Visar inlägg med etikett Masuren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Masuren. Visa alla inlägg

måndag 14 mars 2011

Masurien- förr och nu (mest nu)






Vackra bilder på en vacker trakt- med en sorglig historia. Vid de masuriska sjöarna har flera svåra slag stått- och många har mist sina liv här. Idag råder lugn och man kan hyra kanoter för att paddla sig fram på vattendragen.
-
Jag företar min resa via lånade bilder och via mina böcker- men visst lockas jag av de verkliga vyerna också- vem gör inte det... vilket hänförande landskap! Mina tankar går till alla de olyckliga människor som tvingats lämna den här trakten genom århundradenas lopp.

Ostpreussenlied
-
Land der dunklen Wälder
und kristallnen Seen,
über weite Felderlichte
Wunder gehn.
-
Starke Bauern schreiten
hinter Pferd und Pflug,
über Ackerbreiten
streicht der Vogelzug.
-
Und die Meere rauschen
den Choral der Zeit,
Elche stehn und lauschen
in die Ewigkeit.
-
Tag hat angefangen
über Haff und Moor,
Licht ist aufgegangen,
steigt im Ost empor.
-
(Erich Hannighofer)


Alla bilder från Wikipedia.

Siegfried Lenz- en författare från Masurien


Född 1926 i staden Lyck (numera Ełk). Tysk författare med en stor produktion av bl a romaner, teaterpjäser och noveller (även barnböcker). Nu aktuell i svensk översättning med "Vilken teater" som kommer ut inom kort på bokförlaget Thorén & Lindskog.






Hans debutroman kom 1951- "Es waren Habichte in der Luft" - (Det var hökar i luften). Sture Packalén skriver så här om Lenz i sin bok "Tyska minnesgemenskaper" (och han tar bara upp en liten del av Lenz författarskap eftersom "Tyska minnesgemenskaper" handlar om behandlingen av andra världskriget och nazismen i tysk litteratur efter 1945:)

-

" Siegfried Lenz behandling av nazisttiden har mött stort gensvar hos läsarna, men har aldrig riktigt fallit kritkerna på läppen. Anledningen till det är att han å ena sidan uppfattats som alltför personlig i sitt berättande, å andra sidan att han ansetts alltför neutral.---"

-

Jag läser att i romanen "Es waren Habichte in der Luft" är temat flykt och motstånd- en sjuttonårig yngling blir inkallad- men deserterar, flyr och gömmer sig i en skog i Danmark- med stor fara för sitt eget liv. (Detta låter mycket självbiografiskt).


-


Romanen "Die Deutschstunde" "Tysktimmen" som kom ut 1968 (och som finns i svensk översättning) blev en bästsäljare.

-




I "Heimatsmuseum" (svensk översättning 1982 "Förhistorien") handlar det om "det tyska förflutna". Ett enskilt öde från Ostpreussen skildras. En man sätter fyr på det hembygdsmuseum han varit chef för. Så berättas historien om den fiktiva staden Lucknow i Masurien. "Det förflutna tillhör oss alla, man kan inte dela av det, slipa till det; det växer ändå ihop, flätas samman."

-

Här en lista på de flesta av de böcker av Lenz som översatts till svenska fram till idag- merparten av dem är nog inte allför svåra att hitta på våra bibliotek.

-
Fyrskeppet och andra berättelser 1967
Tysktimmen 1970
Förebilden 1975
Vågorna på Balatonsjön och andra berättelser 1977
Förhistorien 1982
Förlusten 1985
Exercisplatsen 1987
Ett krigsslut 1990
Klangprovet 1992
En tyst minut 2010

För egen del väntar jag ivrigt på novellsamlingen "So zärtlich war Suleyken-Masurische Geschichten."


söndag 13 mars 2011

En författare från Masuren









Om Arno Surminski har jag redan skrivit lite grann på min blogg- och jag har läst hans "Jokehnen" och blivit mycket berörd. Tyvärr ser det ut att vara den enda av hans böcker som kommit i svensk översättning. Arno Surminski är annars en produktiv författare.


Slottet i Jäglack. (från Wikipedia)

-

Surminski föddes i Masuren- närmare bestämt i byn Jäglack (numera Jeglawki). Under andra världskrigets slutskede ändrades hans liv fullständigt- när ryssarna kom förlorade han allt- och framför allt miste han sina föräldrar som båda sändes till Stalins fångläger i Sibirien där de dukade under ganska snart. Hur överlever man en sådan barndom? Jag vet det inte. Kanske måste man skriva om sina minnen och sin hembygd- som man mindes den.

-

Boken ovan om en järnvägsresa i Masuren tycker jag ser så trevlig ut- det är väl en barnbok men jag får väldig lust att läsa den. Jag lär mig samtidigt från min bok "Masuren- Ostpreussens vergessener Süden" (av Andreas Kossert) att just järnvägen hade en enorm betydelse för utvecklingen av Ost-Preussen och Masuren- framför allt bidrog den till förtyskningen av området. Mellan 1873 och 1915 lades det järnvägsspår i rasande fart mellan byar och städer.