lördag 9 november 2013

Kritikernas kritiker


Georg Brandes (1842-1927) Fotot taget omkring 1914.

Många var de författare som ville möta den store Georg Brandes och nästan lika många var det väl som darrade av skräck vid blotta tanken på en träff.

Bo Bergman var en av dem som fick möjlighet att träda in i Brandes lägenhet i Köpenhamn. Så här skrev Bergman flera år senare om mötet med den store.

" Som kåsör var han något enastående. Föredraget sprang i djärva hopp från det ena till det andra; man kom att tänka på "tigersprånget" som han brukade tala om när han skulle sätta igång med ett arbete. Litteratur och politik och skvaller, beskt och ekivokt och sentimentalt blandades om vartannat i hans oerhörda minne. Strindberg och Heidenstam var på tapeten liksom Staaff och Clemenceau, och så var det en frukost hos Bonnier och en bankett i Helsingfors och en dikt av Procopé och kvinnor som kunde skriva och kvinnor som kunde älska och idiotiska recensenter och hela presspöbeln- "krapylet" som han kallade den."
(Bergman tvingades sedan deklamera en dikt och det föll inte väl ut.)

Så här skriver Gertrud Rung om ett annat möte flera år senare, mot slutet av Brandes levnad. Man hade kallat till fest för att fira 60-årsjubiléet av utgivningen av Brandes första bok (något som han själv inte egentligen uppskattade ): "Det er jo, som om jeg vilde fejre mig selv, og det er for latterligt.".  Fest blev det i alla fall och tal- av festföremålet själv:

"Jeg kan daarligt fejre, at jeg 60 aar i traek er bleven skaeldt ud i den nordiske presse.-----  Klimaet i Danmark er ikke gunstigt for sangstemmer, heller ikke for originalitet. Danmark har vistnok i min levetid frembragt nogle snese talenter, nordmaendene et geni, svenskerne en galning.

Vi har ingen Ibsen og ingen Strindberg; vi maa for at imponere ty langt tilbage til H.C. Andersen, en fortraeflig poet, men som i levende livet ikke blev elsket."---

Det här var i oktober år 1926 och Brandes var gammal och trött. Dagen efter var han helt utslagen och sa att några fler fester ville han inte veta av- det var dags för honom att ta av sig festdräkten.

Brandes dog bara några månader senare.

Utdraget ur Gertud Rungs "Georg Brandes i Samvaer og Breve" (1930) har jag hittat i Christian Ellings bok "Min yndlingslesning" (1964).


4 kommentarer:

♥ Hannele sa...

låter som en intressant man

Ingrid sa...

Hannele: Intressant, farlig och spännande ....

lustigkulle.com sa...

En åldrad Georg Brandes - han var också dödlig!

Ingrid sa...

Lustigkulle: Ja, även han dog så småningom...