Inte en enda bild, inte en enda svensk översättning och inte mycket på "webben" finns att hitta om Christa Anita Brück (1899-1958).
Hon vilar i glömskans mörker och kanske kommer hon aldrig ut därifrån. Christa Anita Brück skrev bland annat "Ein Mädchen mit Prokura" (som filmatiserades)- och ämnet var kvinnor på kontor- och hur deras verklighet tedde sig i Weimarrepublikens Tyskland.
Romanen lär vara mycket övertydlig och "kantig"- men trots det (säger Volker Weidermann) skildrar den faktiskt livet som det var för alltför många kvinnor. Det var en rättslös tillvaro och kvinnorna fick arbeta som slavar - mer eller mindre.
Anledningen till att Christa Anita Brücks böcker brändes på det stora bokbålet blir inte riktigt klarlagt, tycker jag. Jag har beställt ytterligare en bok om ämnet så kanske får jag bättre besked där.
Den långa flykten i svt
56 minuter sedan
3 kommentarer:
Sent omlänge kollar jag Anita Brück på nätet och hittar din blogg.
Intressant.Jag fann boken i en hög gammal litteratur för några år sedan,läste och märkte att jag blev tagen,både av innehållet och berättandet.Den är inte alls särskilt fyrkantig, den är en sådan därsom man fortsätter atläsa.
Kvinnors,ensamstående, självförsörjande kvinnors,och kontorsarbetets avigsidor: varför har det bara lett till komedier i TV och underhållning på film, när verkligheten är precis som idag, ett helvete förmånga. Nu ska jag läsa om den!
Peter: Vilket fynd du gjorde i den där högen. Jag har fortfarande inte läst något av Brück- men det ska jag nog se till att göra. Kontorsarbetets avgisidor skrev ju också Irmgard Keun om - och hennes böcker har jag däremot läst. Du har alldeles rätt- särskilt komiskt är det verkligen inte- snarare svart, grått och mestadels eländigt. Tack för din kommentar!
Jag ahr lagt in en bok av henne på bokborsen.se "Öden bakom skrivmaskinen" - bl.a.om kvinnors situation som kontorister i Tyskland under 1930-talet; slavgöra...
Skicka en kommentar