Pierre Magnan och "La Maison Assassinée (Stenängeln)

Pierre Magnan är en mycket intressant författare. Tyvärr finns inte mycket av honom översatt till svenska- men i våras gavs hans barndomsskildring ,Kyndelälskaren ,ut av Elisabeth Grates förlag. (Det är en av de allra bästa böcker jag läst under det gångna året!).

-

Magnan har tidigare skrivit mest deckare/mordgåtor. Jag har precis läst ut "La Maison Assassinée" (med visst besvär eftersom franskan här inte är den lättaste). Boken finns dock i svensk översättning (fast i gammal utgåva- från år 1986)- Stenängeln- heter titeln då. Berättelsen har filmats också (och jag vågar nog inte se filmen för handlingen är verkligen otäck....). Detta är ingen deckare- det är däremot en mycket invecklad mordgåta.

-

Ond, bråd död.... en hel familj blir brutalt mördad sånär som på ett treveckors spädbarn- Séraphin. Handlingen utspelar sig mest i början av förra seklet och som alltid när det gäller Magnan- i Provence.

-

Séraphin Monge är på jakt efter sina föräldrars (och syskons) mördare- och det är en mycket skrämmande och psykologisk studie i en utsatt, plågad människas sökande efter hämnd och rättvisa. Séraphin kommer tillbaks till sitt föräldrahem efter kriget (första världskriget)- i jakten på mördaren (mördarna). Huset river han ner sten för sten.... och så blottläggs också hemligheter... den ena efter den andra. Mord planeras- och utföres men inte på det sätt som Séraphin hade tänkt sig....

-

Det som fascinerar mig mest är karaktärsbeskrivningarna.... och Magnans rika språk- det riktigt vindlar ibland.... Jag skulle verkligen önska att flera av Magnans böcker blev översatta till svenska.

Kyndelälskaren av Pierre Magnan

Nu har jag läst ut Pierre Magnans barndomsskildring från 1920-talets Provence. (Boken är utgiven på Elisabeth Grates förlag).

Jag är helt förstummad- detta är verkligen en barndomsberättelse utöver det vanliga. Författaren skriver så detaljerat, så levande.... det känns som om jag också vandrar på gatorna i Manosque och insuper hela miljön med alla dofter och synintryck- åh...... tänk att kunna skriva på det här sättet....

-

Magnan skriver med kärlek ,humor och också med klara ögon. En portion vemod har han lagt till - och det gör det hela än mera fängslande.

Livet är hårt i Manosque men det är också ett liv som är mycket rikt- "di gamle" (om skånskan ursäktas) beskrivs med stor förståelse och allra mest rörande tycker jag att Magnans porträtt av den högt älskade mormodern är. (Boken dediceras till henne).

-

"--- Men det var den allomfattande doften av pèbre d'aï som betydde allt för mig. Pèbre d'ai eller pèbre d'ase, för vi använde båda orden utan åtskillnad:åsnepeppar, franskans sarriette, kyndel, det är den allestädes närvarande doft som svävar över mitt minne"

-

"Jag var ensam. Jag kände på persikans skinn som var förbluffande strävt men ljuvligt; det spred samma milda doft som min kusin Yvonne när hon kramade mig. Jag sköt så länge jag kunde upp stunden när jag måste förstöra detta runda underverk, vars saft på ett otrevligt sätt skulle rinna från mina mungipor"

-

Från Lamartines dikt "Le Lac" citerar lille Pierre:

" Så hejda dig, du tid, ett slag!

Ljuva dag, fly ej bort!

Ungdomstid har sitt behag,

dess tid är alltför kort.

-

På något sätt sammanfattar dessa rader boken.... jag kan bara uppmana till läsning för detta är berättarkonst när den är som bäst.