söndag 20 januari 2019

Samuel Becketts brev


Det blir en mycket god början på år 2019 med en boksamling jag längtat efter ett bra tag. Så- äntligen- nu läser jag första delen av Cambridge University Press’ utgåva av Samuel Becketts mycket omfattande brevväxling. Beckett var en synnerligen flitig brevskrivare och han skrev och antecknade på alla möjliga slags pappersprodukter. Hans handstil var oftast mycket svårläst och det har säkert varit ett enormt arbete att sovra, tyda och sammanställa allt material.

Brevsamlingar av det här slaget kommer inte att kunna ges ut i framtiden av den enkla anledningen att brevskrivande är på utdöende. I en värld där allting digitaliseras och allt görs (med lock och pock) för att ingen ”ska hamna utanför” denna nya verklighet ( Oh, brave new world) blir det där med penna och papper en bisarr och underlig rest från en bortglömd tid. Jag tillhör själv det där utdöende släktet som envisas med att använda reservoirpenna och papper ( helst av god kvalité). Desto viktigare känns det därför att kunna ta del av de fyra volymerna av en mäktig brevskatt. Varje brev är dessutom försett med förklarande noter - i direkt anslutning- man slipper att hela tiden slå upp längst bak i boken. Det tackar jag särskilt för. Beckett var en stor ordkonstnär och så gott som varje brev bjuder på någon eller flera mer eller mindre absurda ordlekar.

Breven sträcker sig från 1929 och fram till 1989.


Samuel Beckett (1906-1989).

2 kommentarer:

Jenny B sa...

Absurda ordlekar i de personliga breven! Det låter underbart. Ibland *behöver* jag en Beckettpjäs och jag önskar de kom ännu oftare på scenerna. Men det låter som att det kan avhjälpas med att läsa vad han skriver. Tack för tipset!

Ingrid sa...

Jenny: Becketts brev speglar människan bakom böckerna och öppnar på något sätt en ny värld. Jag älskar ordlekarna och absurditeterna.