Den gudarna älskar dör ung, heter det och gudarna måste ha älskat den danske guldåldersmålaren Christen Købke för han blev inte ens 40 år gammal. Sortedamsjön hittar man i centrala Köpenhamn och en del finns vid Østerbro. Hundra år efter det att Købke målade den melankoliska höstbilden hade platsen förändrats, stora huskroppar hade växt upp men det skapades också ett promenadstråk längs med vattnet. Där, vid Sortedams Dossering befinner jag mig nu för jag läser en mängd gamla brev skrivna av en ung flicka som bodde precis här, vid vattnet. Året var 1930 och flickan hade precis börjat ta sina första, stapplande steg ut i den stora världen. Verkligheten tedde sig hård och säkert skrämmande i hyreshuset där de så kallade fina familjerna hade sina bostäder. Det var ett slit från tidig morgon till sen kväll och inte sällan till efter midnatt. För 30 kronor i månaden fick familjen i fråga bästa tänkbara markservice och man såg noga till att flickan inte fick mer än småsmulor att äta och nåde henne om hon tog lite av matresterna. Hon blev osynliggjord och utnyttjad. Ester Blenda Nordström wallraffade ju som piga och skrev sin bok om den tiden. Jag tänker att ” min” flickas berättelse är minst lika läsvärd och dessutom helt äkta.
1 kommentar:
sett dokumentären om Ester Blenda i svt
Skicka en kommentar