"Attentat i Paris" kom ut redan år 1942 och blev strax en bästsäljare. Den blev översatt till flera språk och sattes upp som teaterpjäs (det är boken mycket lämpad till för den är redan aktindelad).
Jag blev mycket glad när jag upptäckte att just den här romanen skulle finnas magasinerad på mitt eget bibliotek men tyvärr visade det sig att "datorn" ljög. Inte värre med det än att Malmö Stadsbibliotek fick stå för utlåningen- och nu har jag alltså läst och blivit väl underhållen. Olidligt spännande var det. Jodå, hon kan skriva, Marika Stiernstedt.
"Två officerare ur ockupationsarmén kom sakta uppför trapporna till den underjordiska järnvägen, metron, vid stationen Montparnasse, för riktning norrut. De trädde in genom biljettkontrollen, den äldre först, en man ännu inte trettio år, sedan den obetydligt yngre, till åren och i tjänsten. Båda hade samma rang, de var löjtnanter."
Så inleds historien som sträcker sig över ett långt veckoslut och som drar in de olika aktörerna i handlingen i en virvel av händelser. Ringarna på vattnet sprider sig också utåt. De två tyska officerarna är totalt olika till sätt och läggning och de har olika mål med livet- Jodl (den yngre) är den typiske nazisten som blint lyder överheten och som är stereotypen för ondska och illvillighet. Bredow (den äldre) är hans motsats och Marika Stiernstedt visar med hans roll att ingenting är svart eller vitt.
I persongalleriet finns också attentatsmannen (en överraskning), en människovänlig hotellägare, en kypare och så den gåtfulla Lisia (Madame D'Ohsson). Alla kommer att bli djupt involverade - indirekt och direkt- i ett attentat med dödlig utgång (på en tysk militär). När man läser dras man omedelbart tillbaka i historien och man ser Paris som det torde ha tett sig under ockupationen- grått, slitet och med ett kompakt och trotsigt motstånd mot det tyska tyranniet.
Boken har en lagom blandning av kärlek, skräck, död och framför allt en okuvlig vilja att överleva- trots allt.
"Det skymde snabbt mot natt. Det doftade löv, det fläktade ljumt. När han stått en stund började strålkastarljusstrimmor spela. Det var en kväll som andra kvällar, mättad av gåtor och sorger".
Jag läser gärna flera böcker av Marika Stiernstedt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar