Francoise Hardy, (och jag får inte till en cedilj)- en av mina favorit-sångerskor, har skrivit sin självbiografi- "Le désespoir des singes ...et autres bagatelles". Den är omfångsrik och jag ska verkligen inte komma här och påstå att jag läst alla ord och inte ens alla sidor. Min franska är lite för ringrostig för alltför intensiva läsäventyr på nämnda språk.
Jag önskar själv att boken blev översatt - men det kanske man kan titta i månen efter? Hur som helst- jag tyckte om det jag läste- Francoises barndom med en ensamstående mamma- relationen till systern (den var inte bra) och så äktenskapet med Jacques Dutronc (en annan sångare som jag gillade-"le monde entier est en cactus.." och så Francoise som mor till sonen Thomas (som också blev musiker efter att ha försökt kämpa emot ett tag).
Francoise är för mig en vis kvinna- och jag tycker att hon har hanterat sitt "kändisskap" på ett mycket vettigt sätt. En stark kvinna är hon. Värd beundran. Min har hon i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar