lördag 9 december 2017

9. Mjøsa


Mjøsa är Norges största sjö och den har genom århundraden varit en mycket viktig transportled. Poeten Henrik Wergeland (1808-1845) tyckte om att vistas vid sjön och när han såg ångbåten "Jernbarden" klyva Mjøsas vågor fick han inspiration till att skriva en av sina mest kända dikter.

" Jernbarden selv kan synge
sin egen Poesi,
som Bølgens vide Tunge
skal højlydt stemme i.
Og alt som staerken Bølge
har sjunget ud sit Chor
den i et Aeresfølge
med Perler strøer hans Spor.--

Romantiken blomstrade sent i Norge och det var först på 1830-talet som den riktigt slog igenom med Henrik Wergeland. Wergeland var först och främst lyriker och han har blivit speciellt älskad för sina vackra dikter från naturens värld.


Visst stannar ögat till en extra stund vid Jan van Huysmans "Blomsterstykke" och Wergeland skrev en lång, mäktig dikt på över sextio sidor. Så gripen blev han av bildens skönhet.

Något mera anspråkslös är hyllningen till en av försommarens allra som ljuvligaste blommor, gyllenlacken. Här följer dikten i sin helhet och man bör läsa med vemod i själen för den är skriven på författarens dödsbädd.

Gyldenlak, før Du din Glands har tabt,
da er jeg Det hvoraf Alt er skabt;
ja før Du mister din Krones Guld,
 da er jeg Muld.

Idet jeg raaber: med Vindvet op!
mit sidste Blik faar din Gyldentop.
Min Sjel dig kysser, idet forbi
 den flyver fri.

Togange jeg kysser din søde Mund.
Dit er det første med Rettens Grund.
Det andet give du, Kjære husk,
 min Rosenbusk!

Udsprungen faaer jeg den ei at see;
thi bring mig Hilsen, naar det vil skee;
og siig, jeg ønsker, at paa min Grav
 den blomstrer af.

Ja siig, jeg ønsker, at paa mit Bryst
den Rose laa, du fra mig har kyst;
og, Gyldenlak, vær i Dødens Huus
 dens Brudeblus!


Inga kommentarer: