Om litteraturen som en stor zoologisk trädgård

Hilde Spiel beskriver honom (Franz Blei) som "a crank and a crackpot" i sin bok om Wien ("Vienna's Golden Autumn 1866-1938). I svenska lexikon (modell ä.) beskrivs han som "kosmopolitisk och högst säregen vad gäller intressen, stil och synpunkter". Franz Blei (1871-1942) var en av banbrytarna inom 1900-talets litterära avantgarde och något av en mångsysslare i litteraturens värld.

Speciellt känd är Blei för sin essaysamling "Bestiarium der modernen Literatur" (1920). Boken är ett veritabelt "kuriosakabinett" över en hel mängd 1900-talsförfattare (både tyskspråkiga och andra).  Det originella med boken är att de flesta författarna i den liknas vid djur. (Beskrivningarna är inte alltid så smickrande) och Gottfried Benn till exempel liknas vid "ein giftiger Lanzettfisch"- Kafka liknas vid "eine prachtvolle mondblaue Maus" och så här skriver Blei om Björnson:

"Das Land Norwegen hatte einmal zwei Könige, einen für zu Hause, den andern fürs Ausland. Den ersten zahlte das Ländchen, den zweite zahlte er selber. Dieser zweite nannte sich Björnson I. Er kam gewaltig daher, seine goldenen Brillen blitzten und alle alten Ehrenjungfern standen Spalier. Mein Gott, Norwegen ist ein kleines Land, und man darf von seinen zwei Königen nicht zu viel verlangen. Zudem ist, was ich hier erzählte, längst Legende."

Blei begav sig från Wien vidare till München och sedan till Berlin- men när nazisterna tog över makten i Tyskland tvingades han lämna landet (hans böcker brändes på bokbålen år 1933) och han flydde via Mallorca, Florens, Marseille och slutligen tog han avsked av Europa från Lissabon- fartyget for sedan därifrån och till New York - och USA blev den slutliga anhalten för denne kontroversielle författare.