Det är väldigt uppfriskande att läsa gamla bokrecensioner skrivna av duktiga och välformulerade skribenter. I en BLM från år 1949 hittade jag ett inlägg om Somerset Maughams sista roman ( från 1948) ” Catalina” och i svensk översättning året därpå.
”En romantisk berättelse med religiösa föreställningar” skriver Kerstin Anér och fortsätter med att berätta att visserligen är Maugham ironisk men det finns en värme i den här romanen som gör den till ” det mänskligaste han skrivit på många år.” Platsen är Spanien och tiden är den heliga Teresas och don Quijotes. Inkvisitionen är i full kraft - en ung handikappad flicka skådar jungfru Maria i en uppenbarelse och blir botad. Flickan, Catalina, anses nu vara kallad att bli nunna - men- hon har en egen vilja, visar det sig.
” Makalös hantverksskicklighet” och mycket god underhållning. Så blev slutomdömet. Somerset Maughams verk torde vara värda ett djupdyk. Vi får väl se.
2 kommentarer:
Det låter som en intressant bok, och så bra att få läsa en recension som gör den rättvisa! Tack för den korta men givande blicken bakåt.
Jenny B: Gamla recensioner och gamla böcker kan förtjäna lite uppmärksamhet och BLM har mycket att bjuda på.
Skicka en kommentar