Pär Lagerkvist (foto: Ateljé Uggla).
År 1969 var året då en svensk TV-kanal blev till två- den så kallade kanalklyvningen ägde rum i december det året och TV-publiken fick finna sig i en irriterande liten vit pil som blinkade envetet när det var dags för programbyte i grannkanalen (detta upphörde så småningom). År 1969 var också ett särdeles gott år för den så kallade TV-teatern, en institution som jag verkligen saknar i dessa såpoperornas och realityshowernas tider. Man hade som sagt inte så många kanaler att välja på men nog var utbudet av oändligt mycket högre kvalitet än det är numera. Den tiden kommer aldrig tillbaka och det är bara att vara tacksam över att man har fått uppleva den.
Den 9 februari år 1969 spelade TV-teatern "Hissen som gick ner i helvete" i regi av Bengt Lagerkvist (son till Pär Lagerkvist). Jag minns just den företställningen mycket väl- en av huvudrollerna spelades av ingen mindre än Ernst-Hugo Järegård och jag tror att han som vanligt fick "skurkrollen" i det här fallet "kamrer Jönsson" som hamnar i helvetet tillsammans med "lilla frun" (inte kamrer Jönssons fru).
"Hissen som gick ner i helvete" är en av flera noveller/berättelser i samlingen "Onda sagor" av Pär Lagerkvist (från 1924). Kamrer Jönsson och "lilla frun" är på väg till en liten herdestund på ett hotell och kliver in i hissen- men.... den går åt helt fel håll och landar efter en lång färd nedåt- i helvetet. Där i djupet finns både manliga och kvinnliga djävlar och så en uppassare som verkar bekant.....
I "Onda sagor" kan man också hitta "Far och jag" en mästerligt berättad historia om ångest och skräck. Det börjar med en helt vanlig söndagspromenad. Den tioårige pojken (författaren som barn) tar sin far i handen och går ut i skogen för att lyssna på fågelsång och se på blommor och blad. Det är en så vacker dag och allt är stilla och trivsamt men så faller mörkret.... naturen förvandlas i ett svep och trots att fadern är helt lugn så förmår han inte påverka den lille pojken som hetsar upp sig mer och mer och undan för undan stegras spänningen till ett starkt crescendo.
"Jag kände mig ensam, övergiven. Det var så underligt att bara jag var rädd, inte far, att vi inte tyckte detsamma. Och underligt att inte det han sade hjälpte mig, så att jag inte behövde vara rädd mer. Inte ens det han sade om Gud hjälpte mig. Jag tyckte han också var hemsk. Det var hemskt att han fanns överallt hör i mörkret, nere under träna, i telefonstolparna som mullrade- det var nog han- överallt. Och så kunde man ändå aldrig se honom."
Det finns en del böcker i nytryck (och även några e-böcker) av Pär Lagerkvist och "Dvärgen" ska komma ut på nytt nästa år. Jag hoppas att man satsar på "Onda sagor" också och varför inte Lagerkvists vackra dikter?
4 kommentarer:
Nog hörde Pär Lagerkvists pjäs Midsommanattsdröm i fattighuset till en av de första som sändes i TV-teatern, eller minns jag fel?
En gång läster alla gymnasister Pär Lagerkvist, förutom lyriken framför allt Onda sagor, Gäst hos verkligheten och Dvärgen, men det är förstås ett tag sedan...
Man kan hoppas att det aktiva PL-sällskapet håller intresset för hans författarskap vid liv långt bortom Växjö.
En del av Lagerkvists lyrik (inte bara kärleksdikterna) hör till det omistliga, något av den med stor släktskap i Heidenstams centrallyriska Ensamhetens sånger.
Det är skrivet under eviga stjärnor på ett språk (milt dialektalt färgat) som är som en hantverksskicklig snickares nötta verktyg, omsorgsfullt brukade under ett långt.
En av de dikterna är Livsbåten som låter ana att Böcklins Dödens ö hängde på en vägg i Pär Lagerkvists barndomshem. Den citeras då och då i begravningsannonser:
Snart är du död och vet ej att du glider
på livets båt bort mot de andra landen
där morgon väntar dig på dolda stränder.
Oroas ej. Räds ej i uppbrottstimman.
En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel
som för dig bort från kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner i strandens tystnad,
den mjuka stigen genom skymningsgräset.
Det är lika eftersinnande vackert som Birger Sjöbergs mångordigare Som sker vid sommarvakan, en av dikterna i Kriser och kransar. För övrigt finns Dödens ö med både i Fridas andra bok och i den postuma Minnen från jorden.
Ivo Holmqvist: Jag minns bara Midsommarnattdröm i fattighuset som radioteater men säkert har den sänts i TV också. Jag är själv mycket tacksam för att ha gått i den "gamla skolan" då man fick fina antologier (jag kvar dem fortfarande) med utvalda (förnämliga) svenska författare. En del av Lagerkvists dikter är ju ofta förekommande i dödsannonser och nog förstår jag varför. Vackrare kan det inte sägas- om uppbrottet från den här dimensionen.
Tack så mycket för all det, Ingrid. Det är alltid så underbart för mig att läser om - här - Lagerkvist. Jag måste köpa "Onda sagor". Så många bra böcker från Sverige som är inte så lätt att hitta i Tyskland. Lagerqvists vackra dikter behöver jag - jag läsde himla bra beskrivningar (hmmm, ord passar inte så bra här^^) om honoms dikter. En säljare från bokborsen rekommenderade (när jag köpte Ekelöf, Södergran och flera) Pär Lagerkvists dikter också så mycket. Tack igen för din blogg! En så stor hjälp...och en glädja att läsa.
klemperer: Tack för de vänliga orden och jag hoppas att du kan hitta de böcker du söker på Bokbörsen. Det borde finnas en del att välja bland.
Skicka en kommentar