Utsikt mot Kronborg

Kronborgs slott. Målat av Constantin Hansen.

” Jeg er her fordi
jeg skal laere Stormen at kende”

Så inleder Frank Jaeger en av sina mest kända dikter, Sidenius i Esbjerg, en dikt som finns med i många antologier. Frank Jaeger levde mellan 1926 och 1977 och slutade sina dagar i staden med slottet ovan, Helsingør. Dessförinnan hade han bott både i Farum på Själland och i Tranekaer på Langeland. Jag har läst essäsamlingen ” Utsikt mot Kronborg” utgiven på LT:s förlag år 1979 och således postumt. Boken består av essäer från tre tidigare utgivna samlingar - eller ” sengelaesning” som Jaeger själv kallade den typen av litteratur. En underhållande och tänkvärd blandning är det i vilket fall som helst och läsaren får följa med på många resor i tid och rum. Här berättas om resor till Aarhus ( ölbeskänkt och rökomhöljt), till Langeland och till Bornholm. Bornholm stannade jag till vid extra länge och beundrade greppet- det att vända kosan dit i vintertid för att få uppleva den ”verkliga verkligheten ”. Om somrarna är ju ön absolut fullknökad av allsköns fyle ( läs turister) och vill man ha äktheten, ja då ska man ta färjan över en gnistrande kall vinterdag. Vilket var just vad Jaeger gjorde. Verkligt roligt blir det i ” Bornholm 38” där en tolvårig pojke på egen hand och med hjälp av cykel ska upptäcka ön. Iklädd sin scoututrustning och med hela 80 kronor i plånboken startar så turen - men oturligt nog stöter pojken på en beskäftig lärare som envisas med att slå följe ” en så ung pojke kan ju inte klara sig själv”. Jag lider med huvudpersonen men han visar sig vara mycket smart och kan så skaka av sig det klister han fått i sällskap.
” Jag sitter i Gudhjems hamn och halvfryser i min sportskjorta. Jag suger på min pipa, det är stark tobak, kanske för att man inte följer bruksanvisningen och står på huvudet. Några promenerande går förbi men de gör ingenting, de säger ingenting till mig, de ser mig inte. De är större än jag men inte riktigt vuxna, därför är jag osynlig.
En fiskekutter kommer intuffande.
Det börjar regna, mycket lätt.”
Översättningen är gjord av Nils A. Bengtsson.

Nu blir det för mig att leta i antikvariat efter flera av Frank Jaegers verk. Det är nämligen där som urvalet är som störst.

Den omoderne

Krabbesholm vid Skive. Målning av Christen Dalsgaard.( 1824-1907)

Han blev gammal, Christen Dalsgaard och han hann med att bli ansedd som förfärligt omodern med sina porträtt från det gamla bondesamhället. Dalsgaard växte upp på Krabbesholm men bosatte sig så småningom i Sorø på  Sjaelland.

Omodern eller ej- det här porträttet fångar den lilla flickans resa till ett annat land- fantasins och läsglädjens. Insvept i värmande plagg sitter hon där och är helt försjunken i bokens magiska värld. En underbar bild som visar läsandets betydelse. Hos mig blir det också läsglädje denna förhöstdag- med en essäsamling av Frank Jaeger ” Utsikt mot Kronborg” - och boken har färdats ända från Stockholm. Inget bibliotek i närområdet kunde låna ut. Så går det när man gallrar alltför häftigt i bokbestånden. Hur det kommer att se ut om säg tio år vill jag inte tänka på.

Odödliga berättare

Digerdödens härjningar i Tournai. Samtida målning av Pierart dou Tielt.

I våras var det kö för att läsa Boccaccios Decamerone på biblioteket ( jag hoppas därmed att den inte blivit nedmald till pappersmassa ännu) och givetvis blev Pesten av Camus en annan begärlig klassiker - fast den handlar ju om något som går djupare än epidemier. Gamla klassiker är alltid läsvärda och de tål dessutom att läsa om- flera gånger. Just nu är jag fördjupad i Kristin Lavransdotter, Sigrid Undsets mästerverk som hon fick Nobelpriset för år 1928 ( snart hundra år sedan). Romanen ( i tre delar) är nyöversatt av Gun-Britt Sundström och utgiven i Norstedts klassikerserie ( 2016). Handlingen tilldrar sig på 1300-talet och i berättelsen finns så många dimensioner att sjunka ner i, att vecklas ut med. Man kan läsa med olika fokus - romantisk kärlek och passion, medeltidshistoria, religion, relationer, bister verklighet.... listan kan göras oändlig men så är det med stor romankonst. Den skänker nya dimensioner i tillvaron. Jag tänker att det nog var stor tur att det kom en nyutgåva av det här verket.

Intet som förr

Trompe l’oeil målat av den flamländske konstnären Cornelis Norbertus Gysbrechts (1600-tal)

Fåfänglighet är namnet på tavlan som just nu finns att beskåda i original på Statens Museum for Kunst i Köpenhamn. Där har man påpassligt nog anordnat en utställning med temat ” i epidemiernas spår” och titeln är ” Intet som før” . Digerdöd, kolera, TBC, spanska sjukan, Aids- allt finns representerat i 25 konstverk från olika tidsåldrar. Fram till den 22 november går det att göra en resa genom mänskligt lidande - med en underton av hopp.

Den här tavlan av Gysbrechts finns inte med bland de 25 men temat är nog så viktigt. Handskrivna brev- en utdöende konst.

Utrensning

Varför ska det finnas böcker på ett bibliotek? För cirka tio år sedan gick debattens vågor höga när stora delar av Malmö stadsbiblioteks bokbestånd skövlades, kastades och maldes ner till toalettpapper. Den där härjningsvågen fortsätter och på ” mitt” bibliotek har nu hela magasinet gått hädan. Borta är de gamla bokskatterna, klassikerna och annan värdefull litteratur. Kastat. Ratat. Ja, varför ska det finnas böcker i hyllorna? Att läsa börjar visst bli gammalmodigt och det där med att de unga av idag inte synes kunna formulera sig i skrift är kanske inget som biblioteken vill försöka bättra på ( ett ordförråd utökas annars genom läsning av böcker).
Principen är att man gör sig av med det som sällan lånas. Ut med det bara. Vilket kortsiktigt tänkande för ” Böcker dör aldrig, de bara sover- öppna en dörr och de vaknar”.
Det är med sorg i hjärtat jag konstaterar att fördumningen i samhället bara ökar.

Legenden om sköldpaddorna

Att leva och bo i Californien är en dröm och en verklighet för många men det är inte riskfritt och förutom stora skogsbränder kan man också drabbas av sköldpaddornas bråk, det vill säga kontinentalplattornas rörelser. Enligt Gabrielinofolket, som bott här sedan urminnes tider, beror de stora jordbävningarna på att marken vilar på ryggen av stora sköldpaddor. Allt är väl så länge djuren håller sams men den dag de börjar bråka är det klippt och då rämnar jorden. Liknelsen är passande, tycker jag.

En ny och stor jordbävning är att vänta- när som helst och människorna i de stora städerna lever farligt på sköldpaddans rygg. Om detta skriver Liza Dalby i ” East Wind Melts the Ice”.  Den här veckan betecknas av höstens ankomst och ” Heaven and Earth turn strict” och nog känns det som om sommaren är över för den här gången. Dags att kura skymning och meditera över det år som snart har gått. Ett underligt år, för övrigt.

Kajornas stad

Lindegården i Kalundborg. Idag museum.

En gång fanns det tydligen särdeles gott om kajor här och ” ka” i Kalundborg står för just den fågeln. Det är en stad med mycken och djup historia men jag ska stanna vid år 1882 för då såg Sigrid Undset dagens ljus här. Bara två år senare flyttade dock familjen till Norge och Kristiania men Sigrid Undset återkom gärna och ofta till sin födelseplats, sista gången var året innan hon dog så nog hade Kalundborg en speciell plats i hennes hjärta. ” Jeg elsker den lille stille by og bedstefars rolige gård med den lange facade, der ligger så fornemt tilbagetrukket i lindeskyggen og foran det lille torv, hvor graesset gror mellem brostenene.”
I memoarboken ” Elva år” ( från 1934) berättar Sigrid Undset om sin barndom och en del av den tilldrog sig i just Kalundborg.

En ny utgåva från detta år. Norstedts förlag.

Danmark i Skåne- en osentimental resa

Ven. Karta från 1663 och då hade ön blivit svensk.

Han skriver verkligen trevligt, Palle Lauring och just nu läser jag om hans strövtåg i Skåne- som faktiskt finns i svensk översättning. Lauring har lagom distans till det han ser och upplever och dessutom kryddar han med en rejäl portion humor. Om Landskrona tycker han inte ” Landskrona er ikke nogen spaendende by” konstaterar han. Kort och gott. ( Jag instämmer helt). Färden går därför snabbt vidare till Ven, ön som Karl Gustav hotade sig till i Roskildefreden ” får jag inte Ven bryter jag freden” och jo, han fick Ven och så bröt han freden. Ven handlar givetvis mest om Tycho Brahe och hans Uranienborg, ett Uranienborg som vid tiden för Laurings resa bara bestod av ” et hul i jorden” - Tychos beskyddare och främste gynnare var kung Frederik II och när han efterträddes av sonen Christian ( nr 4) blev det andra tider. Dessförinnan hade dock astronomen ( som också var astrolog) ställt horoskop för nytillskottet och kunnat utläsa att denne skulle bli ” kysk”. Jo tack. ” Der har varet støv i kikkerten” konstaterar Lauring. Tycho Brahe tvingades bort från Ven år 1596 och Lauring berättar om en man som egentligen varken var dansk eller svensk utan snarare en världsmedborgare.
” Stille går man i båden og ser den lille smilende sommerø glide agterud i sin ensomhed i det aftenlyse sund. Vi har ingen lod eller del i hans aere som danskere. Måske som mennesker, hvis vi vil.”

Tycho Brahe. Målningen finns på Skoklosters slott.

Här hände det

Utsikt över Middelfart och Lilla bält - omkring år 1800. Tavlan är målad av Jens Juel och finns att se på Thorvaldsens museum i Köpenhamn.

Från hyllan har jag plockat en bok av Palle Lauring, dansk författare och mycket insatt i sitt lands historia. Dessutom kunde han konsten att förmedla sina kunskaper på ett lättillgängligt sätt och Lauring var mycket produktiv. Tyvärr är det endast ett fåtal av hans böcker som översatts till svenska och de är säkert, till råga på allt, utgallrade från bibliotekens hyllor eller magasinerade långt bort och kanske bara tillgängliga på plats. Här är antikvariaten enda utvägen.

Min bok är tredje delen i serien ” Her skete det” och Lauring skriver här om ” Öarna”, här täcks Fyn, Lolland, Falster, Mön, Bornholm, Anholt, Hjelm och Sprogö. En rejäl bit av Danmark med andra ord och det börjar i Middelfart på Fyn, en plats med mycket gammal historia. Nu är det dags för en bildningsresa.

Staden och världen

Scen från Viborg. Tavlan målad av Martinus Rørbye.

År 1830 reste den danske konstnären Martinus Rørbye till Aarhus ( med på resan var H.C.Andersen) - syftet var att ” uppleva” Jylland och det hela blev omvälvande för detta var något helt annat än det mera ”civiliserade” Själland. Inspirationen flödade och teckningar och skisser likaså. Det kom sedan att bli flera Jyllandsresor för Rørbye.
Till litteraturens Viborg måste man räkna författaren Peer Hultberg (1935-2007) som tilldelades Nordiska rådets litteraturpris av år 1993 för romanen ”Staden och världen: roman i hundra texter”. Här är det just staden ( Viborg) som är huvudperson, staden med sitt skvaller och sitt snobberi. Hultberg sägs skriva i stil med Herman Bang och Gustav Wied och han blottlägger provinsens alla tillkortakommanden. Boken finns i svensk översättning.

Ett bokfynd

Napoleon i full fart framåt. Målad av Jacques-Louis David.

Det var nog oroligt att leva i Centraleuropa under 1800-talets första dekad (och några år till). Arméerna tågade fram och tillbaka, krigade, belägrade och skövlade. Den italienske historikern och författaren Alessandro Barbero har skrivit en roman om den här tiden ” Andras krig och nöjen - Nedtecknat av Robert E. Pyle, Esq.”, en roman som belönades med det prestigefyllda Stregapriset år 1996 och som sedan blev översatt till flera språk. Jag gjorde det här bokfyndet på mitt biblioteks lilla antikvariat och nu ser jag fram emot att ge mig iväg på resa tillsammans med Robert Pyle - amerikansk diplomat - på leriga vägar och i en obekväm vagn. Starten går i Amsterdam år 1806 och målet är Berlin. Det blir många möten med den tidens kända personer och många tankar om de idéer som kläcktes och fick fäste. Helgen är räddad, konstaterar jag.

En herre och hans hund

Thomas Mann med familj och hund.

Jag har läst Volker Weidermanns ” München 1918- när författare och drömmare tog makten”. Det handlar om den kortvariga rådsrepubliken i Bayern och människorna i dess kölvatten. Thomas Mann är en av de personer som finns i kulisserna, som betraktare. I övrigt är det drömmar, tal och politiska mord. Rådsrepubliken blir kortvarig men kastar ändå långa skuggor framåt i historien. Men- nu ska det handla om en hund vid namn Bauschan och hans husse, Thomas Mann, som skriver den långa novellen ( eller den korta romanen) om förhållandet dem emellan. Boken kom ut år 1919 och blev sedan satt mer eller mindre i skymundan. Banalt och ointressant tänkte säkert många men jag tror att man får läsa lite djupare och mellan raderna. Min nyfikenhet på den här historien är hur som helst väckt. En idyll, kallade Mann berättelsen för. Någon svensk översättning har jag inte hittat men boken finns i tysk utgåva (2000). Harald Gustafsson har skrivit en mycket innehållsrik recension i Svenska Dagbladet  (8 nov. 2019).

18 januari 1918

Karta över Sankt Petersburg ( 1920).

En av många märkliga dagar i Rysslands historia. Den dag demokratin både föddes och dog. I november 1917 hölls ett nationellt val och i januari samlades de folkvalda för att avgöra Rysslands framtid. Bolsjevikerna hade blivit näst största parti men det stod helt i skuggan av det stora Socialist-revolutionära partiet. Den svenske journalisten Nils Lindh ( Social-Demokraten) var närvarande och gjorde dessa skarpt formulerade iakttagelser: ” Bolsjevikerna befunno sig mitt emot mig i motsatta hälften av salen och där de hoppade upp och ner på sina platser, höttande med nävarna i luften eller hamrande på pulpetlocken, sågo de ut som apor, som av någon anledning blivit fastkedjade med ena bakfoten vid golvet och gjorde förtvivlade men fåfänga försök att hoppa över de framför stående pulpeterna.—- Bolsjevikerna dräpte konstituerande församlingen, emedan denna som demokratins samlade, enhetliga uttryck var en fara för deras despotiska makt.”
Och så kom inbördeskriget, blodig terror och hungersnöd. Om detta kan man läsa i ” Ett fruktansvärt skräckvälde råder i Ryssland- Ryska revolutionen i svensk diplomatisk rapportering 1917-1929 av Per Enerud och Anna Pavlenko. En skakande skildring.

Historien om en revolution

Jag fastnade för det här fotot som är taget av Fridtjov Nansen i närheten av den ryska staden Saratov. Året var 1921 och Ryssland hade skakats av en våldsam revolution och sedan av ett blodigt inbördeskrig. Nu, 1921, rådde svår hungersnöd i landet - på vissa platser värre än på andra. Saratvov var hårt drabbat och Nansen reste på uppdrag av Röda Korset. Den lilla flickan ser glad ut på fotot- hon har säkrat en flaska mjölk och så var kanske just den dagen räddad.

Jag läser just nu ” Ett fruktansvärt skräckvälde råder i Ryssland” . Ryska revolutionen i svensk diplomatisk rapportering 1917-1919 av Per Enerud och Anna Pavlenko. Det dramatiska skeendet blir extra gripande när det utvecklas via det svenska utrikesdepartementets rapportering. En växande och allt snabbare rullande snöboll. 

Danish Master of Light och en pigas liv

Höstmorgon vid Sortedamsjön. Målning av Christen Købke.

Den gudarna älskar dör ung, heter det och gudarna måste ha älskat den danske guldåldersmålaren Christen Købke för han blev inte ens 40 år gammal. Sortedamsjön hittar man i centrala Köpenhamn och en del finns vid Østerbro. Hundra år efter det att Købke målade den melankoliska höstbilden hade platsen förändrats, stora huskroppar hade växt upp men det skapades också ett promenadstråk längs med vattnet. Där, vid Sortedams Dossering befinner jag mig nu för jag läser en mängd gamla brev skrivna av en ung flicka som bodde precis här, vid vattnet. Året var 1930 och flickan hade precis börjat ta sina första, stapplande steg ut i den stora världen. Verkligheten tedde sig hård och säkert skrämmande i hyreshuset där de så kallade fina familjerna hade sina bostäder. Det var ett slit från tidig morgon till sen kväll och inte sällan till efter midnatt. För 30 kronor i månaden fick familjen i fråga bästa tänkbara markservice och man såg noga till att flickan inte fick mer än småsmulor att äta och nåde henne om hon tog lite av matresterna. Hon blev osynliggjord och utnyttjad. Ester Blenda Nordström wallraffade ju som piga och skrev sin bok om den tiden. Jag tänker att ” min” flickas berättelse är minst lika läsvärd och dessutom helt äkta.

Morgon på Østerbro av Christen Købke ( 1810-1848).

Blomstermålaren

Rosor. Anna Syberg.

Hur orkade hon, undrar jag. Anna Syberg var i princip född att bli konstnär - hennes far var Peter Syrak Hansen och hennes två äldre bröder valde också konstnärsbanan. Anna gifte sig med Fritz Syberg år 1894 och tillsammans kom de att skapa ett stort och intensivt konstnärshem på Fyn. Blommor kom att bli Annas specialitet och hennes målningar är utöver denna världen. Paradisets blommor, skulle jag vilja kalla dem- rosorna här ovan är väl bevis om något. Sju barn fick hon och det är mig en gåta att hon hann utöva sitt yrke. Annas kropp blev nedsliten av alla graviditeter och hon dog alltför tidigt- en misslyckad gallstensoperation satte punkt för hennes liv och karriär. Då var hennes yngsta barn bara ett år gammalt. På Fåborgs Museum på Fyn kan man se många av hennes målningar idag och njuta av de fina, känsliga penseldragen. Författaren Johannes V. Jensen skrev några minnesord över Anna : — ” Den svundne sommer og Anna Sybergs minde, hennes ejendommelige stemme, breve fra hende der var forbavsende staerke, har for sig tonet sig sammen til et stykke Danmark, noget uanseligt og dygtigt, ikke den store gebaerde, men natur helt igennem, noget naesten umaerkeligt, men inderligt rigt, som den danske natur og den bedste danske kunst.”

Svanninge

Man vill gå in i bilden och ljuset. I den mogna rågen och i sensommarens alla dofter. Fritz Syberg har fångat tid och rum och gjort blandningen odödlig. Jag läser om Fynboerne, konstnärskolonien som hade sin absoluta höjdpunkt mellan åren 1885 och 1920. Många av motiven hämtades just från Svanninge, ett kuperat landskap på sydvästra Fyn.
Fritz Syberg växte upp under fattiga omständigheter och fick börja arbeta redan som nioåring men lyckades få teckningsundervisning några år senare och så öppnades världen för honom.

Om hundra år

Tyvärr blir det inga resor till Köpenhamn inom den närmaste tiden. Jag saknar verkligen rekognosceringsrundorna till Politikens Boghal och får nöja mig med vad som kan hittas på nätet. Inte lika spännande. En bok som jag har skrivit upp och som jag nog kommer att investera i är Anna Elisabeth Jessens roman ” Om hundrede år” som gör avstamp i det första krigsåret ( 1914) och här är platsen Nordslesvig, då under tyskt styre. Anna Elisabeth Jessen kommer från Haderslev så hon är väl bekant med trakten. Inspirationen till boken hämtade hon från en packe brev som hon hittade i den gamla släktgården. I år är det hundra år sedan Christian X red över gränsen på sin vita häst vid Frederikhøj för att fira ” genforeningen” - då hade tusentals danskar stupat i kriget sedan de tvingats strida på tysk sida. Hur det är att leva i ett gränsområde, ja, det kan man nog lära mera om av den här romanen.

Novelläsning i värmebölja

Martin A. Hansen 1909-1955

Söndag. Om någon timme kommer bilköerna att ringla sig på väg 100 och stranden blir överfylld av folk. Vid fyratiden på eftermiddagen går samma långa kö i motsatt riktning. Jag kommer aldrig att begripa varför man vill utsätta sig för sådant och speciellt inte i dessa tider. Jag stannar på tomten och ber till högre makter att inget akut sjukdomsfall inträffar idag för här kommer inga ambulanser att kunna ta sig fram.
Noveller passar bra att läsa en sådan dag som denna och jag fördjupar mig i Martin A. Hansens ” Påskklockan och andra noveller” ( bokförlaget Forum 1975).  Det blir som ett slag mitt i solar plexus att läsa om ond bråd död och en tröstande prästs kval inför sin egen hjälplöshet. Här väver författaren in två djupt skilda teman och väven blir lyckad till slut. Novellen har titeln ” Skördefest” och det som skulle varit en glad och uppsluppen tillställning slutar i djupaste tragedi.
” En mickelsmässafton för många år sedan inträffade på en själländsk gård ett dödsfall som hastigt och ohyggligt störde skördefesten och hejdade jäktet och larmet i det stora huset.Efter denna händelse  vilade några år en dyster botskugga över gårdens låga halmtak och den mörka fruktträdgården. Klarsynta kunde se den. Nu är det glömt.”

En annan novell som också griper tag och stannar kvar länge är ” Dubbelporträtt i snidad ram”, en rak men kärleksfylld skildring av ” faster och hennes man, Jens på Overdrevet”. Faster är en synnerligen ” skrap” kvinna som avskyr lättja ( i begreppet lättja ingår att färdas på cykel) och som gärna tar sig tid att servera sanningar till folk- och- är man olydig så vankas det bank på ändalykten med klappträ. Men- denna utåt kärva kvinna har ett hjärta av guld och när grannens fyra barn blir föräldralösa är det faster och maken Jens som utan att tveka ställer upp med hem och omvårdnad. Osjälviskt och med självklarhet. Martin A. Hansen har tecknat ett så vackert porträtt av detta äldre par och han avslutar sin novell så här ” Tiden hade gått ifrån dem, och de fick inga omnämnanden då de själva gick bort, men här har huggits ett minnesmärke över dem.”

Ett hörn av skapelsen

Émile Zola. Foto från 1865 av Étienne Carjat.

Han var en skicklig fotograf, Carjat, och mycket känd för sina porträtt ( framför allt av Rimbaud och Baudelaire). Här ovan har han fångat en ung Zola och nog finns det mycket ” själ” i porträttet.
På mitt läsbord just nu har jag Carl-Eric Nordbergs omfattande biografi över den store författaren ( det tog Nordberg tio år att skriva boken) och det handlar inte bara om Zola utan om hela hans tid och om de personer ( ett stort galleri) som rörde sig runt honom. Zola var oerhört produktiv och listan på hans verk är lång. Det mesta har blivit översatt till svenska men mycket är av gammalt datum och tyvärr ofta utgallrat från biblioteken. Beklagligtvis. Jag lyckades bara hitta ” Människodjuret” ( väl magasinerad liksom Nordbergs biografi som fått titeln ” Ett hörn av skapelsen”). Biografin är från 1988 och utgiven på förlaget Prisma. Émile Zola var aktuell som kandidat för Nobelpriset i litteratur år 1901 men det stannade vid ett förslag och så blev det för sent.
Nu ska jag låta mig inspireras till vidare strövtåg av Carl-Eric Nordberg.

En driftig kvinna

Bodil de Neergaard (1867-1959)

Bodil Hartman var bara 18 år gammal när hon gifte sig med den trettio år äldre godsägaren Rolf Viggo de Neergaard som var innehavare av ( bland annat) herrgården Fuglsang på Lolland. Bodil de Neergaard var en synnerligen driftig dam och hon styrde och ställde i sitt nya hem. Här flockades kulturpersonligheterna ; konstnärer, musiker ( exempelvis Carl Nielsen) och brodern Oluf fanns också med.

Idag finns ett stort konstmuseum på Fuglsangs ägor, Fuglsang Kunstmuseum ( invigt 2008) som kan visa upp en stor mängd verk av Danmarks mest kända och älskade konstnärer.
Bodil de Neergards bror Oluf hörde till denna gudabenådade skara men hans liv blev kort- han dog
i sviterna av en felbehandlad blindtarmsinflammation bara trettio år gammal.

Oluf Hartmann

Häxornas dans i MacBeth. Målning av Oluf Hartmann ( 1908).

Elizabeth Harrower

Den australiensiska författarinnan Elizabeth Harrower (1928-2020) fick sitt genombrott med romanen ” Down in the City” år 1957 och den följdes av ytterligare fyra böcker men sedan sänkte sig tystnaden - fram till för några år sedan då ett mindre förlag började ge ut Harrowers romaner ( och noveller) på nytt. De positiva recensionerna ( och priserna) lät inte vänta på sig och mot slutet av sin levnad upplevde Elizabeth Harrower en ”litterär renässans”. Hennes böcker har blivit översatta till flera språk ( dock inte svenska). Huvudtemat är oftast problematiska relationer med psykiskt våld. Dystert men tyvärr ständigt aktuellt. Någon har jämfört Harrower med Zola. Jag tänker att ” The Watch Tower” från 1966 kan vara en bra början till utforskandet av ett intressant författarskap.

Motståndets och hoppets blåa blomma

Anemoner av Anthonore Christensen (1849-1926)

” For denne rene farve
den er mig som en vårens dåb,
den lar mig nyfødt arve
en evighed af håb”.
( Från dikten ” Den blå anemone” av Kaj Munk).
Danmark är ett örike och med kartboken i kombination med ” Danmarksbilleder’ av Bente Scavenius och Bo Tao Michaëlis hamnade jag på Lolland ( även kallad pannkaksön eftersom den är så platt). Här är historien mycket närvarande - kyrkorna är fyllda med kalkmålningar och en del ortsnamn minner om vendernas tid. I Nakskov orsakade svenska trupper stora skador - kyrkan blev illa åtgången- granater och kulor ven in och träffade bland annat den vackra altartavlan ( nu talar vi så klart 1600-tal ).

 Lolland var också diktarprästen Kaj Munks hembygd ( han föddes i Maribo) - från hyllorna har jag plockat fram hans självbiografi ” Foraaret saa sagte kommer” utgiven mitt under den tyska ockupationen och titeln andas hopp om en annan och bättre tid, en tid som Kaj Munk aldrig fick uppleva. Han mördades utanför Silkeborg på Jylland i januari 1944. Att trotsa ockupationsmakten kostade honom livet. I min bok finns ett kuvert med tidningsurklipp från början av januari detta år- mordet på Kaj Munk väckte stor förstämning i hela Norden. Något av det sista som Kaj Munk hann skriva var just dikten om blåsipporna ( den blåa anemonen), blomman som symboliserade motstånd och hopp.

Idag är Lolland oftast bara en transportsträcka ner mot Rödby hamn och vidare till Tyskland. Det kunde nog löna sig att köra vilse, göra omvägar och utforska ” pannkakan”, tänker jag.

Farmors linneskåp

Augusti. Sensommar och dags att titta på höstens bokfrestelser. ” Vävt och broderat under två sekler: kvinnokraft och kvinnokultur” känns lite som ett måste att läsa. Titeln får mig att minnas min farmors linneskåp som visserligen inte var stort men oändligt välskött och vackert att se på. Här låg lakan och dukar i räta rader- välmanglade och skinande rena. Örngotten hade krusade band ( het kniv användes). Noggrannhet och sparsamhet- två honnörsord.
Kerstin Gynnerstedt som har skrivit boken berättar om tolv kvinnor och deras liv och om textilierna de tillverkat och vårdat genom åren. Lin, ull och så småningom även bomull fyller sidorna - dukar, kuddar, överkast, handdukar.... En blick på en annan tid men den tiden kastar ljus in i våra dagar. Nog känns det som om en del av den gamla slöjd- och hantverkstraditionen är på väg tillbaka. Jag tror och hoppas. ( Boken ges ut av Carlsson förlag i september).