Silkeborg ligger vid Himmelbjerget och staden är dessutom väl inramad av ett långt sjöbälte, Silkeborgsjöarna. Landskapet är sagolikt vackert och turister har i alla tider flockats hit. Det är inte underligt att flera författare valt att slå ner bopålarna i dessa trakter. Nis Petersen (1897-1943) bodde invid Silkeborg under slutet av sitt korta liv. Hans stora genombrott kom år 1931 med "Sandalmagernes gade" ( svensk översättning 1933, Sandalmakargatan), en roman med handlingen förlagd till antikens Rom. Nis Petersen fick ett hårt liv, han brände sitt ljus i båda ändar och hans väg kantades av alkoholmissbrukets gissel. Trots alla svårigheter kunde Petersen ändå producera flera romaner och kanske, framför allt, odödlig poesi. Inte sällan blir det vasst och ibland till och med makabert. Jag har fastnat för dessa rader.
" Vi er Armods raedde Yngel, vi er Lyster uden Lue,
vi er haabforladte Laengsler som en tom Piedestal,
vi er Hjaerter braendt til Aske, vi er Pile uden Bue----"
En av Nis Petersens mest älskade dikter är "Kit in memoriam" här några utdrag.
De skældte mig for drukkenbolt
og sjover og drabant
og hvisked' det, som værre var,
og hvert ord var sandt;
men Kit var som en hvirvelvind,
hvem ingen sladder fandt.---
Sankt Peter, tænker jeg, har le't:
»- Kom ind i Himmelen!«
Så har hun tøvet et sekund
og vendt sig om igen
og sat sig ned og .stille sagt:
»- Jeg venter på min ven.«
---
Og når jeg står på Himlens vægt
med et par pund for lidt,
så tror jeg nok en næsvis røst
uskyldigt hvisker: »Skidt
- vi finder nok et andet sted!«
En sådan tøs var Kit.
--
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar