Igår såg jag årets första snödroppe, en liten späd blomma som trotsade vinterkylan. Våren kommer så sakteliga och dagarna är redan märkbart längre. Men - jag läser en bok med mera höstlig anknytning nämligen det som förlaget, Philosophical Library, kallar för André Gides andliga självbiografi. ” Feuillets d’Automne” på originalspråket (1949).
”Autumn Leaves” är en samling essayer över vitt skilda ämnen och det börjar passande nog med ”Spring”. ” Springtime is gradual growth; it is the season of preparation and of hope. I have always preferred the bud full of promise to the full bloom of the flower, desire to possession, progress to achievement, adolescence to maturity.”
Gides kontemplation över vår och förändring är skriven på utsökt vacker prosa (översättaren, Elsie Pell, har gjort ett gott arbete) och det gäller att stanna till ofta och lägga boken åt sidan för egna funderingar.
Andra ämnen i samlingen , som omfattar drygt trettio essayer ,är Joseph Conrad, Francis Jammes och Arthur Rimbaud.
2 kommentarer:
underbar bild! jag litar inte på februari, årets värsta månad. som väldigt ung var jag fascinerad av Gide
Mrs C: Fotot fångar vårens kamp ( och det är lånat). Februari bjuder ofta på mardrömsaktigt kalla dagar men ljuset träder in på scenen och det gör det hela lite lättare.
Skicka en kommentar