2084

Nej, jag har inte läst boken, den som är med på nästan alla långa listor i den franska litteraturprisvärlden. Kanske kommer "2084" att vinna något av alla dessa prestigefyllda pris. Det återstår att se.

Den algeriske författaren Boualem Sansal har skrivit en dystopi och han har använt sig av en Orwellsk titel. År 2084 finns staten Abistan som är en religiös diktatur- ett heligt samhälle". Här tillåts inga avvikelser från den väl markerade vägen. De som hyser en annan åsikt än statens lever farligt. Känns detta månne igen?

Boualem Sansal har skrivit flera böcker och blivit översatt till tyska, engelska, finska och norska (bland andra språk). Någon svensk översättning av hans verk har jag däremot inte kunnat hitta. Man kan ju hoppas att "2084" kommer i svensk språkdräkt. Under tiden tänker jag utmana mina något ringrostiga kunskaper i franska och läsa på originalspråket. Det här boken är värd den ansträngningen, tycker i alla fall jag.

Den evige nomaden

 Cendrars målad av Modigliani

Nu ska det handla om en verkligt spännande författare nämligen Blaise Cendrars (1887-1961) som egentligen hette Frédéric Sauser. Han var inte fransman utan schweizare till ursprunget men det spelar nog inte så stor roll för Cendrars var inte en person som stannade länge på samma plats- i vart fall inte under ungdomen.

Föräldrarna måste ha vridit sig i spiral när deras son rymde från internatskolan som de kostade på honom- men den här unge mannen gick inte att stoppa. Han fick gå i urmakarlära men hans håg stod till skrivandet och till att utforska världen. När han var 15 år gammal reste han iväg med transsibiriska järnvägen genom hela Ryssland och han luffade runt i bland annat Brasilien och Kina. År 1912 var det dags för den litterära debuten med dikten "Pâques à New York" . Den dikten finns för övrigt i svensk översättning (Blaise Cendrars: Dikter och prosa (översättning: Gunnar Harding) 1969.)

Så kom kriget och Cendrars gick med i Främlingslegionen- stred på västfronten och förlorade ena handen i ett av de många slagen där. Om sina upplevelser vid fronten har han skrivit i "La main coupée" (den avhuggna handen) och i "J'ai tué" (Jag har dödat).

Mycket känd blev han för sin bok om schweiziske äventyraren, pionjären och affärsmannen Johann August Sutter. "Guld" är titeln och det finns en svensk översättning (från 1930). Det är en mycket spännande berättelse om en man som var både slug, djärv och driftig men som trots det slutade sitt liv i misär. Guldet blev hans förbannelse (och ändå var han inte intresserad av det). "Guld" är en romanbiografi som jag verkligen kan rekommendera (den finns också i engelsk översättning).

I dagarna kommer förlaget Pequod Press ut med Blaise Cendrars "Reseanteckningar"- det är en bok jag är mycket nyfiken på och ni som ska bege er till Bokmässan i Göteborg nästa vecka kan väl passa på att stanna till och kika vid det här förlagets mässbutik. (Själv har jag inte tid att åka upp, tyvärr).

Så lite franskspråkigt (i svensk översättning)

Jag kikar lite på kommande utgivningar och fortsätter i avdelningen för franskspråkigt. Bokförlaget Elisabeth Grate ger ut Marie-Hélène Lafons "Annonsen" om några månader och den tänker jag absolut läsa. Lafon har skrivit flera böcker men det här är den första som blir översatt till svenska. "L'annonce" som är originaltiteln prisbelönades år 2009 av tidskriften Page des libraires .

"en förtätad berättelse om
mänskliga relationer, om tillhörighet
och främlingsskap, om ensamhet,
tystnad, om hopp och kärlek."  (och annonsen är en kontaktannons).

Léonora Miano kommer från Kamerun och hon har tidigare fått ett par av sina böcker översatta till svenska. Nu kommer också "Sorgsna själar" ( "Les âmes chagrines") och det är bokförlaget Sekwa som ger ut. För några år sedan läste jag "Nattens inre" och jag blev inte besviken. Ett intressant författarskap och "Sorgsna själar" hamnar givetvis på min önskelista.

Belgien igen!

Vincent Engel- en belgisk författare som verkar mycket intressant. Jag har ännu inte läst något av honom men det har Nille på bloggen Nilles Litteratur .

Mycket spännande! Jag kan tala om att jag har beställt "Retour à Montechiarro"- och det ska en del till för att jag ska ta tag i en fransk "halv-tegelsten"- men tidsperioden, handlingen och författaren i kombination gör att jag känner att jag måste läsa!

Ett par översättningar skulle vara något att se mycket fram emot!

Nyfiken på.... Marie Gévers

Lånad bild : vy över Antwerpen

Marie Gévers (1883-1975) var en belgisk författarinna som började sin karriär som poet men så småningom började hon också att skriva romaner. Hon höll sig till franskan och det finns faktiskt en bok av henne i svensk översättning "Majserenaden" från 1936. (Den baserar sig på en verklig händelse och blev mycket läst på sin tid). Marie Gévers skrev helst om trakterna runt Antwerpen (det var hennes hembygd).

År 1938 blev Marie Gévers invald (som första kvinna) i "l'Académie royale de langue et de littérature françaises de Belgique."

Idag är hon tämligen bortglömd som författare.

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis

Jag lånade och läste... och läste. Sedan hade jag en natt fylld av tankar och "det knep med sömnen" (som min mamma skulle ha sagt). På bokomslaget ser man det som får en mycket stor plats i berättelsen- himlen... i den grålila nyans som den just har över Bay City i Michigan. Bay City... en småstad där luften är förorenad och rökig och dit huvudpersonens och berättarjagets (Amy) mor och moster tagit sin tillflykt från ett sargat efterkrigseuropa.
-
Amy föds på Independence Day år 1961- och växer upp under udda familjeförhållanden- hennes storasyster (som föddes och dog) ligger och "ruttnar" i jorden på kyrkogården- Angie- hon som naturligtvis var den perfekta och som Amy aldrig någonsin kan leva upp till vad gäller intelligens och drivkraft. Mor , moster och morbror, kusin och Amy delar samma hushåll- och i källaren göms mormor och morfar som dog i förintelsen - men som ändå lever kvar som skuggor. Det är 60- och 70-tal- det är den nya världen med alla sina underliga värderingar (eller snarare brist på dem)- "4122 Veronica Lane. Det är där jag har bott. Veronica Lane, en gata med ett historielöst namn, en gata för framtiden."
-
Gud är ond och Bay City är en håla som Jesus inte bör uppenbara sig i. Så här beskriver Amy sig själv: Jag är judinna, en oäkta judinna vars identitet ännu är dold, en judinna som amputerats och bär en protes av katolicism; jag är ingenting, bara en skräckslagen flicka".
-
Förintelsen vilar tung över Amys liv- röken från skorstenarna i Auschwitz blandar sig med röken från skorstenarna i Bay City- och allt färgar himlen grålila. Eld, rök och vatten- elementen blandar sig också. Elden - som förtär människornas kroppar- men också elden som renar och gör till aska så att vi blir till stoft... och så ingår vi i en annan dimension. Vattnet finns i floden Ganges som har en roll den också... vattnets helande kraft. Tillvaron som flyter vidare.
-
Amy kämpar med att bära sitt förflutnas tunga börda, att uthärda sin familjehistoria. Ja, hur lever man med detta fruktansvärda? Bokens slut ger kanske lösningen på detta- det är ett mycket ovanligt slut och otroligt väl "skulpterat". Jag är fylld av beundran inför Catherine Mavrikakis berättarkonst. Tack till Sekwa förlag som gett ut den här boken- det känns så bra att det finns eldsjälar i litteraturens värld!
-
Läs, uppmanar jag, läs- låt er beröras- låt er förtrollas av språket och handlingen - det här är en bok som man aldrig glömmer. (Mitt exemplar är lånat men jag funderar på att köpa... jag vill absolut läsa om).