(Fotot från Wikipedia)Veninne, vi skal alle dö en dag.
Deg har jeg aldri kjent. Men du er her.
Jeg föler deg. Jeg ser deg i kupeen.
Her lyttet du til togets hammerslag
urolig, spent, en flamme under sneen.
Uppsalasletten lå med nakne traer.
Og kanskje nordlys. Stjerner så du falle.
Du var den aller ensomste av alle.
Veninne, vi skal alle dö en gang,
men noe lever alltid, drömmen, glöden.
Den röde, röde smerten i din sang
har gjort ditt hjerte sterkere enn döden.
4 kommentarer:
Så vackert, en god dikt att ha med sig till dagen! Tack
Margareta: Jag kände själv så starkt för Inger Hagerups vackra dikt.
To flotte kvinner... Tenk å kunne seie noko så fint til eit anna menneske.
Bai: Inger Hagerup hyllar Karin Boye på ett så fint sätt!
Skicka en kommentar