foto: Gudrun Nyholm Olesen-
Att segla är nödvändigt- att leva är icke nödvändigt . Vi var en liten klass... bara 16 stycken... det var en skola i Malmö... en liten skola också... jag har ett foto från fjärde klass- där sitter och står vi allesammans- en tapper skara i början av livet. "Fröken" står bredvid och ser nöjd och glad ut- vi var snälla elever och vi stod varandra mycket nära. Flera av oss har hållit kontakten genom åren och vår "fröken"- ja, hon lever ännu och henne träffade jag senast för några dagar sedan. Vår kära, älskade Karin.
-
Våra vägar skildes åt- så är det ju- skolan tar slut och vi går ut i livet. Men.. så idag finns ett namn bland dödsannonserna i tidningen som får mig att studsa till och nästan skrika högt. Vår klass har decimerats- liemannen har skördat - och han tog Peter. Nu ska jag tända ett ljus för min klasskamrat och vän- och minnas.
-
R.I.P.
2 kommentarer:
Så leit. Døden kan komme brått på, nokre gonger.
Jag har en god vän som kallar åren mellan 50 och 60 för "eländesåren"- nu vet jag inte om jag helt håller med henne men det är en svår ålder vad gäller sjukdomar och krämpor, tror jag. Det känns som om det är en form av sil.. (för att uttrycka det lite konstigt).
Skicka en kommentar