onsdag 8 maj 2013

Den tysta gatan av Michail Osorgin


Lubjanka byggdes ursprungligen 1898 som huvudkontor för All-Russia Insurance Company - bilden ovan är från tiden före revolutionen och då fanns fortfarande de vackra parkettgolven kvar och väggarna lär ha varit ljusgröna. Efter oktoberrevolutionen konfiskerades byggnaden och gjordes om till högkvarter för den hemliga polisen, tjekan. Ett typiskt sovjetryskt skämt löd så här "Lubjanka är den högsta byggnaden i Moskva "eftersom man kan se Sibirien från källaren".

"Då den femte sanningen, tjekasanningen kom på modet, började man sätta ut folk på gatan med allt de ägde, "likvidera dem" , "ställa dem mot väggen" och på andra sätt "bokföra dem som utgift." Och nya avrättningsplatser uppstodo i Moskva: Petrovskijparken, Ljubjankas källare, garagen på Varsonojevskij och förresten var det bäst lämpade sig.-----

Förr var Ljubjanka ett tillhåll för handelsfolk, vilkas förhärskande intresse var de åtta eller tio procenten. Det är en himmelsvid skillnad mellan åtta och tio procent- åtta betyder välstånd, tio- relativ rikedom. Men allt detta var nu förbi. De nya människorna sågo inte långt in i framtiden, de visste att livet bara var säkert den dag som var, att till och med hundra procent var en bagatell och att antingen hela världen var deras eller att ett nesligt slut väntade dem nästa dag." (s. 286 "Den tysta gatan")

 Michail Osorgin tar oss med till första världskrigets, revolutionens och sedan också inbördeskrigets Ryssland. Det är en själfull och oftast mycket sorglig berättelse med flera huvudpersoner men bokens röda tråd är hörnhuset vid den lilla gatan Sivtsev Vrajsok- det är där professorn och ornitologen Ivan Aleksandrovitj bor med sin hustru och sitt barnbarn- den vackra Tanjusja.

Naturen lever och frodas - naturbeskrivningarna är ofta så vackra- och de står i bjärt kontrast till krigets vedervärdigheter.

"Morgonen föddes, en purpurröd morgon i vit dräkt. Med mjölkvita vingar fladdrade den mot rutan".

Boken består av två delar- och kapitlen är korta och har alla sina mycket talande titlar: Det femte kortet, Svalorna flyga bort, Axios, Invaliderna....  Osorgin filosoferar med hjälp av sina karaktärer- han funderar och han genomskådar människorna- men det är ingen fördömande skildring- människor blir som de blir av en anledning och oförsonligt blir det egentligen aldrig- däremot blir det galghumoristiskt ibland och mycket rakt på sak.

En av de mera skrämmande personerna i galleriet är Savalisjin- han som verkar vara så snäll och menlös och utan riktning i livet. Han genomskådas direkt av grannen Astafjev : " Jag säger er rakt ut, att ni är en man som inte passar för det här livet. Vad är ni för en återuppbyggare? Ni har ingen riktig tro, ni är inte tillräckligt fräck, och stjäla kan ni förstås inte heller. Man kommer att hacka er till kalops och slänga er på sophögen. Och så drar ni er inte för att gå omkring och grubbla över allt möjligt. Då är det mycket bättre att dricka. En drucken man är vis." Vad det blir av Savalisjin? Han blir bödel. Han ser till att de misshagliga blir 'bokförda som utgifter'. (ett uttryck som tjekan använde när det var fråga om att arkebusera någon.

Folk svälter, pengar har inget värde det är bara livsmedel som räknas. Man säljer allt man äger i princip för att få mat och man gör långa resor ut på landet för att proviantera. Sjukdomarna och den ständiga hungern skördar massor av liv och de som inte dör av umbäranden riskerar att rensas ut och försvinna i en massgrav. Rysslands historia är blodig och svart, svart, svart.

Genom allt detta svarta strålar dock Tanjusja och hennes farfar, ornitologen som båda lyckas klara livhanken och förståndet genom alla prövningar.

"Den tysta gatan" är en bok fylld av betraktelser och tankar- och den kan inte lämna någon oberörd.

"Det vore ju allt för enkelt, både för människorna och historien, om det bara funnes en enda sanning, som kämpade med lögnen. Det funnos två sanningar och två hedersbegrepp, som kämpade mot varandra och slagfältet var bestrött med lik av de ärligaste och bästa".

Kan det sägas bättre? Nog är det synd att en sådan här pärla till bok ska stå där gömd och bortglömd i ett magasin. Den borde ges ut igen! För mig kommer "Den tysta gatan" att bli en av årets stora läsupplevelser- det är då ett som är säkert.



2 kommentarer:

Klemperer sa...

Efter jag läsde vad du skrev om Osorgin ett par dagar sen, Ingrid, köpte jag "Terroristerna" via "bokbörsen". Nu är jag verkligen glad, ett par dagar och jag kan börja att läsa! Men först ska jag läsa vad du skrev om Osorgin som här. "Den tysta gatan" finns på bokbörsen, från 1932, och jag tror att jag skulle vilja läsa mer efter "terroristerna". Vad du skrev om "den tysta gatan" låter som om också jag skulle läsa boken gärna. Men nu börjar jag med "Terroristerna" och kommer att läsa vad du berättade om Osorgin i din blogg. Tack igen!

Ingrid sa...

Klemperer: Jag tycker så mycket om Osorgins böcker- "Tysta gatan" är verkligen gripande och även Terroristerna är en utmärkt skildring av en svår och farlig tid i Rysslands historia. Det är synd att Osorgins böcker är så svåra att få tag på idag.