fredag 10 augusti 2018

Flickan som älskade böcker


Dorothea Biehl växte upp i ett välbärgat Köpenhamnshem och det kunde väl ha gått för henne som för de flesta andra flickor under samma förhållanden- en lugn uppväxt med "lagom" bildning, broderi och behagfull konversation för att så småningom bli bortgift ( helst fördelaktigt)- men Dorothea var av annat virke och hon hade en snäll och förstående morfar som stod på hennes sida och understödde hennes intresse för litteratur och eget skrivande. Sybågen slängdes in i ett hörn och i stället växte bokhögarna. Resultatet av all denna kunskapstörst kom att bli till stor glädje för eftervärlden och Dorothea Biehl skrev flera skådespel och tecknade även ner sina memoarer.

Hon hann med att uppleva flera monarker och om den sällsport triste Christian VI och hans ännu tristare drottning skrev hon åtskilliga syrliga kommentarer. Drottningen var mycket svartsjuk och valde därför ut sina hovdamer mycket noga. Ju fulare desto bättre. Så här skriver Dorothea Biehl: " Jeg vil vaedde ti mod én på at damerne med samme flid og møje var sammenhentede fra alle jordens parter, som skønhederne til stortyrkens serail. Overensstemmelsen imellem dem var det eneste, der gjorde dem øjet tåleligt; thi de var alle lange, magre, gustne, stornaesede og plirøjede."






Inga kommentarer: