hjälp av lilla katten Isis (som bor i Chicago) önskar jag en riktigt

                                               God Jul!

Nu tar den här bloggen paus ett tag men återkommer i god tid innan nyårsklockorna börjar ringa!

Väl mött då.

Julläsning (hoppas jag)

Vad vore livet utan välsorterade bibliotek.....

Bästsäljande i Tyskland

Resultatet blev jag förvånad över (och glatt överraskad). Högt på listan ligger en bok av Wolfgang Koeppen (1906-1996) "Tauben im Gras". Tyvärr har inte någon av Koeppens böcker översatts till svenska- däremot finns en del av hans romaner att få på både norska och engelska. "Duvor i gräset" blev Koeppens stora genombrott (1951) och när jag läser om handlingen tänker jag "Ulysses" för här är det fråga om vad som händer i en liten stad under en enda dag- tiden är strax efter andra världskriget och det Tyskland som avportätteras är ett land som befinner sig i ett vakuum- ett limbo.

En annan författare vars böcker uppmärksammades ordentligt var Friedrich Dürrenmatt. "Fysikerna" och "Besök av en gammal dam" låg högt på listorna. Båda två är teaterpjäser (och jag minns att jag såg just "Fysikerna" i en uppsättning på Malmö Stadsteater för ganska länge sedan). Dürrenmatt var schweizare och hans böcker kan man nog ganska enkelt få tag på via biblioteken- han skriver rappt och underhållande och har ofta lite speciella "kringelikrokar" i intrigen. Spännande är det i vart fall.

"Fysikerna" har handlingen förlagd till ett mentalsjukhus där tre herrar sitter instängda- men är de verkligen så "galna" som de verkar? En pjäs i atombombens skugga.... (från 1961).

"Besök av en gammal dam" handlar om den äldre förmögna kvinnan som återvänder till sin hemby för att erbjuda en stor summa pengar för allmän upprustning mot att hon får något i gengäld.... det blir ett svårt dilemma för de inblandade för det damen begär är vedergällning för en gammal oförrätt.

Några andra böcker från listan: Daniel Glattauers: Gut gegen Nordwind, Thomas Manns: Mario und der Zauberer och Wolfgang Herrndorfs: Tschich

Årets böcker: Books of the Year - Ett litet urval

Robert MacFarlanes bok om gamla brittiska vandringsleder "The Old Ways" verkar vara årets bok i England- i alla fall om man ska tro de författare som tillfrågats om sin favoritlektyr under det gångna året.

Även Julian Barnes senaste- en essaysamling med titeln "Through the Window" har fått beröm.

"Anais Hendricks, fifteen, is in the back of a police car, headed for the Panopticon, a home for chronic young offenders.She can't remember the events that led her here, but across town a policewoman lies in a coma and there is blood on Anais's school uniform. " Det här är Jenni Fagans debutbok och den har fått mycket god press.

En novellsamling som har "Cornwallsk touch"- magi- saga- myt och den har blivit mycket älskad av många, verkar det som.

En sorglig historia som är baserad på en verklig händelse som ägde rum år 1892. Två kvinnor och ett litet barns onda bråda död- en dagbok....

En lite annorlunda berättad familjesaga ska det här vara- en resa i tid och rum från New York till Auckland.

Slutligen- Jenny Uglows bok om den arkitekten Sarah Losh- (den har jag skrivit lite om HÄR).


Får jag själv välja bland de här böckerna blir det "The Pinecone", "Through the Window" och så "Diving Belles" . Böckerna ovan har jag hittat hos tidningen The Guardian och vill man se hela (långa) listan finns den HÄR

Sommar i Schlesien och en tur på Oder

Det hoppas jag få uppleva under julhelgen. Jag har letat vidare i min tyska hylla och här har jag funnit två böcker som jag bara måste ge mig i kast med. "Sommer gab es nur in Schlesien" är en samling korta berättelser (noveller och utdrag från romaner) av författare med anknytning till området. Här finns både kända och okända skribenter- bland de mera berömda: Hugo Hartung (det var han som skrev "Ich denke oft an Piroschka") , Gerhart Hauptmann, Horst Bienek och Jochen Klepper (1903-1942)- Klepper som fick ett så sorgligt öde. Mest känd är han för sin roman "Der Kahn der fröhlichen Leute"- en historia om en båtfärd på den stora floden Oder och om en lustig samling människor ombord. En lättsam berättelse förmodar jag och i bjärt kontrast till de onda tider som snart skulle svärta ner horisonterna för så många.

Fanny i gasljus

Bortglömd författare- bortglömd bok. I alla fall den svenska översättningen och den kom år 1942. Jag lockades av titeln och av miljön som boken skildrar (Londons undre värld under den viktorianska tiden).

Michael Sadleir (1888-1957) är annars mest känd för sina böcker om Anthony Trollope. Sadleir skrev framför allt biografier.

På svenska finns även "Solnedgång i moll"( 1948) (Forlorn Sunset) (som också utspelar sig under drottning Viktorias tid).

Halvvägs inne i boken tycker jag att den är riktigt underhållande (för underhållningslitteratur är det ju) och jag är nyfiken på hur Fannys liv ska komma att getstalta sig i fortsättningen. BBC gjorde faktiskt en serie av romanen - och den visades på brittisk TV år 1981. Det är tack vare den serien som jag nu kan hålla ett exemplar av "Fanny in Gaslight" i min hand.

Ett annorlunda grepp

Fotot är lånat


Jag har läst Jenny Erpenbecks senaste roman "Aller Tage Abend" - jag hoppas att det kommer en svensk översättning så småningom (det förmodar jag för Erpenbeck anses väl som mycket 'etablerad' vid det här laget).

Liv och död gånger fem - så kan man sammanfatta det hela. I den här boken går alla vägar så småningom till just "der Friedhof" (kyrkogården) men det originella är att det är samma person det handlar om. Hela den här anrättningen är som en symfoni och satserna ljuder med klanger av olika intensitet och färg. Mellan satserna finns det ett intermezzo som vägleder.

Allt börjar år 1902 i den lilla staden Brody i Galizien (i det gamla Habsburgska riket). En liten flicka på åtta månader dör i något som liknar plötslig spädbarnsdöd och här startar alltså berättelsen- det kunde ha varit så annorlunda- och det är det vi får uppleva under läsningens gång.

Flickans mormor (som kommer att få en framskjuten placering i händelseförloppet) är galizisk judinna och hon har sett sin man bokstavligen bli hackad i småbitar under en progrom. Nu har hon sett till att den enda dottern blivit gift med en "goj" - allt med hopp om att fly undan antisemitismens fula tryne. Det är dottern som blir mor till det barn som föds 1902, det som hela historien kretsar kring.

Fem liv- och fem sätt att dö på- och ett stort panorama över 1900-talet och dess blodiga och tragiska historia- det är vad Erpenbeck dukar upp för läsaren. Själv grips jag mest av kapitel två- det som gör sitt nedslag i Wien strax efter första världskriget. Det är ont om mat, folk svälter, den stora disillusionen ligger som ett svart täcke över människorna- och så kommer spanska sjukan.
Huvudpersonen (som är namnlös- precis som övriga personer) gör allt för att överleva tristess och svält.

"An der Marne oder am Isonzo fiel vielleicht gerade der, der ihr bestimmet gewesen wäre, verblutete am Stacheldrahtzaun vor Verdun oder verlor seine Beine".

Man hoppas på matsändningar från Schweiz och flickan skriver dagbok. Så kommer då spanska sjukan- och dräper ung som gammal. Spårvagn nummer 7031 forslar liken direkt från sjukhuset till "Tor IV, Zentralfriedhof Wien".

"Kurz vor Mitternacht kommt dann wirklich der Strassenbahnwagen Numero 7031 mit den zwölf quer angeordneten Fächern für Tote, eine Sonderanfertigung des vergangenen Jahres, als die Pferdefuhrwerke mit dem städtischen Sterben nicht mehr Schritt halten konnten."

Flickan dör - hastigt och oväntat men dagboken överlever ett tag för att slutligen bli till mull år 1944 i en björkskog någonstans i Tyskland. "Häftet hamnar på marken och där bläddrar nu vind och regn genom sidorna till dess att alla hemligheter där får samma färg som grus.

Intermezzo och så ett nytt liv......

"Aller Tage Abend" är en ovanlig bok och en mycket gripande bok dessutom- en bra början på min tyska läsutmaning för det kommande året.

Året var 1968

Ett år fyllt av tragiska händelser- ett år som jag själv minns, en extra starkt inristad årsring i mitt livsträd.

Nu har jag i min hand en gammal (lånad) När Var Hur från just det här året- och jag kikar först på de sidor som handlar om böcker. Bilden ovan är tagen från omslaget till en barnbok som på svenska fick titeln "Till vildingarnas land" - en barnbok som verkar ha väckt mera uppmärksamhet bland vuxna. Bilderna uppfattades som mycket otäcka och skrämmande- framför allt var det "vildingarnas" långa klor och vassa tänder som antogs vara "olämpliga".

Bland vuxenförfattarna var Sven Delblanc mycket på tapeten med sitt "frodiga berättartemperament" men den mest omtalade boken det året var säkerligen Svetlana Allilujevas "Tjugo brev till en vän". Allilujeva var dotter till Stalin och hon hade lyckats ta sig ut från bakom järnridån (hon bosatte sig så småningom i USA) och så skrev hon sina memoarer. Boken har jag faktiskt i mina hyllor och jag minns mycket väl allt prat om den.

Italo Svevos "Zenos bekännelser" kom i översättning och även Chinua Achebes "Allt går sönder" fick man nu möjlighet att läsa på svenska språket.

Vassilis Vassilikos (f. 1934) blev också mycket omtalad. Han levde sedan 1967 i exil i Frankrike och förde där motstståndsrörelsens (mot den grekiska militärdiktaturen) talan. År 1968 hade han fått två böcker översatta till svenska "Bladet, Brunnen, Ängeln" och "Z" . Romanen "Z" handlar om ett politiskt mord (det på vänsterpolitikern Lambrakis) och den blev till en mycket omtalad film. Det finns idag en hel del böcker av Vassilikos i svensk översättning men det är till bibliotek och antikvariat man får bege sig om man vill läsa.

Nonsens

"Nonsens" är temat för Lyrikvännens senaste nummer och vilken fin julklapp, säger jag. Här kan man hitta verk av Sonja Åkesson, Hans Alfredsson, Povel Ramel och Eva-Stina Byggmästar för att bara nämna några få av författarna i den här fullspäckade tidskriften (som faktiskt är mera som en bok än som en tidskrift).

Definitionen på nonsens lär vara "meningslöst innehåll" men det meningslösa kan också få sin mening och det kan vara absurt, vansinnigt fyndigt och roligt och dessutom mycket tänkvärt.

Mina favoriter är t ex Bertil Petterssons dialogdikt "Korven" som är hämtad från en radioserie (Blå tummen) två rader:

" Jag undrar: varför är senapen blå?
Ja, det är för att jag har mina solglasögon på mej"

och Magnus Hedlunds "Tantix" en vers:

"Tant Grun
Tant Brön
och tant Grådelin"

Sonja Åkessons "Några goda recept" är helt underbar. Inledningen på den långa dikten lyder så här:

Alla Herrars förtjusning
Amerikansk Bönsallad
Aptitretande Delikatess
Avsvålad Lägg

Exempel på transpiranto (detta mycket speciella språk) ges också- och HÄR kan man ta sig en titt på en sida i Grönköpings Veckoblad.

Eva-Stina Byggmästars dikt "Två Damer" handlar om ett fiktivt möte med Emily Dickinson och jag läser med road förtjusning. Byggmästar är en verkligt underfundig poet.

Summa summarum- över 100 sidor underhållande och ibland också lite hjärnskrynklande läsning. Härligt!

I startgroparna

Tyskt ska det bli. Jag sorterar och lägger upp en liten hög- så ska nog inspirationen komma. Jag är i alla fall mycket spänd på att läsa Jenny Erpenbecks senaste roman (den kommer säkert att bli översatt till svenska så småningom) och Anna Seghers noveller ser jag också fram emot- just de tre berättelserna som ingår i samlingen "Der Ausflug der toten Mädchen" skrevs när Seghers (eller som hon egentligen hette Netty Reiling) bodde i Mexiko (dit hade hon inte rest för nöjes skull utan hon flydde för livet undan nazisterna).

"Aller Tage Abend" av Jenny Erpenbeck tar sin början i det Habsburgska riket- närmare bestämt i Brody . En judisk flicka föds- året är 1902- men när dör hon? Hur blir hennes liv? Det finns många möjligheter.

Vinter

Vinterdager, klarast bland alla
dagrar jag minns,
låt på din stillsamma vandring
ditt ljus i mitt mörker falla!
Bär om all klarhet bud,
som ute i rymderna finns.

Vinterdagsljus, kom till fönstret,
kom genom frostblom in.
Du som samlar i lugna och svala vågor
hela din värld av gnistrande, skiftande lågor
- tysta låga, bliv min!
Lys med ditt stilla ljus min dag av frågor.
Stig i klarnande styrka-
djupt mot middagen brinn!

Nils Svanberg (1902-1939)

Tyskspråkigt

Lena Christ (1881-1920) fick ett svårt liv. En barndom fylld av misshandel och elände och sedan flera turbulenta äktenskap/förhållanden. Olycklig och svårt sjuk i TBC tog hon sitt eget liv vid bara 38 års ålder.

Sina barndomsminnen skrev hon ner i boken "Erinnerungen einer Überflüssigen" och hon fick också ytterligare några verk publicerade- och man kan köpa dem i samlingsvolym.

Tyvärr ser det inte ut som om Lena Christs böcker finns i svensk översättning och heller inte i engelsk (vad jag kan se)- men jag tycker själv att det kan vara mödan värt att läsa henne på originalspråket och tänker därför försöka skaffa "Erinnerungen einer Überflüssigen" inför nästa års tyskspråkiga utmaning.

Amerikaner i Florens

"Girl arranging her hair"Mary Cassatt 1886

Under sommaren som gick kunde man ,om man befann sig i Florens, gå på en fin konstutställning i Palazzo Strozzi. Där visades verk av "Sargent and the American Impressionists". För oss som inte var där just då finns en utställningskatalog som man kan köpa via nätbokhandeln.

Konstböcker brukar inte vara billiga och den här är väl inget undantag- men ibland kanske man vill kosta på sig något extra.

Det var efter det amerikanska inbördeskriget som dörrarna öppnades för många amerikanska konstnärer och de sökte sig österut- till den gamla världen. Författaren Henry James uttryckte det så här: " What we seek in Europe is Nature refined and transmuted to Art.... Italy, for us dull strangers, is a magic word... we are brought up to think that when we have earned leisure and rest... we may go forth and cross oceans and mountains and see on Italian soil the primal substance, the Platonic idea of our consoling dreams and our richest fancies."

Mary Cassatt (1844-1926) var en av dessa konstnärer som drog till Europa. Hon var en modern kvinna för sin tid och från en välbärgad och kultiverad Pennsylvaniafamilj. Redan tidigt fick hon följa med ut på många resor och detta måste ha gett henne stor inspiration senare i livet. Mest känd och mest älskad blev hon för sina porträtt- oftast då av mödrar med barn. Jag har dock valt en annan målning- den av den unga flickan ovan. Jag tycker att Cassatt har fångat henne så väl- ansiktsuttrycket och rörelsen- en ung blomma , känslig och spröd.

Gammalt, slitet, läst och säkert älskat

Igår trotsade jag vädrets makter och slasktraskade mig iväg till biblioteket iförd rejäla gummistövlar och under stor koncentration (det gäller att hålla tungan rätt i mun och fötterna på rätt plats för under slasket finns det såpehal is). Två böcker att avhämta- och då blir gången målmedveten.

Getrud Liljas roman "Det hemlösa hjärtat" är från 1946 och den sålde mycket bra- den var faktiskt en av det årets mest populära böcker. Den har jag redan börjat på och kan konstatera att jag mycket väl förstår varför den här boken blev så älskad. Hon har ett väldigt flyt i skrivandet, Gertrud Lilja. Mer om "Det hemlösa hjärtat" så småningom.

Även Berit Spongs roman "Svarta tavlan" är från 1946. Den är del två i en trilogi och som vanligt uppmanas man att läsa i ordningsföljd- men nu börjar jag alltså med mitt-delen. De övriga delarna är : 1. Nävervisan 3. Sjövinkel. Jag kan konstatera att mitt exemplar av "Svarta tavlan" har blivit väldigt flitigt utlånat- ombindning har skett 1968 men det behövs ett da capo för pärmen är fransig och boken håller på att falla sönder. Jag kan också se att här finns stämplar från 90-talet.... Väl över 500 sidor att läsa- lite av en tegelsten med andra ord. Berit Spong är jag också väldigt nyfiken på.

Levande svensk litteratur:5

Karin Ek (1885-1926) gick bort alldeles för tidigt. Efter sig lämnade hon ett antal vackra dikter- men hennes produktion var inte stor. Om henne skriver Sigurd Westberg i 'Levande svensk litteratur': " Naturen, Eros och moderskärleken är hennes huvudmotiv.--- Med förkärlek skildrar hon själva upplevelsens ögonblick."

Karin Ek (f. Lindblad) föddes i Stockholm, studerade till lärarinna och tjänstgjorde ett par år i Karlshamn. Så gifte hon sig och fick så småningom fem barn- det första barnet, en pojke, dog bara åtta veckor gammal och det kom att sätta djupa spår i Karin Eks diktning. (En annan av sönerna, Anders, kom att bli en mycket känd skådespelare.)

Verser i sjukdom

Min ena hand i din, mitt barn,
den andra i dödens hand--
så börjar vandringen sakta ner
mot flodens brusande strand.

Kalla fradgan yr hit upp--
akta mitt barn, o flod!
Larma ej så, skräm ej du
hans oskyldiga blod!

Släpp taget, liten, vänd om, vänd hem!-
här är för stenigt och vilt;
jag minns ju ändå din ljuva hand,
dess grepp, så fast och milt.

Trygg jag går med döden, mitt barn--
vinka farväl med din hand!
Dess späda skugga säkert jag ser
på flodens andra strand.

I början av 1920-talet hade Karin Ek ett kärleksförhållande med Pär Lagerkvist. Lagerkvists diktsamling "Hjärtats sånger" kom ut samma år som Karin Ek gick bort (hon drabbades av en cancersjukdom).

Litet efter du är död
då skall liljor blomma,
rosor, liljor vid din bår
där de nära vänner står,
då skall många komma.
Med sin kärleks skörd till dig,
allting bärgas in åt dig.
Då skall liljor blomma.

(Från diktsamlingen Hjärtats sånger av Pär Lagerkvist)

Mer att läsa om Karin Ek hittar man HÄR.

Bokfika

"Mitt" bibliotek- alltså Skanörs bibliotek anordnar varje månad (ungefär) något som kallas för "bokfika". Det är mycket uppskattat, har jag förstått (jag har själv inte varit där ännu) och samtliga deltagare tar med var sin bok (eller flera böcker) som man vill särskilt rekommendera. Jag förställer mig att det pratas och diskuteras och att man har en mycket trevlig stund.

Idag hittade jag en lista på alla de böcker som var på tapeten den 28 november då man hade ett av dessa möten.

Jag väljer ut tio titlar (av totalt sexton):

Marianne Ahrne: Äppelblom och ruiner- och den boken finns i ny utgåva. Jag läste den när den var alldeles färsk och jag läser gärna om. En historia om en omöjlig kärlek vackert berättad av Marianne Ahrne.

Susan Abulhawa: Morgon i Jenin

Kerstin Ekman: Hunden

Selma Lagerlöf: Kejsaren av Portugallien

Väinö Linna: Upp trälar, Söner av ett folk, Högt bland Saarijärvis moar

Viivi Luik: Den sjunde fredsvåren

Merete Mazzarella: Hem från festen

Ester Blenda Nordström: En piga bland pigor (det är verkligen fint att den här boken kommer i ny utgåva- första gången den kom ut var 1914)

Vasilij Peskov: Eremiterna i tajgan

Sofi Oksanen: Utrensning

Skanörs bibliotek är inte stort men det har ett rymligt hjärta om man så får säga. Här möts gammal och ung och det är alltid liv och rörelse i de nu nyrenoverade lokalerna. Hjälpsam och vänlig personal finns också på plats. Jag har varit kund hos det här biblioteket sedan 1950-talet (men då såg lokalerna helt annorlunda ut- i den lilla så kallade "Fiskarstugan"- där kunde man tala om trångbodd....).

Fiskarstugan på Östergatan. Fotot är lånat.

I vinterns grepp

Kanske vill man inte läsa om vintern just idag när vinden viner och snöblasket slår mot fönstren och hunden vägrar gå längre än bara precis vad som är nödvändigt. Ändå lockas jag av Adam Gopniks essaysamling som tar upp många olika aspekter av just denna årstid. Gopnik skriver för The New Yorker men han växte upp i provinsen Quebec så han om någon vet nog vad vinter vill säga.

"To shiver, frozen amid icy snow
In the bitter blast of a horrible wind;
To run constantly stamping one's feet;
And to feel one's teeth chatter on account of
the excessive cold;.....

(Antonio Vivaldi- som tydligen skrev ett poem för var och en av sina musikaliska årstider).

Tim Adams har recenserat boken i The Guardian- läs HÄR.

Så lite franskspråkigt (i svensk översättning)

Jag kikar lite på kommande utgivningar och fortsätter i avdelningen för franskspråkigt. Bokförlaget Elisabeth Grate ger ut Marie-Hélène Lafons "Annonsen" om några månader och den tänker jag absolut läsa. Lafon har skrivit flera böcker men det här är den första som blir översatt till svenska. "L'annonce" som är originaltiteln prisbelönades år 2009 av tidskriften Page des libraires .

"en förtätad berättelse om
mänskliga relationer, om tillhörighet
och främlingsskap, om ensamhet,
tystnad, om hopp och kärlek."  (och annonsen är en kontaktannons).

Léonora Miano kommer från Kamerun och hon har tidigare fått ett par av sina böcker översatta till svenska. Nu kommer också "Sorgsna själar" ( "Les âmes chagrines") och det är bokförlaget Sekwa som ger ut. För några år sedan läste jag "Nattens inre" och jag blev inte besviken. Ett intressant författarskap och "Sorgsna själar" hamnar givetvis på min önskelista.