Som jag har letat i mina hyllor- till slut blev det napp och jag kunde dra fram "På detta tidens smala näs" från en undanskymd plats. Detta är Gunnar Serners självbiografi- utgiven år 1940. Mycket läsvärd - själv tillbringade jag större delen av kvällen i dess sällskap och satt länge och kontemplerade Serners öden efteråt. En orolig ande var han- och så otroligt begåvad. Studentexamen vid 15 års ålder... och sedan studier i Lund - det gick som på räls- och Serner blev filosofie doktor år 1910 (24 år gammal!) med en avhandling om Swinburne.
-
Så kom han i "dåligt sällskap" - och han drogs in i den för tiden så vanliga "växelkarusellen"- i ren desperation förfalskade Serner tre växlar och sedan fick han fly Sverige för att aldrig egentligen komma tillbaka. Färden gick lite vindlande men han stannade ett bra tag i Monte Carlo- casinot lockade och ett tag kunde finanserna klaras av genom ett "system" (som dock så småningom fallerade). Så kom Serner på att han skulle skriva... han började med noveller- och de blev publicerade. Sakta men säkert kom han upp till ytan igen för att bli en mycket produktiv författare.
-
Jag är helt tagen och fascinerad av Serners livsöde-och" even the weariest river winds somewhere safe to sea" - (inskriptionen på hans gravsten).... det var inget lätt liv men det var förvisso fyllt av färg.
-
"Att åter gå ombord på en färja i utländsk trafik, att åter känna lukten av stenkolsrök och varm smörjolja, som förtrollade mig i min barndom, att åter höra främmande språk, att åter ha fickan full av främmande mynt, att åter beställa främmande mat och dryck, att se ljuet darra över främmande städers tak- det var som en dröm...."
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar