torsdag 29 juli 2010

Om tystnaden efter kriget

Mina ögon riktades plötsligt mot den här boken.... överst i en hög i mitt sovrum. Juliet Nicholsons "The Great Silence"-en redogörelse för åren efter det stora kriget - "The Great War"- Hon har valt att koncentrera sig på tre dagar i november- först då den 11 november 1918 då vapnen tystnade- sedan samma dag år 1919- då man för första gången under två stilla minuter mindes de hemska år som just varit- och så år 1920 då den okände soldaten sänktes ner i sin grav i Westminster Abbey. Sorgens tystnad härskade.
-
Så många unga män kom aldrig tillbaka och många fler kom tillbaka som skuggor av vad de en gång varit. Livet blev aldrig som förr. Nu återstod bara just tystnad... eftertanke.... och denna stillhet lade sig som ett läkande omslag över de som överlevt kriget.
-
Nicholson försöker undersöka vad som hände efteråt. Hur skedde anpassningen till det som var så totalt förändrat? Europa hade förlorat sin oskuld. Joan Didion kallar det för "the unending absence".
-
Slowly, slowly, the wound to the soul begins to make itself felt, like a bruise which only slowly deepens its terrible ache, till it fills all the psyche. And when we think we have recovered and forgotten, it is then that the terrible after-effects have to be encountered at their worst.
-
D.H. Lawrence, Lady Chatterley's Lover. (som Nicholson citerar i boken).

Inga kommentarer: