fredag 8 november 2013

Tysk torsdag (på en fredag)

 Theodor Storm (1817-1888)

Am grauen Strand, am grauen Meer
Und seitab liegt die Stadt;
Der Nebel drückt die Dächer schwer,
Und durch die Stille braust das Meer
Eintönig um die Stadt.


Storms mest kända dikt handlar om hemstaden- Husum, som låg i ett gränsland- Slesvig. Att bo i mellan två stridande makter är inte behagligt och för Storms del slutade det i exil under flera år. När Danmark vann kriget av år 1848 blev Storm upprörd och deprimerad och han flyttade "hem" till Tyskland. (Potsdam). Efter 1864 ändrade sig tiderna och Storm kunde åter bo i sitt älskade Husum. Danmark förlorade sina hertigdömen och friden var återställd- i alla fall tillfälligt. Tyvärr blev inte det nya styret vad han hade hoppast på- preussarna (som tog över makten i området) var visserligen ordningssamma ("Ordnung muss sein") men deras förvaltning lämnade säkert en hel del övrigt att önska för en författare.



Idag är Husum en idyllisk liten stad med en hel del byggnader som minner om den danska tiden. Här ovan Marienkirche (foto:Alexander Dreyer) som byggdes mellan åren 1826 och 1833. Arkitekten är en av Danmarks mest kända -Christian Frederik Hansen. (Mera om honom vid ett senare tillfälle).


 Husum med en rad typiska hus (lånat foto)


I Danmark är man noga med att påpeka att Storm faktiskt också kan räknas som en dansk författare (eller, nåja, nästan i alla fall). Så sent som förra året kom en ny utgåva av "Immensee" (1849) en poetisk novell som Storm blev mycket berömd och älskad för. "Poetisk realism" kallas stilen och jag har läst men det är så länge sedan att jag borde upprepa.

Det finns också svenska översättningar och jag skulle tippa att man kan hitta en del via project Gutenberg.

Theodor Storm slutade sina dagar inte i Husum utan i Hademarschen.

5 kommentarer:

Bokmoster sa...

Vacker dikt, och staden ser verkligen idyllisk ut. Intressant med livet i ett gränsland, och i exil. Jag ska leta efter Storm på Gutenberg!

Ivo Holmqvist sa...

Theodor Storms "Immensee" liksom schweizaren Gottfried Kellers "Romeo und Julia auf dem Dorfe" i novellsamlingen "Die Leute von Seldwyla" - båda är känslosamma historier om olycklig kärlek - hörde länge till det man läste på tysktimmarna i svenska gymnasier eller kanske redan i realskolan, och slutraden i hans dikt om hemstaden Husum var efterhängsen: "Du graue Stadt am Meer".

En ny biografi om Theodor Storm har just kommit (föregången av många tidigare). skriven av Jochen Missfeldt och utgiven på Carl Hanser Verlag i München, med just den diktraden som titel. Av den framgår att Storm hade sina svarta stunder och att psykisk labilitet låg i släkten.

En moster som blev hans svärmor slutade sina dagar på sinnessjukhus. Han gifte sig alltså med sin kusin och fick sju barn med henne varav några inte oväntat fick psykiska besvär. Han intresserade sig dessutom för mycket unga flickor, en av dem blev hans andra hustru.

Till de självförvållade erotiska och känslomässiga förvecklingarna kom dessutom de politiska som han drogs in i kring revolutionsåret 1848, inte minst i gränsområdena i Slesvig/Schleswig och Holstein.

En god vän var Theodor Fontane vars "Effi Briest" är en mycket bra roman, också han en av de tyska heimat-diktarna liksom Gustav Frenssen med "Jörn Uhl" - de är nog alla ganska glömda i Sverige numera.

Ivo Holmqvist sa...

Ett PS apropå den tyska litteratur som förekom i svenska gymnasier:

Jag upptäckte nyss att du den 18 februari 2011 med många lovord skrev om "Drömmen om Sansibar" av Alfred Andersch. Ett utdrag ur den förekom i studentstilen i tyska 1964 - det vet jag eftersom jag själv skrev den.

Ungefär samtidigt som du behandlade "Sansibar oder der letzte Grund" skrev jag på ett annat håll om en annan av hans romaner, den korta "Der Vater eines Mörders", och lika uppskattande:

http://www.dixikon.se/bloggarna/schutzt-humanismus-denn-vor-gar-nichtsalfred-andersch-der-vater-eines-morders/

Vi hade nog båda varit mera återhållsamma med våra lovord om vi dessförinnan läst den vitglödgade kritik av Andersch och hans böcker som W. G. Sebald hade med i ett appendix till sin "Luftkrieg und Litteratur" (1999). Den finns med i den engelska versionen "On the Natural History of Destruction" (2003) som "Between the Devil and the Deep Blue Sea" (artikeln har inte tagits med i den svenska mammutvolymen "Dikt, prosa, essä" som kom på Panache 2011 i Ulrika Wallenströms översättning där annars det allra mesta av Sebald finns samlat).

Sebald visar hur anpasslig Andersch var, hur han snabbt lät skilja sig från sin judiska hustru så att han kunde söka medlemsskap i den nazistiska Reichsschrifttumskammer, hur han i ett senare brev till amerikanska militärmyndigheter (det finns återgivet i faksimil) skriver "my wife being a mongrel of Jewish descent", osv.

Det är mycket avslöjande, med mängder av exempel på Anderschs feghet, oärlighet, streberaktiga iver, självöverskattning, uppblåsthet, och hans ihållande hat mot de klarsynta kritiker som genomskådade honom, främst den nyss bortgångne Marcel Reich-Ranicki. Om Sansibar-romanen har Sebald inte mycket gott att säga.

Slutsummeringen i denna mycket övertygande och välunderbyggda uppgörelse är förödande: "a mental existence plagued by ambition, egotism, resentment and rancour. His literary work is the cloak in which these qualities wrap themselves, but its lining, which is less attractive, keeps showing through."

Klemperer sa...

Ivo Holmqvist: Jag kommer själv från en judisk familj som Nazisterna plågade hemskt mycket. Min farmor, om hun levde till, skulle har tänkt så där: det är inte bra att ta bara Sebald och fördöma Andersch totalt.
Andersch var ena av den allra första som blev arresterad i 1933, han har varit kommunist och bekämpade Nazismen, och det trots att hans far var Nazi ganska tidigt, sedan 1920.
Sebald-Andersch kontroversen var mycket diskuterad, men också på grund av Sebald, inte bara på grund av Andersch. Andersch efter kriget hälpte till så många författare, bland annat Arno Schmidt och flera, tack till Andersch har vi ganska mycket "radio-essayer". Han arbetade för "Süddeutscher Rundfunk". Många essayer var ganska kritiskt emot Nazisterna, och Tyskland behövde det väldigt, väldigt i den där tiden... Man kritiserar inte alla som fortfarande var Nazisterna, så där är någonting konstigt här...

Jag läser båda gärna, Andersch och Sebald, även om jag läsde Andersch bara som student. Och jag tror det är så lätt att fördöma 50 eller mer år efter kriget. Andersch var kanske ingen hjälte alls, men böcker är inte så daligt, och man lär sig själv mycket om Nazisterna också.
Jag aldrig hörde att Andersch skiljade sig bara för att vara medlem i "Reichsschrifttumkammer". Det verkar så som om Sebald verkligen hatade Andersch?
Jag vet inte - vi lever i konstiga tider. Det är så lätt sägas vad jag alltid lyssna på, för oss i vår tid.
I alla fall kritiserades Andersch hårt, men många skrev att Sebald inte hade helt rätt. I alla fall är Andersch ingen "bestseller", det var han 30 år sen kanske.

Vi behöver, tycker jag, lite mer sensibilitet, ganska ofta. Jag bor nu i Tyskland, och jag är ganska trött om jag lyssna på 100000te gången hur bra vi är och vi djävulskt sådana som Andersch angivet har varit. Ingen kritiserar så många som verkligen var Nazisterna och hjälpte till att döda miljoner. Leni Riefenstahl, hun är berömd nu...Heidegger, postmoderna älskar honom.... och så vidare. Någonting stämmer inte här.
Ibland tror jag det vore bättre att läsa gamla biografier, ibland är de inte så ensidig och inte så överspänd och självupptagen. Men man kan inte generalisera, självklart.

Och Ingrid - Storm är underbart, jag känner inte så mycket böcker, hag är nu från Sydtyskland, men även då läsde man mycket av honom. "Die graue Stadt am Meer" är så magisk, jag hade i Heidelberg en väninna som alltid läsde det för mig.
Jag har svenskt fredag idag här - och när jag har varit ute i solen (mycket bra för November!, 15°!) kom flera tyska och frågade "vad är det där?". Det var en samling av 3 Harry Martinson-böcker, Midsommardalen, Det enkla och det svåra, Utsikt från en grästuva. Solen är här, och på kvällen ska jag läser Storm dikter och Harry Martinson och lite Edith Södergran nu! Storm är bra att läsa. Och Andersch är bra att läsa, och Sebald också.

Ingrid sa...

Bokmoster: Jag hoppas och tror att du kan hitta något på Gutenberg för många av de svenska översättningarna är tämligen ålderstigna.

Ivo Holmqvist: Jag blir intresserad av att läsa biografin om Storm. Att leva i gränstrakter är förenat med stora risker och faror. Jag känner för alla som tvingades "byta" land under den här tiden- ryckas upp (jag tänker ju också på Alsace -Lorraine). Effi Briest finns i mina hyllor- jag tycker mycket om den romanen. Gustav Frenssen skriver jag upp- tack!

Anderschs bakgrund känner jag alldeles för lite till för att kunna bidra med något som helst i diskussionen men ett vet jag: Jag tyckte mycket om "Drömmen om Sansibar" och jag vill gärna också läsa Der Vater eines Mörders.

Klemperer: Die Graue Stadt am Meer är magisk. Den får mig också att tänka på min hemstad, Malmö som verkligen är dimmornas stad och grå och smutsig... Martinsons dikter är också helt underbara.