.JPG)
Nu vill jag att det ska se ut så här i min trädgård.... (det dröjer än ett tag, som det verkar). Jag har sorterat böcker- (ett evighetsprojekt)- och jag fick syn på den bok som var många danska skolbarns fasa under förra delen av 1900-talet- Frederik Paludan-Müllers "Adam Homo". Över 600 sidor versroman.... Inte undra på att barnen blev uttråkade. Jag har gamla brev från både morbror och moster som klagar "Adam Homo er at sove på" " er kedelig" etc etc. Jag har bara läst ett par sidor i detta omfångsrika verk (600 sidor versroman känns ganska övermäktigt för mig också).-
Själv tråkades jag ut av både Nils Holgerssons underbara äventyr och Jerusalem. Nils Holgersson läste jag men inte med någon större glädje- Jerusalem vägrade jag att ens öppna pärmarna på- jag vet att jag har gått miste om god litteratur men de där trista lektionerna från skolan sitter där- i ryggmärgen. Det var nära att Harry Martinssons "Nässlorna blomma" fick stå oläst också men där övervann jag mig själv och blev sedan arg att jag inte försökt att läsa den förut- den var ju bra! Det var en debatt här på bloggarna för ett år sedan (ungefär) om just böcker och läsglädje och vad skolan/lärare hade gjort och inte gjort. Jag tänker ofta på hur viktigt det är för lärare i språk att förmedla läsglädje. Jag hade tur som i folkskolan (som det hette på den tiden) hade en väldigt inspirerande "fröken". Hennes trevliga lektioner har jag levt på hela livet (och skrivit och tackat henne också)- men gymnasiets svensk-lektioner var en plåga. Jag blev däremot väldigt duktig på luffarschack (men den kunskapen hade jag gärna varit utan).
-
I Adam Homo finns det några väldigt vackra verser :
" Höjt i Veiret sig Luerne svinge,
Mens i Baalet vi selv tynges ned
Af den Vaegt og Vaerdi, vi medbringe,
Indtil Sjaelen som fattig og ringe
Stiger ud af den Smaerte, den led.
-
Fra sin tyngende Byrde lösreven,
Af sin Laengsel paa Vinger fört frem,
Mere let da end Flammerne bleven,
Gaar den op til sit himmelske Hjem.
4 kommentarer:
Tänk att du skrivit och tackat din lärare! Det är nog inte många som har gjort. Jag tänker att hon måste ha blivit mycket glad.
Jag tycker ju själv ytterst illa om att läsa även goda böcker av tvång. Jag är väldigt glad över att ingen någonsin tvingade mig att läsa Nils Holgersson (även om det inte är min Lagerlöf-favorit...)
För övrigt längtar jag också så ofantligt efter värme och sommar. Och jag är ingen soldyrkare!
Vixxtoria: Jag väntade alldeles för länge med mitt tack- tack och lov var det inte för sent. Jag kände bara att denna lärare gjort så mycket för mig och hjälpt mig med sina inspirerande lektioner- (jag är säker på att många andra elever tyckte om hennes sätt att undervisa också). Nej, Nils Holgersson är inte någon favorit hos mig- jag är egentligen inte någon stor anhängare av Selma Lagerlöf över huvud taget men jag älskar Kejsaren av Portugallien...och hennes bardomsmemoarer jag har dock hyllorna fulla av Selmas böcker (hos min far var hon en stor favorit).
Visst är det på tiden att det blir varmare- är heller ingen soldyrkare men denna vår (för att inte tala om vintern) tar priset i kyla och blöta... inte ens mördarsniglarna har synts till i år...
Men ack vad tragiskt om det är så att dina lärare är orsak till att du inte är Selma-anhängare! Faktum är att det är få som är i en liten äldre generation som är Selma-dyrkare. De flesta i mina föräldrars ålder har varit tvungna att läsa både Nils Holgersson, Herr Arnes penningar och Jerusalem eller Portugallien i skolan och det är ju egentligen väldigt synd. Själv kommer jag nog aldrig känna så där särskilt varmt för Heidenstam eller Tegnér, och jag har faktiskt till och med lite lite svårt för Doktor Glas, trots eller på grund av att allihop var min svensklärares stora favoriter. Mördande entusiasm, kanske?
Att tala om för andra att vi uppskattar dem gäller nog inte bara gamla lärare, förresten. Det blir man glad av lite till mans.
Ja, jag tror att Selma Lagerlöf blev överexponerad under min skoltid och det är säkert anledningen till att jag har en ganska sval hållning till just henne (med vissa undantag). Lite har jag blivit påverkad av min mamma också faktiskt- hon blev förbjuden av sin fostermor att läsa Gösta Berlings saga ("det är inget för unga flickor att läsa om försupna präster") och hon längtade efter den boken så mycket att det blev en stor besvikelse för henne när hon äntligen fick tag på ett ex vid femton års ålder. Min mamma var inte så förtjust i Selma och jag tror att det kan ha smittat av sig... man blir så påverkad....Men- jag uppskattar mycket Selmas fina barndomsskildringar från Mårbacka och just Kejsaren av Portugallien. Jag inser att hon är en mycket god berättare. Heidenstam är högtravande men jag gillar hans poesi- Söderberg är jag fascinerad av men känner mig inte tillräckligt påläst. (Där har nog skolan förstört en del också....)Det är synd att det ska bli så- speciellt om avsikten varit god.. ( i mitt fall fanns det dock inga avsikter alls (som det verkade)- jag hade verkligen urusla svensk-lärare (en ny (den ene värre än den andre) för varje år på gymnasiet) på gymnasiet.
Skicka en kommentar