Aldrig
Vad är rymdens tomma evighet, stjärnornas
svindlande alltid- mot detta:
- aldrig!
Aldrig mera ditt ansikte, skymtande i dunklet
denna kväll av förbrunnet blå
krängd som en segelbåt i tigande storm-
Vilket ord är skönare och större än detta: aldrig mera.
I evigheters evighet- aldrig.
Om poeten Lars Englund vet jag inte mycket- men han levde mellan 1917 och 1950. Några av hans diktsamlingar finns på ett fåtal bibliotek. Just den här dikten publicerades i BLMs septembernummer 1946.
Den långa flykten i svt
1 minut sedan
2 kommentarer:
Tack Ingrid, än en gång påminner du mig om en poet som jag "förlorat" - Lars Englund läste jag som mycket ung och tyckte om. Glad midsommar på dig! Margareta
Margareta: Jag kände inte alls till Lars Englund- men jag ser att hans diktsamlingar finns att låna från några bibliotek. Jag skriver upp så blir det fjärrlån! Glad midsommar på dig också!!
Skicka en kommentar