Mycket långt borta och väldigt okänt för mig är Nya Kaledonien, en ögrupp i Melanesien drygt 100 mil öster om Australien. Området blev franskt i mitten på 1800-talet och användes bland annat som straffkoloni. Idag är Nya Kaledonien ett så kallat ” icke-självstyrande område”. Och så till saken.
Det senaste numret av Lire Magazine Littéraire innehåller en stor annons från ett bokförlag med säte på Tahiti ” Au vent des iles” , ett bokförlag som har verkat i trettio år med fokus på litteratur från Oceanien. På förlagets hemsida hittar jag en novellsamling ” Caledonia blues” av Claudine Jacques. Novellerna målar alla upp bilder från det nutida Nya Kaledonien och de beskrivs som ” ofta tragiska” - det här är ett komplicerat samhälle, fyllt av spänningar.
Jag drar mig till minnes en bok av Tord Wallström, ” Vattenrymden” från 1977. Wallström reste runt i Oceanien och hann med ett besök på Nya Kaledonien också. Han gillade inte det han såg där. Nickelgruvor och tristess är det som har fastnat hos mig. Det skulle därför vara intressant att läsa ” Caledonia blues” och få ytterligare bildtillskott även om de kanske inte bidrar till en glättigare upplevelse av ön och ögruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar