Från morfars bokhylla

Racine, Wisconsin- vy över Root river. (fotot är lånat)

Jag borde naturligtvis ha lagt upp en bild på författaren till den korta romanen "Prärierosen" från år 1892 men det är en till det yttre mycket oansenlig skrift och om författaren finns det inte mycket att läsa.

Adam Dan (1848-1931) kom ursprungligen från Odense men utvandrade som ung till det stora landet i väster. Han bosatte sig först i Racine (Wisconsin) men flyttade sedan vidare till Kalifornien, Minnesota och andra platser. Han dog i Clinton, Iowa år 1931. Han var präst och författare till yrket. Idag lär han vara bortglömd.

Boken jag har är utgiven år 1904 och den är tryckt i frakturstil. Det är romantiskt och vackert och sedelärande och det hela slutar i för tidig död (för den flicka som fått tillnamnet Prärierosen)..

"Prärierosen" kan väl närmast betraktas som en något överårig kvarleva från en annan tid och att man skulle trycka upp den på nytt förefaller mig ganska otroligt- men, jag är förtjust i  gamla böcker och jag kommer att vårda mitt tämligen slitna exemplar ömt.

Om böckers värde

Jag blir naturligtvis både nöjd och glad när jag kan hitta en sådan här bok och få den för några kronor- men- samtidigt blir jag också lite ledsen för det visar ju bara att begagnade böcker inte värderas särskilt högt.

Den här novellsamlingen är från år 1949 och innehåller ett verkligt förnämligt urval av rysk litteratur. Trettiotalet noveller (eller utdrag från romaner) och av nästan lika många olika författare. Urvalet är gjort av Johannes Edfelt och han har också skrivit en introduktion till varje berättelse. Nils Åke Nilsson står för förordet och flera översättare får visa upp sina talanger dessutom.

"Ryska berättare" ska jag hantera med andakt och läsa långsamt. Jag älskar gamla böcker.

Moster Maries bok om svensk litteratur

"Svenska författare" gavs ut år 1907- och ger säkert en god bild av vad som ansågs vara viktigt att känna till om svensk litteratur på den tiden.

Moster Marie (som var min mors moster) var född 1880 på Christiansö utanför Bornholm- och kom till Sverige i början på 1900-talet. Hon var mycket intresserad av att läsa och hade ett stort bokskåp med många vackra böcker. I skåpet fanns bland annat Selma Lagerlöfs"Gösta Berlings saga" som min mamma hade fått för sig att hon ville läsa- men se det gick inte för sig. "Försupna präster är ingenting för unga flickor", sa moster Marie och låste bokskåpet. När mamma fyllt 15 år fick hon så äntligen ta ut den efterlängtade romanen. Hon läste och blev väldigt besviken. "Inte värt att låsa in" tyckte hon och sedan dess hade mamma nog alltid ett ont öga till Selma Lagerlöf. Besvikelsen satt i hela livet.

Boken om svensk litteratur är trevlig att bläddra igenom- många av de "stora" finns så klart med men också en del författare som idag nog är tämligen bortglömda- Vem läser Daniel Fallström (han med "varer svenske") idag - och hur är det med Bernhard Elis Malmström? Oscar II är representerad med "Östersjön"( j-a pekoral, skulle jag själv vilja kalla den dikten för- men som kuriosa är den ju ganska rolig).

"Ty än är det likt sig det släkte, som bor

bland nordiska fjällar och dalar,

och ännu på Gud och på stålet det tror,

än fädernes kärnspråk det talar.

Den ovän, oss trotsar, skall finna sin graf

i böljor, som slå emot skären". (sista versen).

Ellen Key, Selma Lagerlöf, Ann-Charlotte Leffler, Sophie Elkan, Fredrika Bremer, Anna Maria Lenngren, fru Nordenflycht... jo, kvinnorna får också ta sin plats. Glad blir jag också över att se en ung Anders Österling.....

Anno 1897

Tänk... över hundra år gammal... och så fin. Igår kom den med posten- Flora Annie Steels roman om sepoyupproret (1857), utgiven år 1897. Just den här boken finns inte i svensk översättning men väl en novellsamling av samma författarinna " De gamla gudarna" (från 1904 och förmodligen inte så lätt att få tag på).

Mrs Steel bodde i Indien (Punjab) under en stor del av sitt liv och hon kom att älska landet. Mest känd är hon nog för sina barnböcker och hennes berättelser från Indien är populära än i dag- här en länk till "Bedtime stories".

Mitt bokfynd kom från ett antikvariat med det här passande namnet.

Från magasinets gömmor

Med verklig andakt ska jag ta mig an den här nära hundra år gamla volymen. Utvald av Fredrik Böök, minsann, och mycket läst och sliten. Det finns faktiskt lånestämplar från 1991 bak i boken.

Om böcker kunde tala.....

Det polska muséet i Rapperswyl i Schweiz. Här tjänstgjorde Zeromski som bibliotekarie under flera år.

