Man blir inte rik på att skriva poesi. När låg lyrik senast på en bestseller-lista? De stora boklådorna har knappast någonting i genren alls- möjligen finns ett litet undangömt hörn med några små antologier (tänkta som present till någon examensdag, kanske).
-
Jag känner en viss vanmakt inför sakernas tillstånd, det måste jag medge. Nu lägger jag upp ett litet ABC- av poeter- och tänker plocka en bokstav i veckan. Kanske inte så fantasifyllt men i alla fall ett litet försök att rikta blicken på diktandet och lyriken som konstart. Här är tre poeter på A.
-
-
Bengt Anderberg
-
Jag skrev lite om honom på min blogg för några månader sedan. I min hand håller jag diktsamlingen "Fåglar" från 1946.
-
Oändlig mörkblå natt
och liten båt med tysta segel
och ingen strand och inga stjärnor.
Nu sover Gud och i hans hand
den barnsligt öppna vilar jorden.
-
Claes Andersson- är en mycket mångkunnig man. "Möte mellan brännässla och nattviol" för att citera författaren själv... nog kan det vara en beskrivning så god som någon av hans diktning.
-
Flickan och fjärilen
-
En genomskinlig fjäril
mot det tunna vita pappret.
-
En genomskinlig flicka, också här
något av samma vita, tunna....
-
Fjärilen och fjärilsvingen, naglad
i en smärta. Vem tog hand om henne?
-
En vind jagar fjäril bland träd.
-
Tidig höst. Ett naket barn
planteras i den frusna jorden.
Det är i modern vingen bevaras.
-
(denna dikten tycker jag hör hemma i kategori nattviol)
-
Stina Aronson
-
Hennes diktsamling "Tolv hav" gavs ut år första gången år 1930 och då under pseudonym. Nu finns en nyutgåva och den är värd sin vikt i guld- Rosenlarv förlag står bakom.
-
från dikten "Jagen" tar jag de första raderna
-
I mig bor en skara människor,
narrar, kärlekskranka, eremiter, danserskor.
Mitt liv är en byggnad av liv.
Jag är som ett vimmel, ett smutsigt marknadstorg.
Jag stör mina egna andaktsstunder
med mina larmande steg.----
-
2 kommentarer:
jag var med i en poesi-bokklubb, men den lades ner.. Och jag överraskar mej själv ibland och hittar "nya" böcker i hyllan..
Så väldigt tråkigt- men tyvärr är det väl så att lyriken lever på sparlåga.
Skicka en kommentar