The allure of Chanel av Paul Morand

Jag känner en stark dragning till de något mindre bokförlagen. "Pushkin Press" hör till dem- och jag har precis läst ut Paul Morands "The Allure of Chanel" som förlaget gav ut 2008 (boken är ursprungligen från 1976 och skrevs först på franska).

-

Paul Morand var diplomat och författare. God vän till både Proust och Malraux- det sägs om honom att han var den franska litteraturens verklige "globe-trotter". Han dog samma år som hans bok om Chanel publicerades.

-

Coco Chanel behöver ingen närmare introduktion- modedrottning och original. Morands bok bygger på samtal som han förde med Chanel- främst mot slutet av andra världskriget. Anteckningarna glömdes bort- men efter Chanels död år 1971 letades de fram igen och så fick den läsande världen möjlighet att ta del av denna mycket speciella kvinnas minnen och tankar.

-

Jag kan inte påstå att jag är väldigt intresserad av mode men jag fascineras av kreativa människor. Boken tycker jag ger goda inblickar i Chanels liv- speciellt tycker jag om hennes bitska kommentarer och citat- hon har en mycket speciell livsfilosofi. Hon talar om vänner och älskare- om arbete och pengar.

-

Hennes relation till böcker beskriver hon såhär:

-

" Most of all, I bought books to read them. Books have been my best friends. Just as the radio is a box full of lies, so each book is a treasure, The very worst book has something to say to you something truthful. The silliest books are masterpieces of human experience".

-

Om sitt arbete " I have made dresses. I could easily have done something else. It was an accident. I didn't like dresses, but I liked work. I have sacrificed everything to it, even love. Work has consumed my life."

-

Det här tycker jag är vettigt: " Bemoaning one's fate is to cradle complacently the child that continues to live within every one of us, and who is of no interest to anyone."

-

"The centuries pass, the civilisations crumble, Allah remains great and Picasso is his prophet. he is also a demon. He will come back to disturb generations of young painters at the séance tables".

-

Mitt favoritstycke:

-

" The hardness of the mirror reflects my own hardness back to me; it's a struggle between it and me: it expresses what is peculiar to myself, a person who is efficient, optimistic, passionate, realistic, combative, mocking and incredulous, and who feels her Frenchness. Finally, there are my goldbrown eyes which guard the entrance to my heart: there one can see that I am a woman. A poor woman."

-

Avslutningsvis vill jag tillägga att boken också har ett väldigt behagligt format- litet och behändigt- bekvämt att läsa och lägga ifrån sig- med sina cirka 200 sidor känns det hela tämligen perfekt- åtminstone för mig.