Adelsprivilegier

Om de sitter som spindlar i näten de där fideikommissarierna det vet jag inte- men ett står klart för mig när jag nu läst ut Björn af Kleens bok/reportage "Jorden de ärvde" - och det är att vissa adelsprivilegier sannerligen inte är avskaffade.
-
Jag själv trodde i min enfald att fideikommissens tid var över sedan länge (det är kanske inget man går och funderar på så där till vardags- i vart fall inte om man tillhör vanlig svensk torparklass). Det enda jag minns är alla de skriverier som varit/var om Carl Piper och hans Christinehof (Pipers mor blev änka när hon väntade barn och hade Carl blivit en "Carolina" hade Christinehof kanske sett annorlunda ut idag- Carl Pipers mor blev så småningom sambo med en jordbruksminister (Netzén) och därifrån kom nog en hel del påverkan på hur just Christinehof skulle skötas- antar jag.
-
Björn af Kleen har skrivit ett mycket intressant-( ja, man får väl kalla det för) reportage- om bland annat fideikommissernas fortsatta bestånd i Sverige. Hur kan det komma sig att denna anomali (för det tycker jag att det är) kan tillåtas här när alla andra Europeiska länder lyckats göra sig av med den? Feodaltiden verkar fortsätta. Adelns välde varar kan man säga. Det är stora jordegendomar det är fråga om. Adeln söder om Dalarna äger mer än 400 000 hektar jord- vilket är mera än hela Gotlands yta. Godsägarna har en alldeles egen lobbyorganisation också- "Sveriges jordägareförbund" (bara namnet...). Hälften av medlemmarna är adliga. Björn af Kleen konstaterar att adeln utgör 2,5 promille av Sveriges befolkning men äger 13 procent av jorden.
-
af Kleen beskriver mycket ingående hur relativt lätt det numera går för adelsfamiljer att få sina fideikommiss "utsträckta i tiden" trots en avvecklingslag. Man stöder sig då på en undantagsregel i nämnda lag från 1964 " har fideikommisset synnerligt kulturhistoriskt värde må Konungen förlänga urkunden". Då uppkommer givetvis genast frågan om vad som är "synnerligt kulturhistoriskt värde" och tolkningarna kan göras hur fria som helst, verkar det som.
-
I boken får vi stifta bekantskap lite mer ingående med familjerna Gyllenkrook och af Petersens. Det är synnerligen intressanta interiörer vi bjuds på här. (Det skulle kunna bli till många "Brideshead Revisited" för rätt författare...).
-
Det är en mycket läsvärd bok som af Kleen har skrivit (fast han kunde ha hoppat över kapitlet om Lundsberg- det tycker jag inte hör hemma i sammanhanget)- man häpnar och baxnar under läsningens gång. Läs själva och se och fundera!!