För några år sedan kom den tyska översättningen av Adam Zagajewskis "I andras skönhet" och "Två städer" ut i en samlad volym med titeln "Ich schwebe über Krakau". År 1991 fanns "Två städer" i svensk översättning och nu, år 2015, kan man också läsa "I andras skönhet" på svenska. Det kan vi tacka översättaren Anders Bodegård för.
Jag har nu denna pinfärska översättning i min hand och läser långsamt och förhoppningsvis med eftertanke för Zagajewski är ingen författare man kan ha bråttom med. Adam Zagajewski är kanske annars mest känd för sin poesi. Hans dikter hör till mina "favoriter"- och jag har placerat hans "Antenner i regn" på mitt läsbord för nya nedslag.
Staden är öppen,
öppen är vinden och tvekan;
allt det som har hänt
väntar på dig, dina nederlag har inte glömt dig,
Nu är det sent,
tystnaden återvänder till tystnaden,
försök nu att somna.
Så här skrev jag om den tyska översättningen. (november 2011).
Nu svävar alltså även jag över staden Krakow- läser med glädje, förundran och intresse Zagajewskis minnen och tankar. Språket är mycket poetiskt, vackert och minnen blandas med filosofiska betraktelser. Zagajewski återkommer ofta till sina två förlorade hemländer- och hur han söker efter ett tredje- verkligheten kan han inte återskapa och så väljer han poesin som mål för sitt sökande.
"Die Geist der Zeit meisselt unsere Gedanken und lacht über unsere Träume" (Tidsandan mejslar fram våra tankar och skrattar åt våra drömmar- min egen översättning). Det går att hitta så många sådana citat- citat att fundera över och meditera över.
Om sin födelsestad (det gamla Lemberg (Lvov) skriver han "staden på kullarna hade beströtts med med den sovjetiska anskrämlighetens aska". Han skriver om letandet efter förbjudna böcker i antikvariat och på bibliotek. Han skriver om mötet med en ung debattglad präst vid namn Karol Wojtyla- han lovprisar Jagiellonen-biblioteket- där tankarna väntade på sina kommande läsare -platsen där de tätt packade böckerna drömmer om läsarnas levande händer varje natt.
Zagajewski skriver om poesi och prosa- om hur prosan aldrig kommer att låta sig undanträngas av poesin men att poesin heller inte kommer att låta sig helt underkastas prosan. På nästan en hel sida redogör han också för vad framtiden kan komma att ge oss- och att vi inte ska vara slavar under historien- "Wir dürfen nicht glauben, dass es nicht auch anders hätte kommen können---" allt lagras ... som ull, tjocka ullfällar...-- "Wolle früherer Zeiten, Wolle der Menschen, die nie geboren wurden, Wolle derer, die früh verstorben sind, und jener deren Leben missglückt ist--. All denna ull samlas som en stor gyllene fäll och vi vet inte vad som är möjligt.
Thomas Nydahl har skrivit om "I andras skönhet" här.