Stefan Zeromski (1864-1925) räknas som en av Polens stora författare - han blev tidigt föräldralös och tvingades avbryta sina studier och ge sig ut att arbeta som lärare på polska landsbygden. Sedan följde en tjänst som bibliotekarie i Rapperswyl och därefter en liknande tjänst vid Zamoskybiblioteket i Warszawa. År 1905 blev han inblandad i en politisk rättegång och han tvingades i exil (Frankrike och Italien). Han återvände till Polen år 1914.

Romanen "Den trogna floden" skrevs år 1913 och "återspeglar både den patriotiska stämning som rådde under januariresningen 1863-64, och den fördomsfullhet, som då ännu rådde inom det polska samhället mellan högadeln och de borgerliga. "Den trogna floden" anses inte vara hans största verk men " genom sin enkla stil och lyriska värme är den en lämplig inledande bekantskap med denne författare".

En jämförelse görs också mellan nobelpristagaren Reymont och Zeromski. " Reymont är den impressionistiske berätaren med lidelsefullt temperament, Zeromski, den psykologiske beskrivaren , som går djupare i sin analys och är starkare i stämningen, med djupare lyrisk underton och dragning åt det mystiska."

(Informationen tagen från en essä av Alfred Jensen).

Mitt väl lästa exemplar kommer från Fosie bibliotek (ursprungligen alltså)- och boken är försedd med en påklistrad lapp "Regler för boklån". (Sju regler i allt)- Regel nummer 2 lyder:

"Varje lånare är berättigad att på en gång hava 2 böcker till låns, varav dock minst en bör vara icke skönlitterär."

Detta väcker minnen hos mig. När jag en gång i forntiden började låna böcker på Malmö stadsbibliotek (huvudbiblioteket) fanns det en liknande regel om just skönlitteratur. Man fick bara låna tre böcker och de fick inte alla vara skönlitteratur- något sådant- ungefär. Jag kommer mycket väl i håg en stackars läsglad tös som hade plockat på sig hela FEM böcker och så var de alla skönlitterära. Hon blev rejält utskälld "du har ju bara lånat skönlitteratur!!!". Allt var inte bättre förr......

Skönlitteraturen 1945

Jag har ett antal årgångar av BLM (Bonniers Litterära Magasin) och den första är från 1946. Jag tycker att det är väldigt spännande att läsa och se vad som varit populärt genom åren och vad som "ännu blir läst" (och kanske allra mest : vad har blivit glömt?)

Nyutgåva av Stig Dagermans debutbok från 1945 "Ormen" (2010 , Norstedts förlag)

I Georg Svenssons kommentar (januarinumret) hittar jag en hel del intressant. Han säger bland annat att år 1945 troligen inte kommer att gå till historien som ett märkesår i den svenska litteraturens historia. Under året gavs 166 svenska romaner och novellsamlingar ut- och flertalet av de kändaste författarna lyste där med sin frånvaro. Undantagen var Lars Ahlin som kom ut med "Min död är min" "en av årets märkligaste romaner (enligt Georg Svensson som inte odelat gillade den)- en annan författare som nämns i sammanhanget är Sivar Arnér (som Svensson tycker är torr).

Oscar Parlands böcker (två stycken) kan man hitta via nätbokhandeln Schildts förlag har gett ut. Vill man läsa mer får man låna eller hitta via antikvariat.

En av de få böcker av Bengt Anderberg som går att få tag på via "vanlig" (nät)bokhandel idag. Barnboken "Niklas och figuren" (Modernista förlag)

Det fanns en hel del debutanter (eller nästan-debutanter) också- Marianne Alopaeus, Oscar Parland, Bengt Anderberg, Werner Aspenström och Stig Dagerman.

Svenska folket ville ha (då som nu) "roliga, spännande och pikanta böcker"- och framför allt ville de tydligen ha Frans G Bengtssons "Röde Orm"- den gick på en månad ut i 75 000 exemplar. Alice Lyttkens skänkte också "vårdad underhållning" (allt enligt Georg Svensson) och likaså Fritz Thorén ("Kärlek") . Irja Browallius, Eva Berg och Arvid Brenner framhålls också.

Så här skriver Georg Svensson om översättningsromanerna " Bland översättningsromanerna dominerade försäljningsmässigt som vanligt läsecirkelsböckerna, helst de som var skrudade i historisk kostym och berättade om kärlek och äventyr i lämplig dosering. Ur kulturell synpunkt en överflödig import, men man vinner knappast något med att skälla på publiken för att den föredrar Slaughter, Marshall, Spring och Cronin framför Kafka, Moravia, Greene, Huxley och Caldwell. " Så tröstar han sig med att säga att antalet kräsna läsare uppenbart är i stigande och han nämner särskilt Lilian Smiths roman "Sällsam frukt"(en bok om rasmotsättningarnas USA under 20-talet (Sydstatsmiljö). Även Christine Westons "Indigo" får beröm.

Jag konstaterar att här finns en hel del att botanisera bland- och att tiden som vanligt inte kommer att räcka till för alla de böcker som jag vill läsa.

Utgivningar från Baltiska förlaget i Malmö

Jag tror att det finns många fina utgåvor från detta förlag- i mina hyllor har jag bland annat en uppsättning "Illustrerad världshistoria" och nio band som handlar om "Uppfinningarna". (från 20-talet). Böckerna har tillhört min pappa och jag vet att just serien om uppfinningarna var en favorit- det syns också på de slitna exemplaren. Jag vårdar dessa skatter mycket ömt och nu har jag blivit väldigt nyfiken på vad mera som getts ut av just Baltiska förlaget. Jag antar att dessa bokserier gavs ut i ganska stora upplagor och att de inte betingade så högt pris i handeln (mina farföräldrar hade det ganska knapert och böcker köpte man bara till barnen i rent "utbildningssyfte" ).

-

-

Baltiska förlaget AB

Detta förlag gav bland annat ut billighetsupplagor av "Världslitteraturens mest bekanta verk"- år 1927 verkar ha varit ett extra aktivt år. Jag vet inte hur många titlar som under årens lopp haft Baltiska förlaget som upphov men det torde ha varit många för man gav inte bara ut skönlitteratur utan även uppslagsverk av skilda slag.
-
Jag har dessa "Världslitteraturens mest bekanta verk" i mina hyllor:

Ned med vapnen av Bertha von Suttner
-
Anna Karenina av Leo Tolstoy
-
Upptståndelse av Leo Tolstoy
-
Djungelboken av Rudyard Kipling
-
Valdemar Sejr av Bernhard Severin Ingemann (1789-1862)
-
Livet på landet av Fritz Reuter (1810-1874)
-
Valda noveller av Steen Steensen Blicher
-
Kattspången av Hermann Sudermann (1857-1928)
-
Jag ska försöka att läsa några av de här gamla böckerna- (några har jag redan "konsumerat")- lite extra nyfiken är jag på Livet på landet av Fritz Reuter.
-
Jag kommer att spana vidare efter Baltiska förlagets utgivningar i mina hyllor.

Om gamla böckers betydelse

Jag är i full färd med att städa ut ett förråd med två bokhyllor (fulla) i. Igår hittade jag den här lilla skriften- sliten och sönderläst är den- och den har hundra år på nacken- Henrik Pontoppidans föredrag om kyrkan och dess män. Häftet tillhörde en gång min morfar- som tyckte mycket illa om präster.

-

För mig blev det här häftet en resa bak i tiden- och en pusselbit till för mig. Min morfar dog bara lite över 30 år gammal i jaunari 1917- av TBC. Jag vet inte mycket om honom men hans böcker har jag- och de säger mycket om människan som ägde dem. Morfars favoritförfattare var annars Henrik Ibsen tätt följd av Björnson. Kierkegaards skrifter fanns också i boksamlingen. Det passar mycket bra med Pontoppidan i det sällskapet.

-

Min morfar hade en fasansfull barndom- det var fattigt och eländigt. Hans far lämnade (förlöpte) hemmet och hans mor fick ta de arbeten hon kunde få som "vaskekone" - ett otroligt slit- och så togs tre av hennes barn ifrån henne för kommunen (Fredriksberg) ville inte dra försorg om dem- de skickades till fosterhem på Jylland (det var där de var födda och det var ju praktiskt att lämpa över försörjningsansvaret på någon annan). Hur modern kände sig inför förlusten av tre små barn brydde sig ingen om. Ett fjärde barn hade hon redan förlorat genom en olyckshändelse.

-

I Halling vid Odder växte morfar upp- och han fick någon typ av utbildning för jag vet att han arbetade som journalist - men var och vid vilken tidning har jag ingen aning om och jag vet inte hur jag kan få reda på det heller. Så småningom utbildade han sig till fotograf också och det var den banan han följde. Som arv efter morfar har jag således också en stor mängd foton.

-

Morfar dog i Svaneke på Bornholm- det var mitt i vintern- en krigsvinter dessutom. Han bad att hans kropp skulle kremeras- det var mycket ovanligt på den här tiden och det enda krematoriet i Danmark fanns i Köpenhamn. Det blev en lång och svår färd under en likaledes svår årstid. Någon begravningsceremoni blev det aldrig- morfar ville inte veta av präster och därför blev askan nedsatt i graven direkt.

-

Min morfar var en modig, rakryggad man som vågade stå för sina åsikter. Han dog av den sjukdom han ådragit sig på grund av en fattig och eländig barndom. Minnet av honom vårdar jag ömt.

Om gamla böcker

Vi har fått ett nytt och fint bibliotek här i kommunen. Det har ett öppet magasin (och jag har ännu inte varit därinne)- jag tycker att det är en alldeles förträfflig idé.

-

När helgerna är över tänkte jag ta en tur till detta nya magasin och se vad som kan finnas där för intressant. Jag har stora förväntningar och kanske ska jag starta mitt alldeles eget "rädda en gammal bok" projekt. Efter höstens Ulla Isaksson-festival (tack till Snowflakes!) känns det än mer angeläget att rota i magasinen.

-

Jag kommer att lämna en rapport "Rapport från ett magasin" så småningom.