Morgon kommer friarn din."
Dottern spann och tåren rann,
aldrig kom den friarn fram.
Rachel Fergusons roman "Alas, Poor Lady" (1937 och i ny utgåva från Persephone Books 2006) gräver sig djupt ner i den viktorianska tidens England. Familjen Scrimgeour består av far, mor och inte mindre än sju döttrar och så till sist en son, det yngsta barnet i församlingen. Kapten Scrimgeour
gav sig inte förrän han fått den efterlängtade manliga arvingen och strunt samma hur mycket alla förlossningarna slet på hustrun. Det här är männens värld och kvinnorna ska tiga, få minsta möjliga utbildning och sedan sitta och brodera, spela något instrument och vänta på att friarna ska dyka upp. För de tre äldsta döttrarna går allt som på räls och männen infinner sig till föräldrarnas glädje. Tyvärr blir det inte lika lätt att "bli av med" de fyra återstående och berättelsen koncentrerar sig mest på den yngsta dottern, Grace, det är hennes sorgliga öde man får följa.
"Alas, poor lady" är en detaljerad roman med många vinklingar och utläggningar och lite tålamod får man ha vid läsningen men det är berättelsen värd för detta är framför allt en sanningsenlig historia om hur det kunde gå (och ofta gick) för döttrar till något mindre bemedlade överklassfamiljer. Här hjälper inget läshuvud eller affärstalang i världen. Har man en ärkekonservativ far och en våpig mor ligger man illa till. Atmosfären i det Scrimgeourska hemmet är kvävande och inte ens den bortskämde och omhuldade sonen står ut.
" The conventional life led merely to a crushing of all initiative; women who dared not think or reason, so dedicate to God that they shut their eyes to earthly needs and suffering and causes, leaving the salvation of sinners to the sinners."
Rachel Ferguson bjuder på en kritisk och välskriven skildring av livet i England mellan 1870 och 1936 och jag är mycket glad att jag hittade och fick tag på den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar