Två vackert linneinbundna böcker har hamnat på mitt läsbord. Klara Johansons ” Brev” från 1953 och ” K.J. Själv” från 1952. Båda böckerna är arvegods från min mor och inbindningarna har min far gjort, noggrant och aktningsfullt. Ett stycke familjehistoria i yttre bemärkelse. Som en början och ett komplement har jag lagt till Carina Burmans ” K.J. En biografi över Klara Johanson” (2007)- min alldeles egen bok. Jag börjar med biografin för Klara Johanson kräver en del av sin läsare, har jag en känsla av och jag vill ha åtminstone ett hum om människan bakom orden innan jag tar itu med det väsentligaste. Breven ser jag särskilt fram emot - de säger så mycket både om avsändare och adressat.
” Så älskade jag ordet! Kyskare kärlek sågs aldrig, och aldrig perversare.” ( Klara Johanson)
4 kommentarer:
hon är intressant, har en del av hennes böcker, läsbart fortfarande.
Klara Johanson har sin boksamling i Svenska Akademiens Nobelbibliotek
(lånade Burmans bok, hon är bra, hon har gjort ett gediget jobb, bara noter upptar nästan 80 sidor!
Hannele:Burmans bok verkar onekligen mycket gedigen. Ska läsa mycket noggrant.
Skicka en kommentar