torsdag 31 december 2009

Godt Nytår!

Nyåret har jag alltid firat med blicken riktad mot Danmark.... så blir det i år också. Godt Nytår!




-

onsdag 30 december 2009

En favorit för 2010


Visserligen är det gamla året inte slut ännu men jag kommer inte att skriva ner mina tankar om Buddenbrooks förrän under 2010. Jag har redan lagt upp boken som favorit .... en helt otroligt fin läsupplevelse har det varit. Jag, som ofta känner viss oro inför tegelstenar, får nog börja att revidera min uppfattning nu. Som vanligt önskar jag att flera av våra (tyvärr alltför ofta)styvmoderligt behandlade klassiker får nya utgåvor (och översättningar). Inte ska det behöva ta, som i detta fallet, över 100 år......
-

Katarerna genom Le Roy Ladurie


Historiens rebeller- de som vågar gå mot strömmen..... min beundran får de. Det krävs mod att stå för sina åsikter och sin tro - mot majoriteter.

-

För ganska många år sedan nu läste jag "Montaillou" av Le Roy Ladurie. Den är kanske svår att få tag på på svenska numera? (Första svenska upplagan kom år 1980).
-
För att citera bokens förord- "Montaillou var den sista byn som aktivt stödde det kathariska kätteriet, vilket också är känt under namnet albigenser-kätteriet. Det hade varit en av de viktigaste kätterska rörelserna under medeltiden, men när den slutligt utraderades i Montaillou mellan 1318 och 1324 försvann den också fullständigt från Frankrike."
Le Roy Ladurie rekonstruerar livet i byn Montaillou. Det är mycket spännande läsning för han går omsorgsfullt tillväga. Kapitel efter kapitel går han igenom seder och bruk i trakten- vi får lära känna många av de personer som levat här- herdar, slottsfogden, bönderna... alla har de fått en röst genom Ladurie. (Som källmaterial har Ladurie bland annat använt sig av ett inkvisitionsprotokoll nedtecknat av inkvisitorn Jacques Fournier).
-
För min del resulterade läsningen av boken i en "katar-tatuering...."

tisdag 29 december 2009

Hart Crane


Den 27 april år 1932 förlorade världen en stor poet. Hart Crane tog sitt liv genom att hoppa ner i Atlantens vågor 275 engelska mil norr om Havanna. Det var en onsdag och klockan var två minuter i tolv på dagen. Hart Crane blev 32 år gammal.
-
Brådmogen, komplicerad och känslig- Crane brände sitt ljus i båda ändar.
-
Kvar finns hans poesi.... för evigt.
-
Fear
-
The host he says that all is well,
And the fire-wood glow is bright;
The food has a warm and tempting smell, -
But on the window licks the night,
-
Pile on the logs..... Give me your hands,
Friends! No,- it is not fright......
But hold me....somewhere I heard demands.....
And on the window licks the night.

Nyårslöften- årets sista tema-trio

Lyrans sista tema-trio handlar om nyårslöften.
-
Jag ger aldrig nyårslöften.

-
Men.... jag har så klart önskningar. Jag vill gärna försöka läsa så många böcker som möjligt i Lyrans jorden-runt-resa. (önskning nummer ett).
-
Önskning nummer två- att läsa mera tysk litteratur. (Nu har jag blivit riktigt extra inspirerad efter att ha tillbringat ett par nätter med Buddenbrooks).
-
Ja... och så slutligen en önskan om läsning även av litteratur från "icke så kända länder"- det känns som om det vore en god prioritet? De flesta av mina böcker kommer från den engelsksrpåkiga världen. Jag är säker på att jag missar väldigt mycket.....

måndag 28 december 2009

Jag är fast.....


Den här mannen har fått mig trollbunden... Thomas Mann. Jag började läsa lite i Buddenbrooks i går. (Jag var väldigt nyfiken och trodde i min enfald att det skulle vara den typ av roman som jag bara kan inta i 25-sidors-pass).
-
Nu sitter jag här trött-ögd och dan efter att inte ha kunnat släppa boken ifrån mig förrän runt midnatt (och nu har jag läst hälften... Buddenbrooks skulle ju vara min januari-läsning. Tala om organiserat läsande :-) - men jag fortsätter nog med mitt oorganiserade liv- och läsning.
-
Man kan inte lära gamla hundar att sitta heter det väl?........

söndag 27 december 2009

I stället för stjärnor på ett slott....


(och om jag ser en enda tidningsartikel till om Björn Ranelid så skriker jag högt)- underhöll jag mig med att se vad jag hade läst under 2009- det första året i mitt livs historia då jag skrivit ner varenda bok jag "konsumerat". (Jag är inte någon organiserad människa).
-
För att göra en lång historia kort- jag tänker inte plåga mina läsare med att lista allt det jag läst men... jag vill gärna berätta vilka de STORA läsupplevelserna har varit. (Det har blivit ett antal...)
-
I februari beslutade jag mig äntligen för att "attackera" William Faulkner- och det blev en enorm inspiration att forsätta att läsa flera av hans verk- jag började med "Det allra heligaste". Den boken hamnar utan tvekan på min lista över " årets läsupplevelser".
-
I maj månad blev det dags för en resa till Öst-Europa i Lyrans regi- här lärde jag känna Herta Müller för första gången i Hjärtdjur. Det var en mycket annorlunda bekantskap och jag blev djupt tagen av hennes skildring av livet i en mycket vidrig diktatur.
-
En nobelpristagare som har kommit lite i skymundan (som så många andra av den kategorin, tyvärr) är Sinclair Lewis. I oktober tyckte jag att det var dags att läsa något av honom- och mitt första val blev Main Street som följdes av hans mest kända roman "Babbitt". Jag är inte klar med min läsning av Lewis - jag har ännu två olästa böcker av honom i min hylla som bara väntar på sin tur....
-
Jag är en stor lyrikälskare- och i december månad hittade jag äntligen Ko Uns dikter. Vilken fantastisk poet han är! Han är så vis... och han blandar sin vishet med mycken humor. Så härligt. Jag blir på gott humör av att läsa hans funderingar i diktad form. Här har vi kanske en ny nobelpristagare. En synnerligen värdig sådan.
-
Jag skulle också kunns lista Uwe Timm, Eeva Kilpi, Pierre Magnan och Madeleine Bourdouxhe - alla dessa författare har bidragit till att höja min livskvalité. Jag tackar och bugar djupt.

lördag 26 december 2009

Konsten att planera sin läsning


behärskar jag mycket dåligt- men- jag vet att jag vill delta i Lyrans nya jorden-runt-resa under det kommande året. (Nu länkade jag till årets lista).
-
Med start i februari - resmål Öst-Europa- tänker jag försöka vara lite extra duktig och läsa alla tre böckerna Stalins kossor av Sofi Oksanen, Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal och Aprils frusna blommor av Ismaël Kadaré.
Det blir en tur till biblioteket på måndag.
-
Jag ser mycket fram emot min jorden-runt-resa.
-
Vad planerar jag mera? Jo, jag vill läsa mera tysk litteratur och mera fransk dito- med blandning av originalspråk och svenska. (ibland måste man också (tyvärr)ta till med engelska eftersom det fallerar så med översättningarna (det vill säga att mycket aldrig blir översatt till svenska).
-
Med början i den franska världen- (och januaris plan)
Vénus Khoury-Ghatas bok "Sept pierres pour la femme adultère" finns i svensk översättning "Sju stenar till den otrogna hustrun" (Elisabeth Grates förlag)- ligger bland de översta böckerna i läshögen. Pierre Magnans "La commissaire dans la truffière" likaså. Magnans bok får kommentaren "Crime fiction for those with a soul and a dark sense of humour" i Independent on Sunday. (jag hoppas att jag har bådadera....). Av Pierre Magnans böcker finns flera översatta till engelska.
-
Så till min tyska läsning : Jag vet att bokförlaget Thorén och Lindskog planerar att ge ut
En tyst minut av Siegfried Lenz i januari- den boken vill jag absolut läsa. Siegfried Lenz är en mycket intressant författare. Jag har tidigare läst "Fyrskeppet och andra berättelser" av honom.
-
Som nummer två på min tyska lista i januari sätter jag Buddenbrooks av Thomas Mann. Den finns färsk och fin i nyöversättning. (Dessutom i storpocket till mycket facilt pris) Tänk... den hade inte blivit översatt sedan 1904... jodå- man kan gott säga (för att citera AdLibris ) "en av höstens stora litterära händelser". Jag har aldrig läst boken - och det tänker jag råda bot på.
-
Så har jag Henrik Pontoppidans "Isbjörnen" och "Nattevagt" -"Lykke-Per" läste jag med stor behållning under oktober i år. Nu tänkte jag läsa några kort-romaner som omväxling.
-
Faulkner vill jag gärna fortsätta att läsa och likaså Sinclair Lewis- "As I lay dying" respektive "Elmer Gantry" ligger på bokbordet.
-
Ja, hinner jag med detta under januari månad ska jag ge mig själv en bokpresent :-)

fredag 25 december 2009

Vildmarken av Upton Sinclair


Tomten hade inte så många hårda paket till mig i år men jag har många olästa böcker i hyllorna och på borden (och lite överallt för den delen...). Jag har äntligen läst ut Upton Sinclairs "The Jungle" (eller som den heter i svensk översättning "Vildmarken". Den boken ska man definitivt inte läsa om man står i begrepp att äta en god middag.
-
"Vildmarken" handlar om Chicago- närmare bestämt om slakteri-industrin i Chicago. Vi får möta en skara litauiska invandrare och romanen tar hoppfullt sin början på ett bröllop- mellan huvudpersonerna Ona och Jurgis. De har just kommit till "The Gateway of the West" för att de- som så många andra invandrare vill skaffa sig ett nytt och bättre liv (som de hoppas).
-
Alla förhoppningar kommer snart på skam- Jurgis fattar en mängd felaktiga beslut (som invandrare utan stora kunskaper i engelska är det mycket lätt att bli lurad). Arbetet i slakterierna är fruktansvärt- arbetsförhållandena är så vidriga att det är svårt att läsa om dem. Barn dör av köld och blir ihjälbitna av råttor- det är svält, elände och fattigdom. En strimma hopp får vi se i slutet av boken- Jurgis (som då förlorat både sin hustru Ona och sin lille son) börjar viga sitt liv åt den framväxande fackföreningsrörelsen.
-
Boken är en enda lång anklagelseskrift mot korruptionen i "fläskpackarstaden". Upton Sinclair lär ha sagt "I'm here to write the Uncle Tom's Cabin of the labor movement". Det har han sannerligen lyckats väl med. Man lägger inte den här boken ifrån sig oberörd.
-
Upton Sinclair skrev många böcker med tema "muck-raking realism". "The Jungle" (Vildmarken) från år 1906 var den som sålde bäst- och den har blivit översatt till många språk. Upton Sinclair sade sig ha tre förebilder : Jesus- Hamlet och Shelley. (en lite annorlunda blandning kan man tycka).

onsdag 23 december 2009

God Jul!


En riktigt God Jul (med många hårda paket) önskar jag alla bloggvänner!
Ingrid

Visa ord av Samuel Beckett


Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.
-
Where I am, I don't know, I'll never know, in the silence you don't know, you must go on, I can't go on, I'll go on.
-
Läs mera om Beckett och hans verk hos Butter tar ordet. Jag tycker om denne gåtfulle irländare - och tänker läsa den bok av honom som getts ut på Brombergs förlag (Nobelklassiker)- "Murphy" . Sven Stolpe har skrivit om sitt möte med Beckett i sina "minnen"Låt mig berätta" (mycket underhållande är denna samling, för övrigt).
-
Jag minns mycket väl när Beckett tilldelades nobelpriset (1969)- han åkte aldrig till Stockholm- men accepterade priset i sig. Beckett plågades svårt av all uppmärksamhet och vägrade intervjuer (däremot fick han stå ut med att det stacks kameror upp i ansiktet på honom).
-

tisdag 22 december 2009

Upton Sinclair


En annan författare som inte läses så mycket idag- (som jag tror i alla fall). På svenska finns det inte mycket att hämta av honom( om man inte kollar på antikvariaten förstås). Just nu har jag hans "Vildmarken" på mitt läsbord. Det är inte någon upplyftande läsning men jag blir intresserad av Sinclairs författarskap och person. Mitt exemplar av "Vildmarken" (The Jungle) är utgivet på Bonniers förlag år 1945 i en serie som heter "De stora arbetarskildringarna". (Boken daterar sig tillbaka till år 1906). Handlingen utspelar sig i Chicago- slakteriernas förlovade plats- och berättelsen koncentrerar sig kring en skara litauiska invandrare.
-
Jag har ett extra exemplar av den här boken (på engelska alltså -"The Jungle"-- i mycket gott skick och utgiven av Signet Classics- är det någon som är intresserad av den skickar jag den gärna. Maila mig (namn och adress) så kommer boken i "låddan" (dock inte i tid före jul). Först till kvarn-regeln gäller.

Nobelklassiker


Sedan 2007 ger Brombergs förlag ut ett urval av s k "Nobelklassiker". Det tycker jag är ett mycket berömvärt initiativ. Efter att ha suttit en stund framför datorn och sökt efter just klassiker i svensk översättning känns det hoppfullt att det så småningom ska komma fler titlar i den här klassiker-serien (för det ska det väl?).

-

Ack ja... nu har jag letat nobelpristagare (jag påstår inte att just dessa ansvarar för det bästa klassikerna men någonstans fick jag börja)- i svensk översättning och resultatet har blivit magert. (Åtminstone för tiden 1901 och fram till cirka 1980).

-

Kan man tänka sig titlar av följande nobelpristagare- månne.... ?

-

Henryk Sienkiewicz

Gerhart Hauptmann

Rabindranath Tagore

Romain Rolland (jag skulle väldigt gärna vilja se hans "Jean-Christophe" i nyöversättning fast det är nog att begära för mycket... det är ett stort verk)

Anatole France

Thomas Mann... fler titlar tack!

Sinclair Lewis- absolut! Han är värd att läsa än i dag.

Eugene O'Neill

Pearl Buck

John Steinbeck (fler titlar)

Patrick White (är han helt bortglömd idag? Livets träd?

Elias Canetti... hans självbiografiska böcker är värda nytryck (tycker jag).

Roger Martin du Gard (jag har läst en del av hans böcker på franska- de var absolut inte tråkiga....)

-

Det finns så mycket god äldre litteratur som verkar vara alldeles bortglömd idag- det är illa... illa....

Oro, Se Do Bheatha 'Bhaile




-
Lägg till en rökig pub någonstans i Dublin.....företrädesvis en julafton.... med fullt av folk...

Jultema-trio


Här har vi en som gillar snö och kyla... en vit jul är ovanligt här nere i södern- så det är bäst att roa sig bäst man kan (matte får syssla med snöskottning).
-
I veckans tematrio från Lyran är det Jul som gäller.
-
1. - Invandrarna av Vilhelm Moberg. Den första julen vid Ki-Chi-Saga. Man inviger det nya matbordet och man tänker på de kära i Sverige- som man aldrig mer får se.
-
" Och julen tillstundade- en sällsam jul för Kristina, en jul i en annan värld, en jul nästan utan julbestyr. Ingen gris att slakta, inget öl att brygga, inget storbak att baka. "
-
2. När jag var tio år gammal fick jag Selma Lagerlöfs "Julberättelser" i julklapp. Speciellt minns jag berättelsen "Den heliga natten"- och hur Selma så fint beskriver sin älskade farmor. "När jag var fem år gammal, hade jag en så stor sorg. Jag vet knappast om jag har jag har haft någon större alltsedan. Det var då, som min farmor dog. Allt intill dess hade hon varje dag suttit i hörnsoffan och berättat sagor. " Så återger Selma den saga hon fortfarande minns av alla de många som hennes farmor berättat -"Den heliga natten"- den natten då alla ting visade barmhärtighet.
"Men när farmor hade kommit så långt, suckade hon och sade:
- Men vad den herden såg, det kunde vi också se, för änglarna flyger under himlen varje julnatt, om vi bara förmådde urskilja dem."
-
3 " Oro, Se Do Bheatha 'Bhaile" en traditionell irlänsk sång... jag har jul-minnen med den men den är ingen julsång- snarare en kampsång... Jag lägger upp den med the Dubliners (90-tal).

måndag 21 december 2009

Pierre Magnan och "La Maison Assassinée (Stenängeln)



Pierre Magnan är en mycket intressant författare. Tyvärr finns inte mycket av honom översatt till svenska- men i våras gavs hans barndomsskildring ,Kyndelälskaren ,ut av Elisabeth Grates förlag. (Det är en av de allra bästa böcker jag läst under det gångna året!).

-

Magnan har tidigare skrivit mest deckare/mordgåtor. Jag har precis läst ut "La Maison Assassinée" (med visst besvär eftersom franskan här inte är den lättaste). Boken finns dock i svensk översättning (fast i gammal utgåva- från år 1986)- Stenängeln- heter titeln då. Berättelsen har filmats också (och jag vågar nog inte se filmen för handlingen är verkligen otäck....). Detta är ingen deckare- det är däremot en mycket invecklad mordgåta.

-

Ond, bråd död.... en hel familj blir brutalt mördad sånär som på ett treveckors spädbarn- Séraphin. Handlingen utspelar sig mest i början av förra seklet och som alltid när det gäller Magnan- i Provence.

-

Séraphin Monge är på jakt efter sina föräldrars (och syskons) mördare- och det är en mycket skrämmande och psykologisk studie i en utsatt, plågad människas sökande efter hämnd och rättvisa. Séraphin kommer tillbaks till sitt föräldrahem efter kriget (första världskriget)- i jakten på mördaren (mördarna). Huset river han ner sten för sten.... och så blottläggs också hemligheter... den ena efter den andra. Mord planeras- och utföres men inte på det sätt som Séraphin hade tänkt sig....

-

Det som fascinerar mig mest är karaktärsbeskrivningarna.... och Magnans rika språk- det riktigt vindlar ibland.... Jag skulle verkligen önska att flera av Magnans böcker blev översatta till svenska.

Berlin av Ales Steger



"Berlin är ett monster. Berlin är världens vackraste stad. Båda meningarna stämmer och stämmer samtidigt inte."

-

Jag har aldrig varit i Berlin- men det är en stad som lockar mig. När jag läser Ales Stegers essäer om den stora staden känns det som om jag själv vandrar längs gator och torg och som om Berlin kommer in under huden på mig. Essäen om "Museivaktsmuséet" t ex är helt obetalbart rolig- (och elak)-

" Som Museivaktsmuséets grande finale, kanske även som extranummer, skulle man ställa ut den kvinnliga vakten på Alte Nationalgaleries tredje våning. Mellan måleriska försök att närma den italienska renässansen och den tyska romantiken dånar det så att marmorn i pelarna skakar och flickorna rodnar på taveldukarna."

-

Steger vandrar genom Berlin- från vinter till vår- till höst.... från väderstreck till väderstreck. Han nämner fem yrken som är typiska för Berlin: ställningsbyggare, dryckesleverantörer , expressbud, författare och servitörer......"de har alla det gemensamt att de inte tillverkar något, att de bara flyttar på, tar isär och på nytt sätter ihop".

-

Historien om Berlins högsta berg "Teufelsberg" får en essä helt för sig själv (med all rätt).

-

Stegers bok är ingen reseskildring men jag skulle nog väldigt gärna vilja ta med mig hans bok inför en tripp till Berlin.......

söndag 20 december 2009

fjärde advent



Nu är det dags att krypa upp i soffan med hund, filt och böcker. Blygrå himmel utanför- och vitt, vitt på marken....

-

Dagens läsning: Taichi Yamadas "Främlingar" (snart klar) och "The Company They Kept" (edited by Robert B Silvers & Barbara Epstein.).

Nobelpris- nobelalfabet bokstaven A



Nobel-alfabetet fortsätter i Lyrans regi. Denna veckas bokstav "A".

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

Jag väljer André Gide. När jag gick i gymnasiet läste vi hans "Pastoralsymfonien - en sorglig berättelse om en ung flicka och en präst. (kärlek och död). I min egen hylla finns "Om icke vetekornet dör" och "Jordisk föda". "Om icke vetekornet dör" är självbiografisk. "Jordisk föda" har jag inte läst- men jag vet att det är en mycket poetiskt skriven bok.

-

"Betrakta aftonen som om ljuset för alltid försvann med den, och morgonen som om allting föddes med den. Må din upplevelse vara ny i varje ögonblick. Vis är den som förvånas åt allt."

-

André Gide var 78 år gammal när han fick priset med motiveringen: .... för hans vittomfattande och konstnärligt betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn."

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

-

Bernardo Atxaga (länken går till hans egen sida på baskiska...) är en annorlunda författare- främst för att han skriver på just baskiska. I "Obabakoak" skriver han om livet i den lilla byn Obaba. Det är en väv av olika personer och öden som skildras. Ibland blir det lite för rörigt för mig... men jag känner att Atxaga är en författare som förtjänar sina läsare. Jag vill ge honom priset för hans ordkonstnärlighet och hans sätt att få ett litet och nästan bortglömt språk att tala högt och klart.

lördag 19 december 2009

Om DNA och vår släkthistoria


Det skrivs mycket om 2000-talets tio bästa böcker. Flera bokälskare och dito bokbloggare har lämnat sina förslag. Vixxtoria har en väldigt spännande bok med på sin lista- Brian Sykes "Evas sju döttrar" (The Seven Daughters of Eve). Den boken hade jag gärna listat också (men jag kommer inte att skriva någon lista).
-
Sykes hävdar att nästan alla Européer kan härleda sina rötter tillbaks till sju kvinnor - "urmödrar" - han har döpt dem till Ursula, Xenia, Helena, Velda, Tara, Katrine och Jasmine.
-
Jag vill gärna föra fram två böcker till som behandlar samma ämne- (ungefär i alla fall). För några år sedan såg jag ett mycket intressant program på National Geographic Channel- det handlade just om människans ursprung. En forskare - Spencer Wells- reste runt och samlade DNA på de mest gudsförgätna platser. Jag satt som klistrad vid TV:n- och jag blev givetvis otroligt nyfiken på mina egna rötter. National Geographic hade då ett så kallat "genographic project"- för en ganska rimlig peng kunde man skicka in lite "celler" och efter en viss väntan fick man ett resultat tillbaka. (Kvinnor kan bara följa urmodern - män har både "mitokondriemöjligheten" och "Y-kromosom-möjligheten "(så sabla orättvist :-). Hur som helst- Spencer Wells har skrivit en väldigt intressant bok om vår urtida historia- och hur vandringslederna har gått. Ibland blir det lite tekniskt - men det är ändå som en riktig detektivhistoria.
-
Bok nummer tre på min lista är Out of Eden av Stephen Oppenheimer. Här kan man läsa om bland annat Gravetti-kulturen (och Venus från Willendorf)- och var vi Européer egentligen kommer ifrån. En bok i samma anda som Spencer Wells'. En blandning av genetik, arkeologi och även klimatologi.

fredag 18 december 2009

fransk nostalgi i bråda tider.....

Modigliani

Målning av Modigliani.

Min jullektyr....



Två böcker av japanska författare. Taichi Yamada vet jag absolut ingenting om och det här ska vara den första av hans böcker som blivit översatt till svenska. "En suggestiv skildring om den svåra konsten att släppa taget"... låter spännande.
-
"Snakes and earrings" läste jag en artikel om nånstans (kan det ha varit i Sydsvenskan?)- " a cult classic" och bestseller i Japan. Jag är mycket nyfiken.
-
Berlin har jag aldrig varit i. Vet inte varför egentligen- det har helt enkelt inte blivit av. (kanske blev jag påverkad av min mamma som alltid pratade om det Berlin som inte längre fanns och hur Berlin av idag inte var något alls jämfört med 30-talets vackra stad. ) Nu tänkte jag i alla fall läsa Alés Stegers bok. Citat: "Berlin är ett monster. Berlin är världens vackraste stad."
-
Sist i raden- "The Company They Kept" Writers on Unforgettable Friendships. Några av dessa vänskaper: Anna Akmatova och Amedeo Modigliani, Susan Sontag och Paul Goodman (vem var Paul Goodman?, nåväl det får jag reda på om jag läser boken) och Albert Einstein och Robert Oppenheimer.

Mitt förhållande till kokböcker


är inte särskilt mycket att hänga i en julgran. (Inte ens till jul)- jag tillbringar inte mycket tid i köksregionerna (om jag får välja själv). Kokböcker har jag heller inte så många- bara mammas gamla "Stora kokboken" (den är verkligen stoooor) och så Nigellas "express"-variant (jag gillar Nigella- mycket för att hon ofta lagar så onyttigt ).
-
Detta till trots har jag blivit svårt frestad av denne mans eskapader i de amerikanska staterna. Vad sägs om lite "Southern red beans" och "Mexican breakfast" ? Jag har inte kunnat bläddra i boken för att konstatera om det finns några New England specialiteter i den ( t ex någon "chowder" eller Boston baked beans (mums!).
-
Jag har en känsla av att min nyfikenhet kommer att ta överhanden och att jag sprätter iväg en beställning- om inte för annat så för att göra en kulinarisk resa i min egen soffa.

torsdag 17 december 2009

Bokfrågornas ABC- bokstaven D

Dags för en ny bokstav i Lilla O:s enkät. Bokstaven D.
-
1. Deckare säljer som smör inte bara i Sverige. Vem är din favortiförfattare i genren? Vem är din favoritperson i deckarvärlden?
-
Uj,uj,uj.... deckare är inte min favoritlektyr men visst läser jag deckare ibland. Jag gillar engelskt... så slår väl till med PD James. Favoritperson i deckarvärlden? Jag rör mig nu in i riktning mot TV-seriernas värld- Foyle är min favorit. Absolut. Han är verkligen engelsk ut i fingerspetsarna- lugn och sansad- inga "exter" här inte.
-
2. Jag är ingen storläsare av drama, men det händer. Främst var det under mina litteraturstudier som jag fick i mig en del. Vilken är din favoritpjäs? Har du läst eller sett den, eller kanske både och?
-
Detta var mycket lätt att svara på. Min favoritpjäs av alla är "En folkefiende" av Henrik Ibsen. Jag har både sett (på Intima teatern i Malmö en gång för mycket länge sedan) och läst den. En ständigt lika aktuell pjäs.
"Stockmann har nå valget mellom å gjenopprette tilliten til badeanstalten eller å sette arven over styr. Han velger å holde fast kurs, og i stedet for å flykte fra byen, bestemmer han seg for å bli og kjempe for sannheten, uansett pris. Han konkluderer med at «den sterkeste mann i verden, det er han som står mest alene».
-
Den här pjäsen kan jag läsa hur många gånger som helst (och bli lika upprörd över Stockmanns öde varje gång- samtidigt som jag hyser den största beundran för honom- (och för alla som har modet att gå mot strömmen och det som verkar vara den bekvämaste lösningen.)
-
3. D som i dumburk. Böcker blir inte sällan tv-serier. Vilken är din favoritserie med en litterär förlaga?
-
Just nu känns serien om John Adams som ett aktuellt och bra val. Serien baserar sig på historikern David McCulloughs bok om en av de första amerikanska presidenterna (Adams var nummer två i ordningen) och en av författarna till självständighetsförklaringen.
-
4. Det är redan december. Berätta om en bok som utspelar sig i december eller i alla fall på vintern.
-
Agneta Pleijel har skrivit "En vinter i Stockholm". Citat:"I november är Stokholm obeskrivligt, en dödsseglats in i vintern."

fyk och deckare



---------------------------------------------
Satellitfoto av "the blizzard of 2006"(den drabbade New England, bland annat). Nåja, vad vi hade här nere i södern i natt var så klart inte att jämföra med något sådant men fykte gjorde det... ("fyk" är skåningens snöyra).

-

Nu sitter jag här ganska insnöad (mer än vanligt alltså) och bidar min tid- månne plogbilen kommer snart? Om inte får jag sätta mig till ro med en bok av Pierre Magnan "La maison assassinée"- deckare som utspelar sig under förra sekelskiftet- i Provence.

onsdag 16 december 2009

Maus (The complete Maus) av Art Spiegelman



Jag hade mina funderingar när jag beställde den här boken- en seriebok. Kunde det vara något för mig? (Jag har inte läst serier sedan tidigt 60-tal och har inte "hängt med" i den nya tiden med hela böcker i serieform).

-

Det visade sig att alla mina farhågor kom på skam. Jag har läst en hel del böcker om förintelsen- men att läsa om Vladek och Anja (Art Spiegelmans föräldrar) var som att få ett knytnävsslag rakt i solar plexus. Serieformen gör läsupplevelsen mycket starkare. Nazisterna tecknas som katter, polackerna blir till grisar och fransmän (det förekommer bara en) som grodor. Judarna tecknas som möss. Det blir otäckt.

-

Art Spiegelman skildrar hur han intervjuar sin far om hans hemska upplevelser före och under kriget- (det blir också ett mycket intressant porträtt av relationen mellan Art och fadern- som genomsyrar hela boken.) En liten pojke spelar också en stor roll i skildringen- Richieu- Art's bror som dog innan Art föddes. En så sorglig död. Både Anja och Vladek Spiegelman överlevde förintelsen- men till vilket pris....

-

Det här är en bok som förtjänar alla möjliga utmärkelser. Hade den hört till 2000-talet skulle jag ha nominerat den på den lista över de 10 bästa böckerna som nu cirkulerar.... men Maus är av tidigare datum.

tisdag 15 december 2009

Tema-trio vänskap

Vilken fin tema-trio denna veckan. Hurra för Lyran!
Vänskap är det viktigaste som finns i livet. Goda vänner... vad vore livet utan dem? Intet.
-
I litteraturen finns det många exempel på goda vänskapsförhållanden och det har varit ett sant nöje att få botanisera i hyllorna under eftermiddagen (alltmedan snön faller i blöta sjok och hunden sover sött på sin fårfäll).
Så till mina val:
-
1. Truth and Beauty av Ann Patchett. En bok som handlar om en lång och djup vänskap mellan henne och Lucy Grealy. Ann och Lucy möttes under sin collegetid (år 1981) - deras vänskap varade ända fram till Lucys död. Jag citerar från omslaget "This is a tender, brutal book about loving a person we cannot save. It is about loyalty, and about being lifted up by the sheer effervescence of someone who knew how to live life to the fullest". Boken om Lucy och Ann är en av de djupaste och mest gripande vänskapsskildringar jag någonsin läst.
-
2. Air Mail- brev 1964-1990 Tomas Tranströmer och Robert Bly. Den här boken tycker jag också så mycket om- den fina vänskapen mellan de två bröderna i anden Tomas och Robert. Det talas i boken om att deras "poetiska DNA-koder är lika varandra till förväxling."
De översätter varandras dikter... de skriver långa och innehållsrika brev till varandra....
-
några rader ur dikten "Theodor Roosevelt av Robert Bly i översättning av Tomas Tranströmer
-
När jag var president krossade jag sniglar med bara tänderna.
Jag sov i underkläderna i Vita Huset.
Jag sög ut kubanerna med ett strå och Lenin drömde om mig varje natt.--------
-
3. Band of Brothers av Stephen Ambrose. Så nära varann kommer man nog aldrig som när man går ut i krig tillsammans... att dela samma "foxhole".... att offra sig för sin vän- om och när det behövs. Hur det är/var att vara soldat under de värsta av omständigheter- detta skriver den amerikanske historikern Stephen Ambrose om i sin bok Band of Brothers Särskilt hemsk tycker jag att skildringen av "The battle of the Bulge" är- att tvingas ligga i dessa hålor i bitande vinterkyla och under offensiv från en fiende som tidvis verkade helt övermäktig.

SF-bokhandeln i Malmö


Visst ser det mysigt ut? Jag har varit i den stora staden Malmö- det händer inte så ofta nuförtiden... och mest är det en massa "tvång" och "tråk" förbundet med mina visiter. Idag hade jag lite extra tid och då tittade jag in i SF-Bokhandeln. (Jag som egentligen inte läser särskilt mycket vare sig Science Fiction eller Fantasy. )
-
Men... jag gillar bokhandlar med "passion"- och det har SF-bokhandeln. Dessutom var det jättetrevligt att gå runt och glo och rota bland hyllorna.
-
Om jag köpte något? Javisst, jag kunde naturligtvis inte motstå frestelsen..... Det blev en bok av Terry Pratchett "Nation" och så en Bradbury (för han kändes "trygg och säker" för en novis på området som jag själv....)
-
Roligt tyckte jag att det var med "nördiga hyllan" (nästa gång jag tittar in ska jag välja något från den!)
-
(Upphovsrätten till bilden ovan tror jag tillhör SF-bokhandeln)

måndag 14 december 2009

En trio med Ryszard Kapuscinski





Den här trion finns i min bokhylla. Ryszard Kapuscinski är en helt otroligt fin berättare. Han var journalist men hans penna är inte journalistens- den är förvisso författarens.
-
"The Shadow of the Sun" handlar om Afrika- den gåtfulla kontinenten som Kapuscinski reste genom och bodde i under många år- speciellt på 50-talet. "The Shadow of the Sun" inleds med hans erfarenheter av Ghana - 1958. Boken slutar i Eritrea. Kapuscinski reser på många olika sätt- till fots, med tåg- med buss... aldrig blir det tråkigt. Han sätter fingret på många ömma punkter i sina skildringar av de stater han vistas i. Hela boken är en enda historielektion- en mycket poetisk och underhållande sådan.
-
Imperiet är en otäck bok. Mycket otäck. Det här ämnet känner Kapuscinski för- på ett speciellt sätt, tror jag-skildringen av det stora landet i öster- Sovjetunionen. Kapuscinski börjar sin berättelse med att skriva om sitt första möte med "imperiet"- år 1939... i september- mötet ägde rum i staden Pinsk. Svält, fattigdom, elände- och kyla- is och kyla- så minns barnet Ryszard sin tillvaro i den rysk-ockuperade staden.
-
Kapuscinski återvänder till Imperiet flera gånger under de kommande åren- år 1958 blir det en resa med transsibiriska järnvägen - om sträckan Omsk-Novosibirsk skriver han "Ingen väg, blott hemska berg och raviner".
-
Armenierna känner Kapuscinski särskilt för- deras förhållande till böcker är speciellt intressant. "Böckernas öden är armeniernas historia. När armenierna förföljdes och övermannades reagerade de på två olika sätt: somliga gick upp i bergen och gömde sig i grottorna, andra gav sig ut i världen, emigrerade till alla världsdelar. Båda kategorierna tog med sig armeniska böcker på vägen. Eftersom vandrarna lämnade Armenien till fots delades somliga handskrifter som var alltför tunga i två delar. Respektive hälft kan ha hamnat i olika länder på jordklotet."
-
Imperiet är en bok som skildrar både det gamla Sovjetunionen och det nya Ryssland (med delrepubliker) på ett oerhört inträngande sätt.
-
"Den tvåhundramiljonhövdade nationen var tvungen att vandra i slutna led och i angiven riktning. Varje avvikelse till vänster eller höger var lika med döden".
-
Imperiet är en stark bok, en mäktig bok. Den kommer jag inte att glömma i första taget.
-
"På resa med Herodotos" har jag inte läst färdigt ännu men här går resan både i tid och i rum. "Herodotos reste för att svara på barnets fråga "Varifrån kommer skeppen vid horisonten"? Kapuscinski reser med Herodotos som ständig följeslagare... Jag är redan helt fördjupad i resan och full av beundran för Kapuscinskis sätt att skriva.

Tack, kära Vixxtoria

Tack för den fina virtuella julklappen. Jag blev alldeles tårögd av dina ord. Jag hoppas verkligen att vi någon gång kan ta den där koppen (eller kopparna) te någonstans och prata böcker. Det skulle vara mycket trevligt.
-
Angela Rundquists "Blått blod och liljevita händer" hör till de böcker som jag visserligen har "småtittat i" men aldrig kommit till skott med att köpa (eller låna). Det är helt klart en bok i min smak. Jag är mycket intresserad av den här typen av litteratur- att skildra ett samhällsskikt och dess historia (på nära håll och med lite annorlunda infallsvinklar). Ja du Vixxtoria.... det är nog så att "Blått blod och liljevita händer" kommer att hamna i min växande köpkorg hos AdLibris... det känns som om det är "done deal".Dessutom tycker jag att 1800-talet är ett alldeles extra intressant århundrade. Tala om förändringar och omvälvningar.
-
Jag tackar dig också Vixxtoria för alla fina boktips jag fått av dig under året som gått- och all inspiration och givande diskussioner (biblioteksdebatten inte att förglömma!).

söndag 13 december 2009

Fado igen

Jag kan inte mycket om fado- men eftersom jag nyligen läst Pessoas dikter (med stark anknytning till havet) tyckte jag att det kunde passa med sådan musik idag.

En fado

Fernando Pessoa - Ode till havet



Inspirationen till att läsa "Ode till havet" kommer från

On Word Arts.

Pessoa är en av de många författare som blivit känd och älskad först efter sin död.

Mina ord skulle inte kunna göra rättvisa åt den här diktsamlingen- jag är förstummad....

-

Mysteriet i varje avfärd och varje ankomst,

den smärtsamma instabiliteten och det ofattbara

i detta omöjliga universum,----

----

Å, morgonens svalka vid ankomsten

och morgonens blekhet vid avresan,

när det knyter sig i magen på oss

och en vag känsla som påminner om rädsla-

den nedärvda rädslan för att bryta upp och ge sig iväg,-----

----

Ut på havet, ut på havet, ut på havet, ut på havet!

Å sjösätt mitt liv i havets vågor till vindarnas sus!

lördag 12 december 2009

Nostalgi från barndomen....



När jag var barn brukade min farmor mycket ofta passa mig. Farmor bodde på Hospitalsgatan i Malmö i en mycket liten lägenhet (Ett rum och kokvrå). Det fanns inga böcker där men väl veckotidningar. Det var tidningen Vi och Hemmets Veckotidning som var vanligast förekommande. I Hemmets Veckotidning fanns det alltid en följetång (eller två...)- Jag minns att Birgit Th Sparres namn ofta förekom som upphovsman(kvinna). Det var romantiska berättelser från "bygden". Jag kan tänka mig att böckerna som följetängerna baserade sig på såldes i många exemplar på den tiden.

-

Häromdagen fick jag syn på den här lilla boken (som jag i det närmaste har läst ut) "Flickan från Ingenstans"- den ger en väldigt fin bild av människan och kvinnan Birgit Th Sparre. En mycket berest dam var hon- och mycket priviligierad också. Många böcker skrev hon- de flesta handlade om hennes hembygd- trakterna runt Ulricehamn och sjön Åsunden. (Historiskt intressant plats...). "Flickan från Ingenstans" är en trevlig biografi- jag har inte helt läst ut den ännu, som sagt, men har inte många sidor kvar.

-

Birgit själv sa "... författarinna är jag inte. Jag skriver bara böcker. Det är skillnad det!"

Agneta Tjäder har skrivit om Birgit Th Sparre. Förlaget heter Hjalmarson och Högberg.

-

Det är nästan så att jag har lust att läsa en av de där överromantiska romanerna också....Kan man kalla det för gamla tiders "chick-lit" eller är det vanvördigt att säga så? Hur som helst- nostalgi i massor - det känns det som.

fredag 11 december 2009

Några bokrekommendationer från Amnesty Press



Rescensenten (Ulf B Andersson) talar om "en lysande bok som hjälper oss att förstå vad som händer i denna del av Europa". Jag känner mig mycket intresserad.En annan bok som det skrivs om i AmnestyPress är Venus Khoury-Gatas "Sju stenar till den otrogna hustrun". Elisabeth Grates förlag. Den har jag redan i min hylla (fast på originalspråket- och jag har investerat i en ny fransk-svensk ordbok också- det känns betryggande....)

Jakten mot nollpunkten



Jag ska inte orda så mycket om den här boken men jag har läst och tyckt om. Biografiåldern har jag uppnått med råge och just Carl Johan de Geers något annorlunda uppteckning av ett klart annorlunda liv underhöll mig mycket.

-

Boken är som det citeras från GP "rörlig" (om inte bitvis också rörig). "snabba kast fram och tillbaka- distraktioner och kommentarer och plöstliga infall" jo, jag skriver under på det. Själv hade jag svårt att lägga den ifrån mig.

-

Petter på bloggen Butter tar ordet har ett mycket intressant tema just nu "Triffider" - och skriver bland annat om boken Triffidernas uppror (The Day of the Triffids) av John Wyndham. Carl Johan de Geer har faktiskt en liten blänkare om Wyndhams bok i sin biografi. Jag citerar:

" Triffiderna var växter av rododendrontyp som med grym känslokyla hämnades på mänskligheten. Alla människor var blinda därför att de gått ut en natt och tittat på ett ljusstarkt astronomiskt skådespel som växterna hade ordnat. Blinda människor blir lätt offer för hämndlystna buskar. Kommer de veganska aktivisterna på samma sätt att avliva Skansens vargar? För de senare är det ju bara kött som är nyttigt."

-

Jag tänker läsa om Triffidernas uppror och det finns även andra böcker av Wyndham som jag tycker är (om)läsvärda. Jag minns "The Kraken Wakes "till exempel.

torsdag 10 december 2009

Lilla O:s alfabetsutmaning- C


Här kommer mina svar i Lilla O:s utmaning.


1. Hur skulle du definiera chick-lit? Vad är ditt förhållande till genren?

-

Min definition- "tåg- eller busslektyr"- när man vill slippa att anstränga hjärnan alltför mycket. Jag läste mycket av genren på 70-talet (då pendlade jag en hel del). Nu är jag för det mesta (känns det) lite för gammal. Men jag minns Jackie Collins och hennes "kioskvältare"- de läste jag på just pendeltåg. Jacquelinne Susann och "Dockornas dal" minns jag också.

-

2. Berätta om en bok som innehåller en viktig ceremoni.

-

Jag tänker på Singleton-böckerna- med internatskolemiljön från England och "fag!!" Singleton-böckerna skrevs av Louis de Geer.

-

3. Förra veckan delades den spanskspråkiga världens mest prestigefulla litteraturpris Cervantespriset ut.Cervantes skrev om antihjälten Don Quijote. Vem är litteraturens största anti-hjälte enligt dig?

-

Utan konkurrens Sven Duva i Fänrik Ståls sägner av Johan Ludvig Runeberg.

-

"Ty visst var tanken", mente man,

"hos Duva knapp till mått;

Ett dåligt huvud hade han,

men hjärtat, det var gott."

-

4. Dela med dig av ett citat som på något sätt anknyter till böcker och författare!

-

”Där man bränner böcker bränner man till slut också människor.”- Heinrich Heine

Det citatet tycker jag är mycket aktuellt, tyvärr.

onsdag 9 december 2009

Ur förklädd Gud



Tyvärr är akustiken inte så bra....

De mest älskade tio.... enligt mig....

Hans på "Du är vad du läser" samlar in våra 10 svenska litterära favoriter. Jag får väl bekänna direkt att jag förmodligen är en tråkmåns. Det blir "di gamle" som får ståta med äran här (om nu mitt val ska associeras med just ära förstås... hm....). Jag läser inte särskilt mycket modern svensk litteratur. Jag har blivit väldigt präglad av en äldre herre med synnerligen god boksmak som brukade kommentera väldigt många nya svenska "upphöjdheter" med " Usch ,vad mycket skit det skrivs nuförtiden". Måhända jag är orättvis. (Det är jag säkert).
-
1. (givetvis, givetvis) Utvandrar-eposet av Vilhelm Moberg. Det finns inga böcker jag har läst så många gånger. Jag ser framför mig Karl Oskars far som säger "jag ska väl gå ut och se på mina söners likfärd" - jag ser också framför mig den mödosamma resan med briggen Charlotta af Karlshamn- och brytandet av ny mark där vid Ki chi saga.... mödor och slit- ett nytt liv- och farväl för evigt till det gamla.
-
2. Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf- därför att jag känner så med Jan i Skrolycka och hans kärlek till dottern Klara Fina Gulleborg. Av alla Selmas böcker är det denna som berör mig allra mest.
-
3. Hans Nådes Tid av Eyvind Johnson. Den stora tegelstenen (och jag som annars inte tycker om att läsa tegelstenar) om Karl den store och hans tid. Den gillar jag....
-
4. Gäst hos verkligheten av Pär Lagerkvist. Om kärleken till en mor.... så oerhört vackert skriven.
-
5. Nässlorna blommar av Harry Martinson- den store poeten skriver poetiskt om en svår barndom - men där finns hopp.....
-
6. Jag ligger i mörkret hos dig av Bo Setterlind. Lyrik måste jag ta med. Bo Setterlind är en mästare på finstämda dikter. Det är så vackert att man får tårar i ögonen.
-
7. Jag, Ljung och Medardus av Hjalmar Bergman. En rolig och sorglig bok med Love Arnfelt som huvudperson- med handling (i vanlig ordning) förlagd till Wadköping.
-
8. Hemsöborna av August Strindberg "Vad är det fôr markvardige svin som har lôpper i pälsen- jo det är väl värmlandssvin." (Jag vill särskilt påpeka att jag har värmländska rötter och att jag älskar Värmland!) Hemsöborna är också sönderläst av mig- många visa ord i den (och mycket roligt också för den delen).
-
9. Nattens ögon av Erik Blomberg. Erik Blomberg hör till en av mina favoritpoeter- han har gjort många fina översättningar också. Ur Nattens ögon hämtar jag följande mycket kända dikt:
GRAVSKRIFT
Här vilaren svensk arbetare.
Stupad i fredstid.Vapenlös, värnlös.
Arkebuserad av okända kulor.
Brottet var hunger.
Glöm honom aldrig.
-
10. Kärlek i tjugonde seklet av Hjalmar Gullberg - i denna diktsamling finns "Förklädd Gud".

tisdag 8 december 2009

ett PS om tema-trio sjukdom....


Jag har varit så nyfiken på vad andra bloggare skrivit om i veckans tema-trio från Lyran. Det finns många fina böcker bland svaren. Men... jag saknar en titel (och jag kom inte på den själv förrän nu). Jag måste få lägga till Peter Nolls bok "Den utmätta tiden". Den läste jag för många år sedan (det var faktiskt min far som läste den först och blev så gripen att han "tvingade" den på mig).
-
Närmare döden än så här kommer man knappast i skriftlig form. Peter Nolls bok borde alla läsa- och jag borde läsa om den- snarast.

Lou Andreas-Salomé


På mitt läsbord just nu:
Looking back- memoirs - av Lou Andreas-Salomé. Här borde det finnas mycket spännande att ta till sig- Lou Andreas-Salomé formade vänskaper med Rilke, Freud och Nietzsche- bland andra.
-
"Human life- indeed all life is poetry. It's we who live it, unconsciously, day by day, like scenes in a play, yet in its invioloable wholeness it lives us, it composes us."

Tema-trio sjukdom

Lyrans tematrio den här veckan handlar om sjukdom.

I min familjehistoria spelar tuberkulosen en stor roll- sorgligt nog. Min mor blev föräldralös när hon var bara sex år- på grund av just den sjukdomen. Man kan nog säga att tuberkulosen har "svävat som ett moln" över mitt liv.

1. Som mitt första val : Onkel Toms stuga av Harriet Beecher Stowe. Vem minns inte lilla Eva som långsamt tynar bort i lungsot.
" - Jag kan inte se att något fattas flickan, sa Marie. Hon springer ju omkring och leker som vanligt.
-Men hon hostar!
- Hostar! Tala inte med mig om hosta! Jag har hostat i hela mitt liv. När jag var Evas ålder trodde et att jag hade lungsot. Dadda satt uppe och vakade natt efter natt. Äsch, Evas hosta är väl ingenting.
-Men hon är klen och börjar bli andfådd.
-Ja, det har jag varit i åratal. Det är bara nervositet."
-
2. Harriet Löwenhjelm var en ung och mycket begåvad poet- hon blev bara lite över 30 år gammal- dödsorsak: TBC. I min poesihylla har jag en liten klenod- Harriet Löwenhjelms bönbok.
"Föreliggande lilla volym representerar ett urval- denna gång ur hela hennes produktion, från tidigaste ungdomsalster ända fram till de allra sista dikterna, sammanbundet endast av ordet "Bön"".
Jag tar följande strofer från "Bön om våren"
-
Men hjärtats fred kan en aldrig få
om en inte vill redligen sträva.
O gode Gud! Låt hasteligen gå
den tiden jag haver att leva.
-
3. Spanska sjukan var också ett gissel- om än inte permanent. "The Deadliest Plague in History". I boken "The Great Influenza" av John M Barry kan man läsa allt vad som är värt att veta om spanska sjukan. Båda mina föräldrar mindes spanska sjukan. Min far kom ihåg kistor som bars ut ur hyreshus på söder i Malmö (från en kista droppade det blod...) Min mor kom ihåg dödsannonserna i ELA (Elfborgs läns Allehanda) - sida upp och sida ner. Det var minnen som etsade sig fast.

måndag 7 december 2009

Never was I as scared as at Shiloh.....


Orden är tagna från en ärrad veteran från det Amerikanska Inbördeskriget. Jag har just läst ut en samling berättelser "Civil War Stories" av Ambrose Bierce.
-
Bierce är en satirens mästare och hans beskrivningar från inbördeskriget (han deltog själv) är otäcka och "på kornet". "Vitriolic wit" är rätta ordet.
-
"Civil War Stories" innehåller 15 berättelser- alla från denna hemska tid i USAs historia. Den första ögonvittnesskildringen heter " What I saw at Shiloh". Slaget vid Shiloh började söndagen den sjätte april år 1862. Den konfedererade armén överraskade den federala (med Grant i spetsen)- Grants män fick fly hals över huvud och det gick illa för nordstatsarmén i början. Så småningom kom förstärkningar (Buell) och sydstaternas moral sjönk när general Albert Sidney Johnston stupade.
-
I slaget vid Shiloh stupade, sårades och "försvann" nära 25 000 man. Ingenting vanns för någon sida. Det enda man förstod var att det här kriget inte skulle ta slut inom en snar framtid.
-
Så vill jag citera Ambrose Bierce- för hans prosa är värd att återge- läs och begrunda:
-
" O days when all the world was beautiful and strange; when unfamiliar constellations burned in the Southern midnights, and the mocking-bird poured out his heart in the moon-gilded magnolia; when there was something new under a new sun; ----- Ah Youth, there is no such wizard as thou! Give me but one touch of thine artist hand upon the dull canvas of the Present; gild for but one moment the drear and somber scenes of to-day, and I will willingly surrender an other life than the one that I should have thrown away at Shiloh."

söndag 6 december 2009

Även jag har nu hittat fram till Ko Un



Det har tagit sin tid. Jag kan bara säga "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge". Jag sitter nu med hans zendikter "Fråga månskenet om vägen" (utgivna på Heidruns förlag).

-

Allen Ginsberg kommenterade en gång: "Ko Un är en storslagen poet, en kombination av buddistisk konnässör, brinnande politisk frihetskämpe och naturalistisk historiker."

-

Att ge sig iväg hemifrån


Om detta att ge sig iväg hemifrån är vad som kännetecknar

en munk

då är detta att komma tillbaka vad som

verkligen

verkligen

kännetecknar en Buddha.


Men inte kan man väl komma tillbaka

om man inte först har givit sig av.

-

Den här lilla diktsamlingen är fylld av finstämda men även humoristiska dikter... vad sägs om den här


En mygga


Jag har blivit myggbiten.

Tusen tack, lilla mygga!

Varför? Jo, nu känner jag att jag lever.

Jag kliar mig.

-

Hermia har också lagt upp en väldigt fin dikt av Ko Un - se här.






lördag 5 december 2009

Ett år av bloggande

Idag för ett år sedan satt jag och försökte klura ut hur jag skulle få ihop "allt" med en blogg. Mina tekniska kunskaper är inte mycket att hurra för men tack och lov är "Blogger" mycket enkelt att använda.
-
Så har ett år gått- och roligt har jag haft med mitt bloggande. Det blir det när jag får skriva om mitt stora intresse- nämligen litteratur.
-
Under året har jag fått mycket inspiration från andra bok-bloggare- och jag har fyllt på bra i mina hyllor. (Så till den milda grad att jag nu har tre fortfarande omonterade Billy-hyllor i mitt arbetsrum... jag ska ta ett tag snart med dem.... för det ligger stora bokhögar på mitt skrivbord- det är helt täckt.)
-
Tack för alla trevliga kommentarer och tack för all inspiration under det år som gått- nu börjar ett nytt år- det ser jag fram emot!

Mannen från Granhammar



Bronsåldersmordet är en bok som handlar mera om bronsåldern än Granhammarsmannen. Det är absolut inget fel i det- snarare tvärtom. I vart fall för mig som vet nästan "nada och zilch" om den här tiden i historien. Jag känner att jag vill ha tillgång till den här boken i mitt hem mera permanent. (Mitt exemplar är en lånebok).
-
Det är oerhört spännande att läsa vad man kan få fram med modern teknik. Vi får bland annat veta att Granhammarsmannen inte alls kom från Granhammar....
Ben är en källa till mycken information- födointag under bestämda perioder i livet, bosättningsorter och också sjukdomar. Tandvärk var ett gissel och det fick minsann den här mannen sin beskärda del av- det konstaterades att han hade kronisk infektion i käkbenet. Det låter inte behagligt. Jag tänker inte avslöja lösningen på mordgåtan men det är spännande läsning !

Jag tror dock att den här boken har sitt största värde som historiebok- och det är som sådan jag vill läsa den mera noggrant. Nära 600 sidor kräver tid och eftertanke- det är trots allt facktext det handlar om även om språket flyter bra- och det finns många tydliga och bra illustrationer också. (Man får till och med se ett rekonstruerat porträtt av Granhammarsmannen).
-
Bronsåldern tänker jag således läsa mera om och då väljer jag gärna "Bronsåldersmordet" av Jonathan Lindström.

fredag 4 december 2009

Here comes the Judge- en fredag kväll med Shorty Long

Nobelpris- nobelalfabet bokstaven F


Anatole France blir mitt val i Lyrans utmaning. Jag kommer att tänka på "Le crime de Sylvestre Bonnard", en bok som vi fick läsa valda delar av när jag gick i gymnasiet- jag minns inte mycket av handlingen (tyvärr).
-
Motiveringen till Anatole Frances pris (år 1921) var: ... såsom ett erkännande av hans lysande författarverksamhet, präglad av ädel stilkonst, av vidhjärtad humanitet, av behag och franskt lynne.
-
France var hela 77 år gammal när han fick nobelpriset- Karlfeldt som då var Svenska Akademiens ständige sekreterare kallade honom "den siste store klassikern".
-
I min egen bokhylla finns "Drottning Gåsfot" och från skoltiden minns jag även "Crainquebille"- (den var tyvärr inte populär hos oss elever just då... vi var för unga för att uppskatta Anatole Frances författarskap). Jag citerar handlingen "Crainquebille är en kvick sanningssägare, Putois cynikern som punkterar allehanda mänskliga fördomar och vanföreställningar. Mot dem står hunden Ricquet som med sina funderingar om människorna ger ett humoristiskt hundperspektiv på de tvåbenta djuren". Jag är ganska säker på att jag skulle uppskatta "Crainquebille"mycket mera idag.
-
En nutida författare på "F" som förtjänar nobelpriset? Jag är som det så vackert heter på engelska "a history buff"- jag tycker att David Fromkin skriver både kunnigt och någorlunda lättläst- när det gäller faktaböcker är det nog så viktigt att göra ämnet tillgängligt (för den skull behöver man ju inte spotta ur sig en hel massa böcker à la Expressen/Aftonbladet... jag säger inte mer- så har jag ingenting sagt...). I min bokhylla har jag "A Peace to End All Peace"- jag har inte läst ut den (bara valda delar). Ämnet är mycket aktuellt, brännande minst sagt.

Seamus Heaney



När jag läser om mosslik (och det gör jag just nu) tänker jag också på den irländske poeten och nobelpristagaren Seamus Heaney.

-

Hans dikt "The Tollund Man" är mäktig... och lång läs den här. (från diktsamlingen "Wintering Out").

-

Heaney fick nobelpriset år 1995 och jag minns ännu hur upprymd jag kände mig- äntligen en irländare (igen) på podiet (och dessutom en lyriker- lyckan var fullständig).



Från Wikipedias sida hämtar jag följade rader- viktiga och utmärkande för Heaney:

"As he was born and educated in Northern Ireland Heaney has felt the need to emphasise that he is Irish and not British. For example, he objected to his inclusion in the 1982 Penguin Book of Contemporary British Poetry by writing: "Be advised, my passport's green / No glass of ours was ever raised / To toast the Queen.""

-

(Fotot hämtat från Wikipedia)

onsdag 2 december 2009

Julklappsböcker....




Ja här sitter jag omgiven av bokhandelskataloger och funderar med pannan i djupa veck. Böcker om Hitler verkar vara populära i år- men här kommer han inte innaför dörren- inte ens i bokform. Däremot lockas jag av Ulrika Knutssons "Lärda fruntimmer"- månne det kan va' nåt?
-
Vixxtoria visade mig vägen till en trevlig länk häromdagen-jag satt och underhöll mig själv med den ganska länge och hittade då "Samskara"- en bok som jag aldrig hade hört talas om förut. Nu ligger den i min beställningskorg hos AdLibris- och i morgon känner jag mig säkert mogen att trycka på "send" -knappen. Tack Vixxtoria för ditt länktips (och AdLibris borde ge dig en liten bonus).

Cliffs of Doneen - the Planxty

Susan- i mitt hjärta


När jag var ung var jag nomad.... jag fladdrade runt i Europa- Heidelberg, Luxembourg.... och Dublin. Mest av allt Dublin. En kall och frusen decembernatt år 1971 träffade jag Susan från Leopardstown- en av Dublins många förorter. Så började en nära 40-årig vänskap. Susan var ung, jag var ung- vi var vilda, vi var glada - vi var också ledsna ibland. Vi delade tankar, bekymmer och glädjeämnen genom åren.

-

Tänk, när vi jagade nattflanörer med ett dimhorn längs Brewery Road (som vi tryckte av bakom ryggen på dem)- ja visst var det jättebarnsligt men jag kan småflina åt det än idag. Vi spelade oändligt många Beatles-skivor på en gammal resegrammofon där stiftet måste tyngas ner av ett penny-mynt för att det över huvud taget skulle bli något ljud alls- vi lyssnade på Planxty och gamla jazzskivor- vi satt och "räknade in" Susan's överförfriskade bröder som kom inramlandes i huset när pubarna hade stängt. Vi drack irländsk "black velvet" ( man blandar guinness och Stag cider)- än idag har jag svårt för cider... men guinness är gott.... om än inte i så stora mängder som förr.

-

Vi höll kontakten genom åren- med vissa avbrott. Vi skrev långa, långa brev (minst tio sidor....)- vi skickade böcker till varandra... (Susan kom från en mycket litterärt bevandrad - och teaterintresserad familj. (Susans "great-uncle" hette Barry Fitzgerald och han for till Hollywood.) Vi försökte att vara "lighthouses" i en stor och otrygg värld.

-

I somras blev Susan svårt sjuk. Hon kämpade tappert men hennes kropp var så skör- igår natt lämnade Susan den här världen. Om det finns ett Nangijala så är det där hon finns-för kärlek var Susans ledstjärna genom livet- kärlek och tolerans.

-
Bilden ovan är från just Brewery Road i Dublin. Bussen är på väg till An Lar (centrum).

Ett biblioteksfynd


En över 500 sidor lång bok om "arkeologi och ond bråd död". Den här kommer att bli en riktig rysare under julhelgen- jag ser verkligen fram emot läsningen av "Bronsåldersmordet" av Jonathan Lindström.
-
För några år sedan läste jag något liknande som fascinerade mig precis lika mycket " The Life and Death of Druid Prince" the story of an archeological sensation skriven av Anne Ross och Don Robins. Från baksidan hämtar jag följande rader " In 1984, a naked man's body severed at the waist, was accidentally discovered in a peat bog on Lindow Moss, on the southern outskirts of Manchester.
When analysed, the body was found to be some 2000 years old. The manner of his death raised many baffling questions:
Who wa he?
Was he executed, murdered or sacrificed?
What was the significance of his triple death?
What was the significance of his last meal?
-
Tala om att verkligheten är minst lika spännande som dikten och med moderna undersökningsmetoder kan man få reda på så mycket som tidigare varit helt fördolt. Åh, så spännande!

tisdag 1 december 2009

Fjärilen och döden av Bo Setterlind




Stilla dag. Stilla som fjärils behag.

Suset i skogen. Spinnande solens ljus.

Sammet är jorden. Stilla som fjärilen jag.

Svävar. Sjunker. Somnar under ett blad.

Här är jag hemma. Här är jag mull.

Sommarn har gått från mig. Må jag bli mull.

Här skall jag alltså vissna en gång och bli blad.

Stilla dag. Stilla som fjärils.

Stilla som. Stilla. Må du bli sång som jag!

Allting förvandlas. Allting blir vad det var.

Bara den ofödda fjärilen, utan vingar, blir kvar.

-

For Susan. Free as a bird.