Jag har stannat i Sibirien - ett oändligt stort område och för att citera Anton Tjechov : ” The plain of Siberia begins, I think, from Ekaterinburg, and ends goodness knows where.”
Det har blivit dags att resa med Sophy Roberts och leta efter glömda och gömda pianon. En del av inspirationen hämtade hon från ett foto av ett piano som står ute i den karga kamtjatska naturen- komplett med vulkaner i bakgrunden. Även på de oländigaste av platser gör sig musiken hörd. Kamtjatka är en stor halvö i det nordöstra hörnet av Sibirien och en del av det som kallas det sovande landet för ” sibir” kommer enligt språkvetare från tatariskan - och ja, sovande är just roten till det hela.
” Siberia is far more significant than a place on the map: it is a feeling which sticks like a burr, a temperature, the sound of sleepy flakes falling on snowy pillows and the crunch of uneven footsteps coming from behind.” ( s.13 The Lost Pianos of Siberia, Sophy Roberts).
Jag har en känsla av att jag kommer att dröja mig kvar länge bland de sömniga snöflingorna i det sovande landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar