fredag 1 augusti 2014

Om att resa utan mål

På fotot Harry Martinsons gravsten (foto: Henryk Kotowski).

Jag har rest ovanligt mycket den här sommaren- relativt korta resor visserligen men jorden har inte alltid varit fast under fötterna. Det trivs jag med. Jag har haft med mig Harry Martinsons "Resor utan mål" (från 1932) som reselektyr.

Harry Martinson gick till sjöss som ung och han såg i princip hela världen på det sättet. Några nöjesresor var det förvisso inte, han fick slita ont och hårt. Martinson arbetade på arton fartyg som däckspojke, eldare och kollämpare. Av minnena från den tiden skapade han så en bok och så blev det som kanske var fult och hemskt också vackert.

---
Snart faller natt. Då hissas topplanternans eld
på masternas höga stängel:
den är ett dallergräs mot ödslig västerhimmel.

Och eldarn fyrar på med holländsk stybb där nere
och skorsten blommar ut i röklianer.

Men akter ut i blå kölvattengången
där månen går med våra drömda jungfrur,
där blommar mareld! Mareld! Havets flox.


Martinson tar läsaren med till så skilda platser som Reykjavik, Rio och Brügge- och i första kapitlet skriver han om världsnomaden- och om hur människan av idag har lyckats förtränga sin nomaddrift. Mycket tänkvärt och mycket vackert skriver han sig runt jordklotet. "Resor utan mål" hör till världslitteraturens absoluta odödligheter.

5 kommentarer:

Mrs Calloway sa...

"Mareld! Havets flox!" så typiskt Harry Martinson

Ingrid sa...

Mrs C: Han kan skildra naturen som ingen annan.

♥ Hanneles bokparadis sa...

Det var för flera decennier sedan (!) jag läste Martinson, men böckerna finns kvar i hyllan.

Klemperer sa...

Tack för bilden (så himlabra just nu i alla fall för mig^^)! Och jag alltid tycker om att läsa vad är "typiskt Martinson" ("Mareld! Havets flox!), så tack till det med!

Jag läser just nu, och väldigt långsamt "Vägen till Klockrike". Som vanligt jag är ganska förtjust, bara efter 60 sidor. Jag har 7 böcker av Martinson nu, men inte "Resor utan mål". Det måste jag köpa nästa gången.
Efter "luffaren Bolle" kommer jag att läsa "Nässlorna blomma" kanske, och alltid dikter och böcker som "midsommardalen" eller "utsikt från en grastuva". (Nu måste jag tar ordboket och så ska jag lär mig vad "...mareld! Mareld! Havets flox" betyder.

I "Svalans klassiker" skriver en Georg Svensson (tyvärr är jag bara Georg Tysklandsson^^): "I dessa böcker" (Resor utan mål och Kap Farväl!) "möter vi för första gången Martinson som fullfjädrad författare och han liknar ingen annan man tidigare träffat på."

Just det tänkte jag när jag började att läsa Martinson - jag är så glad att jag kan läsa honoms böcker nu.

Ingrid sa...

Hannele: Martinson återvänder man till med jämna mellanrum.

Klemperer: Du har skaffat dig riktigt många böcker av Martinson. Ingen kan som han skildra naturen. Jag älskar hans dikter!