Bokförlaget Tranan har gett ut tre berättelser av Basheer och samlat dem i en volym (och är inte omslaget vackert?)
-
I förordet får vi veta mera om författaren- och vilken fin beskrivning: "Basheer var sina läsares vän, gatans och jordens uttolkare, en folkets men också författarnas berättare".
-
Vemodig humor.... så kännetecknar man hans berättarstil.
-
Den första berättelsen (som gett namn åt boken) "Under Mangoträdet" är dock mera karaktäriserad av vemod och sorg än av humor (även om humorn finns där). Det är historien om Suhra och Majid- från barndom till för tidig död- en historia om vänskap, kärlek och livets grymhet och orättvisa. Det finns också något djupt filosofiskt i berättelsen- här ett exempel: )
-
Majid är inte så duktig på att räkna enligt skolans sätt att se det men...
-
"En gång frågade läraren Majid : "Vad blir ett plus ett?" Nu är det så att varenda människa i hela världen vet att ett och ett blir två. Men Majid hade en häpnadsväckande lösning på problemet som fick läraren att brista i skratt:--- "Majid tänkte noga efter innan han svarade. Två floder som flyter samman rinner som en enda större flod. Ett plus ett blir följaktligen ett större "ett". "Ett större ett!" förkunnade han stolt när han räknat ut det.
-
Berättelse nummer två "Morfar hade en elefant" (och titeln syftar till drömmar om det som en gång varit- )- Huvudpersonerna är Kunjupatumma och Nishar- kärlek- vänskap- men i mera hoppfull tappning.
-
Min favorit av de tre "novellerna" är "Pattummas get"- åh vilken berättare Basheer är! Här blir berättelsen biografisk och man får en god insyn i hur det är att leva i storfamilj- med alla bekymmer och all oreda som så lätt kan uppstå. Mitt i allt detta kaos finns en get! (och det blir en till så småningom)- en get som bland annat äter böcker. Författaren försöker att vrida och vända på både sig själv och sina göranden och låtanden så att han ska kunna få lugn och ro- men... det lyckas dåligt. Den här berättelsen är så fylld av humor och berättarglädje...
-
"Den man som skrev den sanna historien om Pattummas get var en oerfaren ungkarl. (Det finns inga erfarna ungkarlar!) Den som skriver denna inledning är en erfaren äkta man. (Hurra för alla hustrur!) Inget annat nytt finns att meddela. Vad jag borde ha sagt är att jag lever ett fridfullt och lyckligt liv. Men det innehåller varken frid eller lycka.
Jag håller på att bygga mig ett hus!"
-
Jag kan å det varmaste rekommendera denna bok. Jag vill speciellt ge en eloge till de förnämliga för- och efterorden som gör att man kommer så mycket närmare denna gudabenådade berättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar