Det är torsdag och då ska det vara tyskspråkigt. (Hej, Bokmoster!) I dag fick jag äntligen Klaus Wagenbachs "Die Freiheit des Verlegers" i brevlådan och jag har tillbringat en stund med att kika på kapitelrubrikerna och jag har faktiskt hunnit läsa några berättelser/essayer/minnen också. Det här är en riktigt bra bok för den är innehållsrik och den spänner över många områden. Wagenbach skriver trevligt om barndomen, om författare, om tankar han har och har haft och underrubriken är ju också "Erinnerungen, Festreden, Seitenhiebe (pikar)".
Wagenbach är född 1930 så han har mycket att berätta. En väldigt vacker historia från barndomen är den om en speciell julafton- förmodligen år 1944. Familjen hade då sin bostad i Berlin men på grund av alla bombningar beslutade man sig för att flytta ut på landet. Kvar i huset lämnades lille Klaus angorakaniner (han hade många men pappa Wagenbach stannade kvar för att se om både kaniner och annat.) Så blev pappa sjuk, hamnade på sjukhus och när han kom tillbaka fanns inte huset kvar längre- det hade blivit bombat. I källaren sökte han så efter möjliga "rester av värde"- och vad hittar han då? Jo en liten angorakanin- en enda som överlevt detta förskräckliga. Kaninen hade klarat livhanken genom att kalasa på källarens innehåll av kål och äpplen. Så bäddades den lilla kaninen ner mjukt i en korg och överräcktes så småningom som julklapp till Klaus. Det blev den bästa julafton någonsin.
"Das war mein schönstes Weihnachten, ein Weihnachten mit meinem Kaninchen".
Fortsättning följer- det här är en bok jag inte kommer att kunna släppa.
2 kommentarer:
Hej Ingrid! :) Fick inte till någon tysk torsdag mitt uppe i brinnande läsmaraton, men jag ska bättra mig :) Alltid lika kul att läsa dina tips!
Bokmoster: Du ska ha tack för att du drog igång den här utmaningen. Tycker att det känns både viktigt och angeläget med tyskspråkigt!
Skicka en kommentar