I mina hyllor finns en del böcker av glömda författare- dessa böcker har i de flesta fall tillhört mina föräldrar. När jag rotade runt i olika "gömslen" hittade jag bland annat Ludvig Nordströms: Bottenhavsfiskare (1914), Gustaf af Geijerstams Boken om Lille-Bror (1900) och Gustaf Hellströms Snörmakare Lekholm får en ide´(1927).
-
Av dessa tre glömda böcker är jag mest intresserad av "Snörmakaren"- men jag skulle gärna vilja läsa de andra två också. På något sätt känns det tråkigt att vissa författare - som säkert förtjänar att bli lästa- så hamnat på undantag.
-
En annan författare som man inte hör mycket om idag är Brendan Behan- irländsk dramatiker men kanske mest känd för sin "Borstalpojken" som handlar om hans tid på ett engelsk ungdomsfängelse (s k "Borstal Institution")- listan över glömda författare kan göras lång.... kanske kan det bli en tema-trio på ämnet så småningom?........
7 kommentarer:
Så vackra de är. Sobra omslag. Snörmakare Lekholm får en idé är en väldigt bra titel också. Jag skulle kunna läsa den bara på titeln.
Det du skriver om är en anledning till varför det är bra att böcker går i arv. Att de finns kvar. Att nya läsare i andra tider kan hitta dem.
Det är något visst med dessa klassiska omslag...och jag blir lite rörd när jag läser dina ord- att nya läsare i andra tider kan hitta dessa böcker... som har en historia (och trots att den kanske försvinner i historien så finns den ändå där. Därför tycker jag så mycket om gamla böcker.....)
Mm, så är det. Det känns viktigare att spara gamla böcker än de nyare.
Är det inte därför sommarstugor ska gå i arv från generation till generation? Alltså, för att man ska läsa alla gamla böcker som har stått där och blivit fuktskadade under årtionden av svenska somrar :-)
Snörmakaren fick jag av min mamma i en nyutgåva i pocket för kanske 10 år sen. Den är riktigt bra, en bok som i stilen liknar Hjalmar Bergman. Riktigt roande.
En tematrio på bortglömda böcker vore bra (Lyran - hallå!). Jag vet vad jag ska ta upp då, hi hi.
Vixxtoria- sommarstugor är rena guldgruvorna vad gäller "glömd" litteratur. Visst är det så! Vad roligt att du har läst "Snörmakaren" och att du tyckte om den- det inspirerar mig än mer till att ta itu med den. Hjalmar Bergmans stil tycker jag också om. Ett av mina bästa skolminnen är när vår "fröken" läste högt ur hans "Jag, Ljung och Medardus" (vi var totalbegeistrade- allihop och vi var ändå bara 11 år....)
Jag, Ljung och Merdadus???? Har aldrig hört talas om, och jag är ändå ett stort Hj. Bergman-fan. Måste genast undersökas. Tack för den! :-)
Mitt eget första Bergman minne är nog tv-serien Farmor och vår herre från 1983 (då jag var 10 år). Sedan läste jag Flicka i frack hur många gånger som helst under min tonår. Det är min favorit.
Jag minns också med förtjusning "Markurells i Wadköping" med Edwin Adolphson i huvudrollen. Trots att jag tycker att Edwin A var en ganska "rälig" gubbe- spela teater- det kunde han!
Skicka en kommentar