Det gick inte fort att läsa "Som landet ligger"- men den var värd den tid det tog. Richard Ford är synnerligen ordrik- och detaljerad i sina beskrivningar. Han är också mycket rolig- trots att ämnet egentligen inte alls är roligt.
Frank Bascombe har blivit 55 år gammal- och han är på väg in i vad han kallar för "den permanenta perioden" (och det uttrycket kommer han tillbaka till väldigt ofta). Hans fru nummer 2- Sally Caldwell- har ganska nyligen lämnat honom och gått tillbaka till sin man som alla trott varit död. (Maken försvann efter Vietnamkriget men har nu helt oväntat dykt upp igen). Som om inte detta var nog har Frank drabbats av prostatacancer och han har precis genomgått en operation för detta.
Frank arbetar som mäklare i New Jersey med egen byrå och han arbetar tillsammans med en tibetan(!) (Mike Mahoney). I Franks värld finns också hans två barn från det första äktenskapet (Paul och Clarissa). Clarissa är hans klippa- hans stora stöd.
Romanen spinner över tre dagar runt "Turkey Day" dvs Thanksgiving år 2000. Samtidigt pågår rösträkningen i Florida- valet står och väger fortfarande.
Här en beskrivning ur boken- det handlar om Franks prostatacancer och lämplig behandling.
"Hon (Clarissa- min anm.) hade kommit fram till att jag var alldeles för ung för "vaksam väntan" varvid patienten sluter en kafkaaktig uppgörelse med ödet om att sjukdomen kanske ska fortskrida långsamt (eller inte alls), att det normala livet som genom ett under ska återupptas och många år triumferande marschera förbi innan annat vad det nu bli r fäller en som en krypskytt (bli påkörd av en turistbuss, få kallbrand i en tå) innan det första hinner ta kål på en. Det funkar jättebra för sjuttiofemåringar i Boynton Beach men är inte så bra för oss femtiofemåringar vars själva vigör är den inre fienden och som sjukdomen tenderar att festa på som hyenor."
Ett citat till:
" Helt plötsligt försöker folk avråda en från att göra saker man vill göra och alltid har gjort: Klättra inte upp på den där stegen. Kör inte när det är mörkt. Skjut inte upp att ta den där livförsäkringen. Jag upprepar :den Permanenta Perioden är helt emot det här sättet att gradvis bli föråldrad. Men dess styrkor tycks återigen ha dragit sig tillbaka."
Jag tyckte mycket om den här boken- jag har inget emot allt prat och alla beskrivningar- det blir mycket underhållande- speciellt när en del företeelser och personer i det amerikanska samhället häcklas. Frank Bascombe är en ganska sympatisk typ, och jag gillar hans sätt att filosofera över tillvaron. (Jag har skrattat högt och ofta åt många formuleringar).
juligt à la Jeanette Winterson ❤️
3 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar