Karavan

Foto: André Lage Freitas

Lagom till påsk kom årets första utgåva av tidskriften Karavan- som vanligt till brädden fylld av intressant och inspirerande läsmaterial. Jag fastnade speciellt för de artiklar som handlade om poesi från Brasilien. Ovan ett foto från staden Maceió som ligger på Brasiliens östkust.

 "The name "maceió" is of Indian origin, and designates the naturally spontaneous courses of water which flow out of the soil. Most maceiós flow to the sea, but some get trapped and form lakes ("lagoas", in Portuguese)." (Wikipedia).

År 1924 föddes här poeten Lêdo Ivo- och om honom skriver Henrik Nilsson. Henrik Nilsson mötte Lêdo Ivo bara några månader innan han gick bort- nära 90 år gammal.

Mitt hemland är den mjuka och klibbiga jorden där
 jag föddes
och vinden som blåser i Maceió.

(från dikten "Mitt hemland" i diktsamlingen Plenilúnio( Fullmåne) från 2004 Tolkning: Henrik Nilsson).

Här några rader från dikten Reqviem (och i Karavan kan man läsa ett långt utdrag)

Lyckliga de som levde mer än ett liv.
Lyckliga de som levde otaliga liv.
Lyckliga de som ger sig av när cirkusen packar ihop.

(Tolkning: Henrik Nilsson)

Jag har hittat några dikter av Ivo i engelsk översättning här en av dem:

The Onset of Summer

Thus summer begins: flies buzz

and stones glimmer

and the murmurs of the world are with us

like dunes and mirages.

And then at nightfall

day becomes that untouchable

naked breast, rival to the sun now gone.

And crickets sing. And trains pass.

Life, honeyless bee, buzzes at dawn.

And flies hover over bodies,

humidly fragrant with summer.

And in the fields, early morning fires crackle.

 

Tolkning: KCS Tolentino

 

Flera dikter av Lêdo Ivo kan man hitta här.

 

Tyvärr är det svårt att hitta översättningar av Ivos poesi men det kanske kommer. Det är i alla fall min innerliga förhoppning.