På bilden den langobardiska järnkronan- (fotot lånat från Wikipedia).Om langobarderna vet jag inte mycket men intresset vaknar när jag läser "Hans nådes tid"- de tillhörde ett av många folk som "infogades" under Karl den stores styre och- ja- de måste ha känt sig som om de bodde på det där asplövet.
" Jag stannade igen och betraktade en av dessa aspar noga. Den var i ständig rörelse- Phaetons syster. Ibland såg det ut som trädet sydde, stickade, virkade och knypplade med sina många tusen händer. Ibland tyckte jag att händerna spelade på osynliga lutor eller på dolda slaginstrument, spelade melodier för sig själva, för aspens eget hjärta, melodier som mitt öra ej kunde uppfatta. Himlen var klar, utan minsta moln. Men stundom såg det ut som om aspen lekte regn, låtsades att regndroppar föll på dess löv, ja, som om trädet självt ville vara ett regn som föll, tårar inför faran som finns, alltid; en asp, ett träd som spelade på trädens teater och där uppförde dramat regn." (sid 190, Hans nådes tid).
Johannes Lupigis skriver ner sina minnen och jag fortsätter att läsa om krig, ofärd-och om den lilla människans kamp mot "överhetens" herrar och drängar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar