Söndag. Om någon timme kommer bilköerna att ringla sig på väg 100 och stranden blir överfylld av folk. Vid fyratiden på eftermiddagen går samma långa kö i motsatt riktning. Jag kommer aldrig att begripa varför man vill utsätta sig för sådant och speciellt inte i dessa tider. Jag stannar på tomten och ber till högre makter att inget akut sjukdomsfall inträffar idag för här kommer inga ambulanser att kunna ta sig fram.
Noveller passar bra att läsa en sådan dag som denna och jag fördjupar mig i Martin A. Hansens ” Påskklockan och andra noveller” ( bokförlaget Forum 1975). Det blir som ett slag mitt i solar plexus att läsa om ond bråd död och en tröstande prästs kval inför sin egen hjälplöshet. Här väver författaren in två djupt skilda teman och väven blir lyckad till slut. Novellen har titeln ” Skördefest” och det som skulle varit en glad och uppsluppen tillställning slutar i djupaste tragedi.
” En mickelsmässafton för många år sedan inträffade på en själländsk gård ett dödsfall som hastigt och ohyggligt störde skördefesten och hejdade jäktet och larmet i det stora huset.Efter denna händelse vilade några år en dyster botskugga över gårdens låga halmtak och den mörka fruktträdgården. Klarsynta kunde se den. Nu är det glömt.”
En annan novell som också griper tag och stannar kvar länge är ” Dubbelporträtt i snidad ram”, en rak men kärleksfylld skildring av ” faster och hennes man, Jens på Overdrevet”. Faster är en synnerligen ” skrap” kvinna som avskyr lättja ( i begreppet lättja ingår att färdas på cykel) och som gärna tar sig tid att servera sanningar till folk- och- är man olydig så vankas det bank på ändalykten med klappträ. Men- denna utåt kärva kvinna har ett hjärta av guld och när grannens fyra barn blir föräldralösa är det faster och maken Jens som utan att tveka ställer upp med hem och omvårdnad. Osjälviskt och med självklarhet. Martin A. Hansen har tecknat ett så vackert porträtt av detta äldre par och han avslutar sin novell så här ” Tiden hade gått ifrån dem, och de fick inga omnämnanden då de själva gick bort, men här har huggits ett minnesmärke över dem.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar