" Beautiful John Donne. Who wouldn't want you? You lean slightly forward, arms folded over your body as if protect it from all the women who might otherwise tear off your clothes."
Orden är hämtade från en novell (Taken in Shadows) av den engelska författarinnan Helen Dunmore. Helen Dunmore dog alldeles för tidigt förra året och nu ges hennes sista noveller ut- en samling som hennes son letat fram ur lådor och från datorer ( med moderns tillstånd). "Girl Dancing" är titeln på denna novellsamling som jag just nu är helt fördjupad i. Hela trettiotre noveller finns i boken och jag har stannat ett slag för att hämta andan efter att ha läst en kvinnas meditation och tankar inför ett ungdomsporträtt av John Donne. Det blir till en kärleksförklaring, en elegi och en levnadsteckning i kombination och det är så skickligt sammanvävt. John Donnes liv blev mycket rörligt och mycket hårt. Han föddes in i en katolsk familj under en tid när "fel" religion och "fel" sällskap kunde medföra bekantskap med både "rackmaster" och bödel - John Donnes bror Henry dog i fängelse.
Helen Dunmore "fångar in" människan och poeten på några få sidor och hon för fram honom levande till vår tid.
" You and Sylvia are the kind we really love. You make us feel that we can climb right inside your lives. The only frustrating thing is that you are looking at things we cannot see. You will never meet our eyes." ( "Sylvia"är så klart Sylvia Plath).
"Taken in Shadows" är en vacker betraktelse över en älskad poet. En novell att minnas och återkomma till.
" Go and catch a falling star,
Get with child a mandrake root,
Tell me where all past years are,
Or who cleft the Devil's foot,
Teach me to hear mermaids singing,
Or to keep off envy's stinging,
And find,
What wind,
Serves to advance an honest mind."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar