I går nuddade jag lite vid Flora Tristan- hon som enligt Bengt Anderberg " nästan blott blivit hågkommen som mormor till Paul Gauguin".
-
Flora Tristans bok "Peregrinations of a Pariah" läste jag för ganska många år sedan- den är absolut värd att ägna några timmar åt (om inte mera!). Flora Tristan var en stark och stridbar kvinna. En verklig förkämpe för både kvinnliga och mänskliga rättigheter.
-
Boken ovan kom ut år 1838 och sålde hyfsat. I Anderbergs berättelse "En glömd revolutionär" skriver han att Flora samma år blev överfallen av sin make- "han sårade henne allvarligt med ett revolverskott". Detta gav givetvis stora rubriker i hela Paris (där allt hände) - maken blev så småningom dömd till 20 års fängelse- och Flora Tristan återfick hälsan.
-
Hon hann skriva ännu en mycket omdebatterad bok "The London Journal"- Jag citerar Bengt Anderberg: " En fruktansvärd bok, fruktansvärd och aktuell"---- "Borta är medelklassen, strebrarna och lakejerna, vanligt folk, ridet av oro för jobbet och framtiden och barnens öden-"
" Allt är borta och allt har kommit tillbaka. Nya slumkvarter har växt upp , rikedomen är vräkigare än någonsin och nöden dränker sig nu inte bara i öl och gin utan i rashat och droger. Skriet av vanmäktigt raseri, det som Carlyle kallade "the cry of the dumb tortured animal", det drunknar nu i musiken från "upproriska" popband och vrålet från fotbollshuliganer."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar