En kvinnas blekblå handskrift

Franz Werfel (1890-1945) var en österrikisk författare och när jag hör hans namn tänker jag främst på romanen "Sången om Bernadette" (som även filmatiserades och som blev mäkta populär på den tid det begav sig). Jag tänker också på hans kända hustru Alma (först gift med Gustav Mahler sedan med arkitekten Walter Gropius och så med Franz Werfel).

Franz Werfel var av judisk börd och han kom att leva i en mycket ond tid. Hans böcker brändes på bokbålen i Tyskland år 1933 och så kom Anschluss år 1938 då han och Alma fick fly för sina liv. Först till Frankrike och sedan, under dramatiska omständigheter (fotvandring över Pyrenéerna) via Spanien till USA där han till slut fann en fristad. Strapatserna förkortade hans liv och han gick ur tiden redan år 1945.

År 1941 kom den korta romanen (eller långa novellen) "En kvinnas blekblå handskrift" ut för första gången. Den har inte funnits i svensk översättning förrän nu och jag riktar en stor tacksamhetens tanke till förlaget Ersatz som nu ger ut detta mästerverk- för ett mästerverk är det.

Det är i behärskandet av det så kallade korta formatet som man känner igen de där riktigt stora författarna. "En kvinnas blekblå handskrift" är mästerligt sammanfogad och den beskriver en opportunists väg genom en del av livet.

Vi möter Leonidas på hans 50-årsdag och han är verkligen nöjd med sig själv- han har behållit sitt utseende, han har gift sig mycket förmånligt och han har ett inflytelserikt arbete på ministeriet för kultur- han är en av de fyrtio till femtio ämbetsmän som styr staten. Självgodheten vet inga gränser. Han tänker tillbaka på sin väg till framgång som började med ett arv- av en frack. En god vän (en "intelligent israelit" enligt Leonidas) tog livet av sig i desperation och testamenterade sin frack till Leonidas . Så kunde testamentstagaren göra succé i balsalarna och träffa" rätt" sorts människor.

"Ett skott avlossas i grannkammaren i hans sjaskiga studentbostad. Han ärver en nästan splitter ny frack. Och genast blir allt som i en ballad."

Nu har alltså Leonidas fyllt 50- han får många gratulationskort och hälsningar och hustrun är nöjd med sin man i den stora och fina lägenheten som de båda bebor (de har inga barn). Bland alla lyckönskningar gömmer sig dock ett brev med en bekant handstil.... och så rullas ett drama ut på scenen, ett drama som kommer att väl visa Leonidas sanna jag. En gammal kärlek dyker upp- en kärlek som Leonidas försökt att skaka av sig men nu träder hon alltså fram- Vera Wormser- med en begäran om hjälp.

Werfel  klär av opportunisten Leonidas inpå bara kroppen och på ett djävulskt skickligt sätt.

"En kvinnas blekblå handskrift" är en bok jag varmt kan rekommendera. Översättningen är gjord av Ola Wallin.