På fotot Aquasie Boachi (Kwasi Boachi) 1827-1904, en ashantiprins från Ghana som fördes bort från sin hembygd för att aldrig återkomma. Aquasie slutade sina dagar i nederländska Ostindien- närmare bestämt på Java och i Buitenzorg (numera Bogor).
Här en målning av fortet St George i Elmina på Ghanas kust. År 1471 erövrade portugiserna det som senare skulle kallas för "Guldkusten" (Ghana) men holländarna var angelägna om att få sin bit av den koloniala kakan också- fortet intogs av dem år 1637 och det kom att bli centrum för slavhandel under nära två hundra år. År 1872 överläts nederländska guldkusten till britterna.
Dessförinnan, år 1836, hade den nederländska regeringen bestämt att man skulle rekrytera soldater från guldkusten via kungen av Ashanti. General Verveer anlände till Elmina och begav sig direkt till Kumasi (huvudstaden i Ashantiriket) med en stor delegation (cirka 900 personer). Man kom till en överenskommelse med kung Kwaku Dua I och så upprättades ett rekryteringskontor i Kumasi- dessutom sände kungen de två prinsarna Kwasi Boachi och Kwame Poku till Nederländerna med general Verveer- för att de skulle få en god utbildning.
Om detta och mycket annat läser jag just nu i Arthur Japins roman "The Two Hearts of Kwasi Boachi".
