Det var enda sättet... och det verkar som om den här sommaren går i den svenska litteraturens tecken (och filmens ska jag väl tillägga med reservation för att det är danske Bille August som regisserat just Jerusalem).Givetvis är det här en skickligt sammanfogad film- och "Jerusalem" är ett av Selma Lagerlöfs "storverk"- och ändå tycker jag inte om. Jag får nästan panikkänslor av handlingen- människor som tappar vett och sans och som låter sig dras med av en otäckt karismatisk och hänsynslös "ledare" (väl spelad av Sven-Bertil Taube- han ser nästan ut som Mefistofeles själv i den här rollen). Det är tungt och det är deprimerande- det är grått och svart om vartannat. Människor som offrar sig själva - människor som upphör att tänka självständigt- och så elände och död som extra krydda. Usch. Boken "Jerusalem" blev jag uppmanad att läsa i skolan- som mycket trotsig tonåring vägrade jag att lyda. Jag konstaterar att jag nog inte vill läsa boken idag heller.
(Visst finns det några ljusa moment i filmen/boken men de kan inte förta hela den eländiga historien om denna utvandring).
"Jerusalem" (båda delarna) finns att få som pocket. Det är en tegelsten på 608 sidor.
Romanen bygger på verklighet -ett antal bönder i Nås församling i Dalarna utvandrade till Jerusalem på 1800-talet.
8 kommentarer:
Jerusalem står i bokhyllan, oläst, annars har jag läst en del av Selma Lagerlöf, hon skriver väldigt filmatiskt.
Hannele: Selma är en mycket god berättare- min favoritbok av henne är Kejsaren av Portugallien.
Ändå starkt jobbat av dig att försöka med filmen när du hayser så stort agg mot boken. Nu har du i alla fall försökt! :)
Sanna: tack! Jo, jag har väl gjort mitt bästa med boken. Jag har verkligen svårt för "för mycket religion...." :-)
Denne las eg då eg var 17. Eg var heilt bergtatt av historia. Og for meg som var ein grublande tenåring som, leitte etter meininga med livet, var det ikkje "för mycket religion".
Bai: Jag vet att "Jerusalem" är älskad av så många- jag är dubbelt belastad ... - först genom skolan som prackade den på oss på ett mycket tråkigt sätt och sedan genom "familjepåverkan"....
Bøker ein kjenner er påprakka, blir sjeldan gode. Eg valde å lese ho heilt sjølv, det har kanskje noko å seie.
Bai: Jo, det sättet man får boken presenterad för sig betyder väldigt mycket- och min lärare i svenska på gymnasiet vill jag helst förtränga ur minnet....
Skicka en kommentar